Ge fan i att värva gamla favoriter

Jag funderar lite på den här värvningscirkusen som håller på att dra igång. Verkar det riktigt klokt att värva floppande spelare från floppande lag bara för att det är gamla favoriter?

Jag tror att de allsvenska tränarna och sportcheferna ska akta sig väldigt noga för att på ren slentrian plocka åt sig spelare som de tidigare haft att göra med bara för att det smidigt. Ge fan i att värva gamla favoriter helt enkelt.

Det som får mig att fundera i de här banorna just nu är tre lag i någon sorts ganska komisk stegformation. Se bara här….

Malmö plockade in Stefan Nyman som sportchef. I stort sett det första han gjorde var att plocka in sin gamla polare Strumpan Strömberg som tränare (mina tankar om det minns ni härifrån: http://hockeysverige.se/b…). När tränaren väl är på plats ryktas det nu att Malmö vill värva Tomas Kollar och Daniel Hermansson. Två spelare som kommer ifrån ganska misslyckade säsonger i Leksand, men som spelade under…tada Strumpan och Nyman i dalaklubben förra säsongen (och som dessutom har samma agent som de två ledarna).

I Leksand, där tog Tommy Salo över sportchefsrollen under säsongen efter lite så där halvskumt spel bakom kulisserna. Det första han passade på att göra var att värva Stefan Gråhns som i samma veva sparkades av IKO. När samme Salo för några dagar sedan presenterade sitt första nyförvärv för nästa säsong, Joonas Rönnberg, ja då hade han naturligtvis varit och hämtat honom i Oskarshamn. Dessutom rullar ryktena om att Oskarshamns Johan Ryno kan tänkas vara aktuell för Leksand. I det här sammanhanget är det värt att påpeka att ingen av de här spelarnas säsonger var dålig, men laget gick ju inget vidare.

Oskarshamn då. Jo Salo lämnade ju sportchefspositionen och nyligen ersattes han av Roger Jönsson från Olofström. Nu verkar det som att han ämnar ersätta tränaren Lasse Ivarsson med Fredrik Söderström som i två säsonger tränat…tada, Olofström. Och skulle det bli så kan ni slå er i backen på att Söderström kommer plocka med sig ett par spelare han diggar från division ett-klubben till sitt nya hem. Olofström som också gjorde en ganska slät figur säsongen som gick.

Man kan förstås ha moraliska åsikter om att det är fult att lämna en klubb och sen dessutom sno med sig deras spelare, men det är jag inte särskilt mycket för. Det tillhör på sätt och vis dagens bransch så länge det inte görs med en massa fulspel. Men känns det inte som ett uttryck för lättja?

”Äh de här killarna har jag ju sett och de var ju i alla fall inte helt kass så jag tar och värvar dem så slipper jag åka på en till scoutingresa” – typ. Att låta horder av spelare som dessutom inte varit helt lyckosamma följa i ens egna fotspår känns så där. Slentrianmässigt. Dessutom kommer ju problematiken med tränare som har sina favoritspelare och skapar dassig stämning som ett brev på posten på det här sättet.

Jag kan på rak arm (därmed inte sagt att de inte finns) inte komma på ett enda exempel där en tränare/sportchef plockat med sig sina favoritkillar från ett ställe till ett annat och blivit särskilt lyckosam. Kan ni fylla i?

Text: Mikael Mjörnberg