”Gretzky undrade nog vad det var för idiot som stod där på hans position”

Mikael Lindholm gjorde en NHL-säsong med Los Angeles Kings.
Då blev han bland annat kedjekamrat med självaste Wayne Gretzky.
− Gretzky undrade nog vad det var för idiot som stod där på hans position, säger Lindholm.

På söndag möter ni Mikael Lindholm i serien OLD SCHOOL HOCKEY. Redan idag bjuder hockeysverige.se på ett utkast från intervjun där han berättar om sin tid med spel i NHL för Los Angeles Kings. 

I det Los Angeles Mikael Lindholm kom till spelade bland andra Wayne Gretzky, Luc Robitaille, Bernie Nicholls, John Tonelli, Dave Taylor, Larry Robinson, Marty McSorley, Kelly Hrudy med flera.
− Vilka spelare. Det är inte klokt egentligen. Synd att jag inte fattade mer från början. Dom enda jag kände till där borta var Gretzky, (Mario) Lemieux och svenskarna.
− Jag var bra tränad då jag kom över så på campen fick jag ett väldigt bra resultat på allting och kände ”dom här gubbarna tar jag ju”. Vi hade mycket smålagsspel och jag kunde göra lite som jag ville där. Dessutom hade vi några internmatcher där det gick väldigt bra för mig. Jag gjorde både mål och pass. ”Här kommer jag gå in och lira lätt”.
− Efteråt har jag fattat att dom här killarna spelade sig i form samtidigt som jag redan var i jätteform. När jag såg Luc Robitalle tänkte jag ”Han kan ju inte ens åka skridskor”. Sedan gjorde han över 50 mål den säsongen (52). John Tonelli och många med honom hade en liten kula på magen. Även Gretzky.
− Efter träningarna stod Tonelli och sköt. Han tog emot pucken och lade den i bortre. Jag förstod inte varför han höll på så. Sedan gjorde han 10-15 sådana mål under säsongen. Det var hans position i powerplay. Då började jag fatta att killarna var specialiserade, vilket man inte var på samma sätt i Sverige.

Fick spela med Wayne Gretzky

Det blev 18 matcher, två mål och totalt fyra poäng för Mikael Lindholm i NHL, som kedjekompis fick han i vissa matcher just Wayne Gretzky.
− Ja, i första tio matcherna fick jag spela med Gretzky och (Mike) Krushelnyski. Vi hade gjort någon bra träningsmatch innan. Gretzky hade tolv pinnar kvar till att slå Gordie Howes rekord och spelade säkert 30-35 minuter per match eller så mycket han orkade.
− Sedan slog någon av handen på Krushelnyski så han blev borta i flera månader. Då kom det in någon ny på hans plats i stället.
− Jag kommer ihåg första matchen att jag fick en puck bakom målet. Då stod Gretzky nere i hörnet och tittade. Det var inte så att han skulle göra sig spelbar. Jag tänkte ”Varför gör han inte något?” Jag försökte i alla fall göra någonting som antagligen inte blev något bra. När jag kom in i båset sa Krushelnyski till mig ”Mikael, this is not your office. That´s Gretz”
− Gretzky undrade nog vad det var för idiot som stod där på hans position, skrattar Mikael Lindholm.

Hur upplevde du Wayne Gretzky?
− Han var småblyg, men alltid väldigt trevlig. Det var alltid en massa intervjuer för honom. Om vi hade samling för träning elva så kom han halv elva för att hinna med alla intervjuer.
− På bortamatcherna, då det var mer lugnt, var det middagar där han bjöd och var som vem som helst.

Var det lätt att komma in i det här stjärnspäckade laget?
− Ja, det tycker jag. Frugan, Jill, kom också in bra med spelarfruarna. Hon är lättsam och social. Luc Robitaille, Steve Duchesne och dom här var sköna killar. McSorley var också väldigt schysst.
− Ron Duguay var där ett tag och stod med hårfönen före matcherna. Barry Beck hade kunnat vara en ”stand up comedian”. Folk låg på golvet och skrattade innan vi skulle gå ut till matcherna. Han drog något skämt och var samtidigt allvarlig. Dessutom spelade han utan hjälm och stor som ett hus.

Mikael Lindholm: ”Blev såklart besviken när jag blev nedskickad”

Under Mikael Lindholms säsong i Los Angeles kom även Tomas Sandström in från New York Rangers.
− Han var direkt tänkt som Gretzkys kille. Jag var lite in och ut i laget då. Vi var fyra, fem killar som delade på en plats. Vi kunde vara med på värmningarna. När vi sedan kom in efter den tittade vi om tröjan hängde på väggen eller inte. Hängde den inte där var det bara att sätta sig på cykeln och trampa. När ”Tjompen” kom dit var han stjärna, men innan hade jag inte fattat hur bra han var.
− Jag tyckte själv att jag var bättre än många där, men det kanske också är vad jag klarat mig på, att jag tyckt att jag varit bra.

Andra säsongen blev det enbart spel i farmarlaget Phoenix Roadrunners för Lindholm och även Kyösti Karjalainen.
− Det kändes som jag hade hugg på NHL och vi båda gjorde en bra ”training camp”. Då blev vi såklart besvikna ner vi blev nedskickade. Inte så våldsamt mycket eftersom jag fortfarande tyckte att det var som ett äventyr, men absolut hade hoppades vi få vara kvar där uppe.
− Vi hade ett bra lag i Phoenix. Det var ett ruskigt bra ställe att bo på uppe i Scottsdale och hade mycket folk på matcherna. Det kunde vara uppåt nio, tio tusen. Många i laget hade spelat i Europa och vi var ett bra spelande lag. Dessutom var vi fem eller sex killar som bodde ihop.
− Kyösti och jag började inte så bra utan blev inkallade till coachen, Ralph Backstrom. Han hade själv spelat många säsonger i Montréal och Los Angeles. Vi tyckte själva att vi spelade bra, men gjorde inte så mycket poäng. Backstrom var snäll och bra, men sa ”You guys need to step up.”
− Efter det gjorde vi mycket poäng. Jag tror att jag i slutändan snittade nästan en poäng fast jag hade haft en trög start.
− Vi blev också uppkallade till Los Angeles en match för att spela mot ett ryskt lag. Vi tyckte det gick bra. Kyösti gjorde ett mål som jag passade till. ”Nu blir vi nog kvar här”.
− När vi kom hem och tittade på flygbiljetten stod det att vi skulle flyga hem dagen efter. Det var redan klart och hade inte spelat någon roll vad vi gjort på matchen.

Hade du chansen att vara kvar i Los Angeles organisation efter din andra säsong där borta?
− Jag ringde själv upp GM, ”Rogie” Vachon. Agenten tyckte att jag skulle hänga kvar och vara med på ”expansion”. Florida hade sagt att dom behövde min spelartyp.
− Då sa ”GM” att dom inte visste hur man skulle göra med mig samtidigt som jag tyckte att jag kunde spela på tre kedjor. Jag ville inte spela i någon fjärdeline och bara få lite istid.
− När han inte kunde svara om det skulle bli så bestämde jag mig för att åka hem ett år i och med att ”expansion” var på gång. Tanken var så. Det var inte heller dom pengarna som det är idag.

Läs hela intervjun med Mikael Lindholm i Old School Hockey på söndag.