Stig Kenne säljer sitt bildarkiv: “Känns bra att någon vill ta hand om bilderna”

Efter 50 år som sportfotograf har Stig Kenne nu sålt hela sitt fotoarkiv. 
Därmed avslutas också Hockeysverige.se:s samarbete med “Stickan” och vi tackar nu för ett gott samarbete genom alla åren. 
– Under 50 år av idrott och åt alla idrottslag måste det säkert vara en miljon bilder, säger Stig Kenne. 

HÄGERSTEN/STOCKHOLM (hockeysverige.se)

Allt har ett slut och så också ett mycket fint och långt samarbete med Sveriges mest klassiska hockeyfotograf, Stig ”Stickan” Kenne. Nej, det finns ingen konflikt och vänskapen kommer förbli både var och nära. Men nu har han sålt hela sitt bildarkiv till Bildbyrån i Hässleholm, vilket också är en samarbetspartner till hockeysverige.se. 

Hockeysverige.se satte sig ner över en lunchintervju med ”Stickan” Kenne i fotografens lokaler i Örnsberg i södra Stockholm. En lunch som för övrigt bestod av en mycket god Räksallad. 

– Hockeyintresset har alltid varit stort. Klart att plåtningen gjort att det varit så. Plåtningen började med Curre Lindström i slutet av 1960-talet och Hammarbys alla lag. Sedan kom Leksand och Kjelle Landén 1972. På det sedan Curre Lindströms lag med Pelle Lindbergh, 1959:orna, som åkte över till Kanada som första ungdomslaget från Europa, berättar Stickan Kenne för hockeysverige.se och fortsätter:
– Efter det byggdes allt på med Djurgården, AIK, Södertälje ordentligt under1970-talet och hela tiden blev det bara roligare och roligare med hockey.

Hur mycket hockey ser du idag?
– Jag går någon gång då och då. Det blir mest då AIK spelar eftersom jag och grabben, Robban, är gnagare, skrattar Kenne. 

Nu har alltså Foto-Kenne valt att släppa i väg hela sitt historiska bildarkiv till Bildbyrån. 

– Det är säkert… Under 50 år av idrott och åt alla idrottslag måste det säkert vara en miljon bilder. 

Kan du idag känna en stolthet över den gärning du gjort för svensk ishockey under dina 50 år inom yrket?
– Jag tänker inte på det så. Det har varit kul och alla har tagit efter hur vi lade upp det. Tittar du idag på olika lagbilder så är det egentligen vi som skapat det som är idag med uppställningar med fyra led och allt det här med bakgrunder 
– Idag är det kul att gå tillbaka och titta hur det bilderna var på Leksand 1972 och jag kan konstatera att det blev bättre och bättre. 
– Nu ska Bildbyrån i Hässleholm ta över alla bilder och det känns bra att någon vill ta hand om det. Och att bilderna blir kvar i Sverige. Vi har jobbat under fyra, fem år med Bildbyrån kring det här och nu blev det av. 

Stickan, du har äntligen alltså avslöjat vilket som varit och är ditt favoritlag…
– Jag har alltid varit gnagare (skratt). Det började på 50-talet när jag hängde på fotbollsmatcher. 
– Gulden 1982 och 1984 är ändå mina bästa AIK-minnen. Men också när AIK gick upp till Elitserien efter den här matchen mot Boden. Så nervös har jag nästan aldrig varit varken tidigare eller senare. Självklart också guldet med fotbollen 1992. Det var väldigt speciellt. 
– Nu är jag sekreterare i ”Svarta gänget”, vilket är AIK:s äldsta supporterklubb. Alla pengar vi får in går till AIK:s ungdomslag. Vi har lämnat bra mycket pengar dit under åren. 

BACK: BÖRJE SALMING
– En av våra största. Det var han och Thommie Bergman som banade väg för europeiska spelare att komma till NHL. En grym hockeyspelare och alltid trevlig. Jag var över och såg honom 1976 i Toronto då hans Maple Leafs spelade mot St. Louis. Han fick ett skott på sig. Kröp ut i båset. Sedan kontrade St. Louis. Börje såg det, tog tre skär och slängde sig på isen och slog upp pucken på läktaren. Sedan kravlade han sig ut till båset igen. Det har inte funnits många sådana spelare. 

BACK: NICKLAS LIDSTRÖM
– Nicklas var en suveränt duktig back. Ödmjuk och lugn person vid sidan av. Vilken spelare och vilket skott. Fyra Stanley Cup. Sju gånger NHL:s bästa back, VM-guld och OS guld. Meriterna säger det mesta om Lidström.

FORWARD: PETER FORSBERG
– När han kom upp som junior var han tystlåten och sa inte många ord. Halvbutter (skratt). På en lagbild innan han åkte över till NHL började han garva. Då kunde jag inte hålla tyst utan var tvungen att säga ”Foppa, du garvar ju”. En stor spelare. Synd att han fick sin skada i foten. Han gick in i alla närkamper så han fick såklart många tuffa smällar också. ”Foppa” är en kis som betytt mycket för svensk och europeisk hockey. 

FORWARD: MATS SUNDIN
– ”Sudden”, vilken ledare. Jag har hört när han satt i omklädningsrummet vid OS 2006. När han talade lyssnade alla. Däremot gick han aldrig in i en närkamp och antagligen därför han alltid var hel. En riktig fältherre och otrolig hockeyspelare. Första gången jag plåtade ”Sudden” i Tre Kronor-dräkt måste ha varit 1988 eller 1989. Tyvärr blev det bråk med Djurgården då han åkte över till NHL för att spela med Quebec. ”Putte” Carlsson och Åke Bergdahl var galna på honom. 

FORWARD: HÅKAN LOOB
– Det fanns väldigt många att välja på, men jag valde Håkan Loob. Vilket skott och målsinne han hade. Håkan hade inte lätt då han kom tillbaka och alla på läktarna skrek på honom. Han var riktigt duktig. Jag visade ”Sudden” en bild då han och Håkan var i en duell. ”Den där kommer jag ihåg för där rappade jag Håkan och han blev tokig”, skrattade ”Sudden. 

COACH: CONNY EVENSSON
– Enligt mig största ledaren av alla. Conny var alltid så lugn, men när han gick in i omklädningsrummet och inte grabbarna hade tagit i då såg man hans svarta ögon. Han behövde inte säga något utan alla visste att ”nu jävlar”. En härlig ledare. 

Stickan Kenne vill också göra ett specialerbjudande till hockeysverige.se gällande hans böcker Svenska Hockeyadeln som är ett underbart bildcollage, men också intervjuer, från fem sekler som hockeyfotograf. Ordinariepris 1450 kronor. Fyll i koden HS47, och få priset 999 kronor. Dessutom får du fritt välja en idolbild (värde 325 kronor) ur Foto-Kennes arkiv. Här kan du göra din beställning: Butik – Stimar. 

TV: Skellefteå firar SM-guldet med fansen