Tomas Kollar om hur Malmö ska lyfta: "Ett givet mål"

Malmö tar sakta men säkert kliv i SHL. Huvudtränaren Tomas Kollar går nu in på sin tredje säsong som huvudtränare i klubben – och har i år två nya assisterande tränare vid sin sida.
– Jens är en bra motpol till Bert som är lite mer ett rivjärn och kärnkraftverk, säger tränaren i en stor intervju med Hockeysverige.se.

MALMÖ (Hockeysverige.se)

När Joakim Fagervall fick lämna jobbet i Redhawks januari 2022 fick assisterande coachen, Tomas Kollar, kliva in och ta över jobbet. Nu har han suttit på den posten i drygt två säsonger och fått slagits för lagets överlevnad i SHL. 
– Generellt är jag fortfarande ganska grön, säger Tomas Kollar då hockeysverige.se frågar honom om vad den stora skillnaden har varit att ta steget upp till att vara head coach. 
– Helhetsgrejen blir på ett annat sätt. Du har fler personer att ta hänsyn till och ansvar för. Du ska få en helhet att fungera. Som assisterande kan du jobba lite mer med spelet och själva hockeyn.
– Nu känns det mer att jag lite mer ska koordinera, få ihop saker och ting, få saker att klaffa och ett bra flyt i grejerna. Allt från träning och ansvarsområden till delegering. Se till att verksamheten flyter på ett bra sätt. 

Tomas Kollar kastades in som head coach i Malmö mitt under säsongen 2020/21. Att ta kliv upp i den rollen kräver också att man vinner förtroende hos spelarna. 
– Jag funderade mycket på om jag gjorde rätt eller fel och pratade mycket med (Andreas) Hadelöv om det där. Vi kom fram till att det vara bara att köra på och inte fundera så mycket. Samma sak som när man spelar, att funderar man för mycket blir det inget bra. 
– Du måste ta beslut, vara aktiv och visa handlingskraft, att det här är bra och vi kör på det. Då blir det oftast ganska bra. Tvivlar du eller funderar för mycket blir det inget bra alls. 
– Egentligen är det så oavsett vad gör. Det spelar ingen roll om du då är hockeytränare eller jobbar som vad helst. Du måste vara en ”doer” och göra saker. 
– Utvärdera får man göra efter, lära av sina misstag för att sedan gå vidare och bli bättre. Jag tror att det var där någonstans jag landade in, att ”nu kör vi”.

Vilken ledare vill du vara?
– Det är svårt att beskriva sig själv som människa. Om vi kollar på tränarna vill jag bygga ett team där vi är väldigt inkluderande. Typ som nu då vi har ”Berra” (Bert Robertsson), ”Jensa” (Nielsen) och ”Stoffe” (Christopher Nihlstorp). Jag vill att deras bästa egenskaper ska komma till nytta. 
– Det är inte lönt att ta hit Bert Robertsson, inte ge honom utrymme till att vara den han är och göra det han är bra på. Samma sak med ”Jensa” och ”Stoffe”. Likadant med vårt fys-team och alla runt laget. Det dom är bra på måste dom få ta fram och bidra med till vår ledargrupp. 
– Jag tycker det här är väldigt viktigt. Det är lätt att bli en ledare som är lite rädd och blir lite tillbakadragen. Jag tyckte att Joakim Fagervall var grym där för när jag kom in lät han mig ta en stor plats och göra det jag är bra på. Det gav mig självförtroende och trygghet, vilket tog fram bra saker hos mig. Jag tror att jag har tagit med mig mycket därifrån och främst då hur han hanterade ledargruppen för jag tyckte att han var ruggigt bra där. 
– Sedan är det där svårt och handlar om hur du uppfattar saker som människa. Du och jag kan höra exakt samma sak, men uppfatta det helt olika. Oavsett vad jag säger om hur jag vill vara kommer jag alltid vara i betraktarens ögon hur jag är. Det är svårt att styra. 
– Det komplexa är att vi vill ha uppmärksamhet, få en bekräftelse och känna att vi är bra på någonting. Sedan är det svårt att få alla att känna den känslan eftersom alla är olika. Vinner du hockeymatcher blir problemen mindre och killarna har mer överseende.

Du nämnde Joakim Fagervall, har du själv haft förebilder som ledare?
– Jag har haft många tränare genom åren och tycker att det har funnits bra stråk hos alla jag haft att göra med. Allt från Leffe Strömberg till (Ulf) Taavola och (Niklas) Wikegård. Jag haft Leif Boork, (Daniel) Broberg, Christer (Olsson) och Niklas (Eriksson) i Leksand, (Jim) Brithén, Stefan Nyman, Janne Järlefedt…
– Nu har jag säker glömt någon, men jag tycker att det finns bra saker med alla ledare. En ledare som etsat sig fast lite mer är Leffe Boork. Där och då förstod jag honom inte samtidigt som jag var ganska ung. Nu i efterhand då jag funderat kan jag se och förstå vad han menade och ville få fram. Alla har haft sina bra och mindre bra sidor. Precis som jag och alla andra. 

“Vid något tillfälle har någon kommit fram och sagt att jag är helt värdelös”

Sportchef i Malmö är Björn Liljander och den Tomas Kollar ska sätta gruppen tillsammans med inför kommande säsong. 
– Vi jobbar tajt och jag tycker att vi blivit tajtare med tiden. Det är också det här med personliga relationer. Att det tar tid att bygga och inget man gör över en kafferast. 
– Det har varit och är ett jobb med personliga relationer och att bygga grupper. 

Det är såklart inte bara att sätta dit bra hockeyspelare, vilka övriga egenskaper tycker du är viktiga hos en person som ska spela i Malmö?
– Skiljer sig dom egenskaperna mot att spela i ett annat lag? Det tror jag inte. 
– Dels vill vi ha bra hockeyspelare, vilket är givet. Sedan vill vi ha bra personer som drivs av att nå framgång, bli bättre och i slutändan vinna, vilket ändå är vad vi håller på med. 
– Det är också vad som är så fint med elitidrott på den här nivån, att det är lätt att utvärdera. Vinner du är det bra. Förlorar du är det inget bra. Det är svart eller vitt och inget däremellan. 
– Sedan finns det alltid en människa bakom allting, att då hitta ett sätt att få folk att må bra, utvecklas och vara sig själva.

Är det en utmaning att få killarna att trivas med att bo i en större stad som Malmö?
– Som hockeymänniska, när man väl är inne i sin bubbla spelar det nog ingen roll var man bor. 
– Jag pratade med många i laget förra säsongen som tyckte att det var skönt att bo i Malmö. Även om det finns ett intresse för hockeyn här kan du röra dig ganska fritt. 

Kan du gå över Lilla Torg utan att folk kommer fram och vill snacka hockey?
– Absolut. Jag kan känna av att folk är väldigt positiva om vi vunnit en match. Det är väldigt sällan något negativt. Vid något tillfälle har någon kommit fram och sagt att jag är helt värdelös, skrattar Tomas Kollar. 

“Lagt mer energi på att jobba individuellt"

Lägger du energi på sådana kommentarer?
– Nej… 

Du är trots allt även människan Tomas Kollar och inte bara tränaren eller spelaren. 
– Precis, så är det. Jag har hållit på i den här världen sedan år 2000, men i olika roller. Jag får inte heller ryckas med när jag får bra kommentarer. Utan vara någonstans mitt emellan, men det där är svårt… Kan man aldrig få vara glad, säger Malmötränaren med ett leende.

Malmö har varit nere och kämpat i botten av SHL under flera säsonger, något som i sig varit en tuff utmaning. 
– Den svåraste utmaningen har varit att hitta ”triggers” när vi gått dåligt. När vi vunnit har det såklart varit lättare. Då skötte det sig lite själv. 
– Vi har såklart jobbat mycket individuellt för att se möjligheter i allt vi gör. Trycka på bra saker och saker vi måste förbättra. Framför allt har vi lagt lite mer energi på att jobba individuellt med killarna. Då är det i synnerhet inte bara jag som jobbar så utan det gäller hela vårt team. 

Handlar det om att få varje individ att må bra och med det sedan få spelaren att prestera?
– Ja, lite så. Någonstans vill du veta vad du gör bra och dåligt. Framför allt när det går mindre bra försöker du själv hitta varför. Då är det bra om vi som ledare stöttar upp där och visar vad som är bra och mindre bra. Vet folk så blir det en trygghet för det är jobbigt att inte veta. 

Nya tränarstaben: “En bra motpol till Bert”

Tomas Kollar får alltså in två nya ledare vid sin sida, Bert Robertsson och Jens Nielsen. 
– Bert har jag känt i snart 20 år. Jag sprang på honom första gången i Södertälje då jag spelade. Han hade själv precis slutat, men var med kring laget och hjälpte till på fysen. 
– ”Jensa” är välkänd, men jag har aldrig haft någon riktig kontakt med honom
– Jag var absolut delaktig i processen att få hit båda två. 

Vad hoppas du få in i gruppen med Bert Robertsson och Jens Nielsen?
– Dels ett jäkla engagemang, vilket jag definitivt tror att vi kommer få ut. Att vi höjer vårt spel. Vårt försvarsspel, anfallsspel och special teams. Också att det blir en injektion i gruppen.

Är just special teams något ni tagit in Jens Nielsen för?
– Ja, han är specialist i powerplay. Dessutom en ruggigt bra person och lugn människa. Även en bra motpol till Bert som är lite mer ett rivjärn och kärnkraftverk. 
– Vi ville balansera upp vår ledargrupp så att det finns flera olika personligheter och inte alla är stöpta i samma form. Den aspekten är också viktig när vi ska bygga ett lag, hur dom är som människor och karaktärer.

Vad kommer vara den stora skillnaden i Malmö kommande säsong?
– Definitivt att vi ska hitta mer vägar till att vinna matcher. Att vi ska vara ett lag med mer självförtroende och en stark tro. Framför allt ska vi vara ett bredare lag. Det finns inte så mycket ursäkter utan förutsättningarna finns. 
– Slutspel är såklart ett givet mål. Nyckeln är att vara mer konsekvent, vilket kanske är ett tråkigt svar. I våra bästa stunder spelade vi riktigt bra förra säsongen. Jag tror att vi låg topp fyra efter 17 omgångar. 
– Vi har visat under flera säsonger att vi i stunder och perioder kan spela en bra hockey, men vi måste hitta nyckeln för att göra det över tid. Det räcker inte att göra det i 17 eller 20 matcher. Vi måste göra det i 52 matcher både individuellt som spelare och kollektivt som lag. 

“Vi tar gärna några hundra till i snitt”

Är det mest mentala bitar som spelar in där för hockeykunnandet borde redan finnas?
– Hockeykunnandet finns. Jag vet inte om det är så mycket mentalt, men så kanske det är. Det handlar nog mer om att bygga upp en stark tro för vi är bra. 

Hur ska ni få publiken att komma till Malmö Arena?
– Genom att vinna fler matcher. Det är inte konstigare än så. Vi höjde vårt publiksnitt förra säsongen med 800 åskådare och var trea i publikligan.

Det är en väldigt stor arena.
– Så är det. Det speglar att det inte skulle vara något bra publiksnitt, men dom som är där gör det väldigt bra. Vi tar gärna några hundra till i snitt till den här säsongen. 
– Det finns ingen anledning att skälla på folket som är där och vi är glada för alla som kommer. Sedan är det upp till oss att spela en hockey som gör att vi vinner fler matcher. Då kommer också publiken komma. 

Är det fortfarande folk som säger att det var bättre förr?
– Nej, inte vad jag vet. Resultatmässigt var det bättre förr då Malmö vann två SM-guld. Det går inte att blunda för det. 
– Sedan tycker jag inte att det är relevant att jämföra nutid med dåtid. Det är som säga att det var mer spontanidrott förut, men vi kan inte hålla på och jämföra. Det går inte och vi lever i olika tidseror, avslutar Tomas Kollar innan han ger sig ut i duggregnet utanför hotellet på Stora Torg i centrala Malmö.