Så borde USA ställa upp i 4 Nations Face-Off

Vilka amerikanska NHL-spelare har stärkt respektive försvagat sina aktier inför 4 Nations Face-Off i februari? Med en månad kvar till truppsläppet presenterar Frank Seravelli sitt förslag på hur den amerikanska truppen i best-on-best-turneringen borde se ut.

• “De kan avgöra turneringen”
• “Har turneringens högsta IQ på backsidan”
• “Fattningen kan avgöra vem den sista backen blir”
• “USA har inte råd med passagerare”

Om en månad presenteras de fullständiga trupperna till 4 Nations Face-Off i februari. Hockeysverige.se och systersajten DailyFaceoff.com har därför slagit sina påsar samman för att presentera förslag på respektive nations trupp.

Här presenterar Frank Seravelli sitt förslag på USA:s trupp inför turneringen som spelas i Montréal och Boston mellan 12-20 februari 2025.

Övriga trupputtagningar:

Matt Larkin: Så bör Kanadas lag se ut
Uffe Bodin: Så bör Sveriges lag se ut
Steven Ellis: Så bör Finlands lag se ut

* Asterisken markerar de spelare som redan presenterats som klara för truppen

MÅLVAKTER

Connor Hellebuyck
Jake Oettinger
Jeremy Swayman

Kommentar: Förutsatt att inga skador inträffar, tror jag att dessa tre målvakter kommer att väljas – och befinna sig i den här ordningen på USA:s hierarki. Det här är amerikanernas absoluta styrka, en trio av pålitliga målvakter som verkligen kan avgöra turneringen.

Största styrka: Den genomsnittliga åldern för denna trio är bara 28. Trots målvaktspositionens svårbemästrade karaktär är det fullt möjligt att USA:s ryggrad förblir intakt genom två hela olympiska cykler till 2026 och 2030, eftersom Hellebuyck då fortfarande bara kommer att vara 36 år. Det vill säga, om inte någon annan ung målvakt från USA:s utvecklingsprogram lyckas peta någon av dem, vilket skulle vara ett angenämt problem jämfört med Kanadas utvecklingssvårigheter på målvaktssidan.

Svåraste petning: Thatcher Demko var troligen på väg att bli Hellebuycks backup innan den förbryllande knäskadan som har hållit honom borta i början av säsongen. Det är synd, eftersom Demko spelade på en nivå värdig en Vezina Trophy-vinnare innan han blev skadad i slutspelet. Om han återvänder inom två till tre veckor har han en chans att spela sig in i laget – men USA Hockeys ledning skulle behöva se något enastående för att välja honom framför en friskare och fortfarande imponerande Swayman.

Alternativ: Thatcher Demko

BACKAR

Quinn Hughes* – Charlie McAvoy*
Jaccob Slavin – Adam Fox*
Jake Sanderson – Brock Faber
Brett Pesce

Kommentar: Den amerikanska försvarskåren är rörlig, ung och mycket skicklig. Vad de kanske saknar i relativ storlek, kompenserar de för med sin skridskoåkning. Du kommer inte att kunna åka ifrån dessa backar; de kommer att kunna hålla jämna steg med de bästa i världen. Det avgörande beslutet för USA Hockeys ledning är att diversifiera färdigheterna, eftersom Hughes och Fox troligen kommer att dominera de flesta tillgängliga powerplay-minuterna i turneringen. Om du vill ta en plats i laget måste du bidra med något mer än att leda ett powerplay. Det är här Slavins defensiva förmåga samt Fabers mångsidighet och styrka i boxplay kommer in. Sanderson har framstått som ett imponerande, allround-alternativ på backsidan med en spelstil som inte är så olik McAvoys, som för övrigt är tränaren Mike Sullivans svärson.

Största styrka: Spelförståelse. Man skulle kunna hävda att Team USA har det högsta hockey-IQ på försvarssidan från topp till botten. Alla sju backarna tänker spelet nästan i samklang med hur snabbt de rör sig på isen.

Svåraste petningen: Zach Werenski. För att vara rättvis är platsen som sjunde back fortfarande öppen, och det skulle inte vara förvånande att se Werenski slå Pesce – men jag sätter min tillit till USA:s assisterande GM Tom Fitzgeralds inflytande över laguttagningen. Werenski har varit en framstående amerikansk spelare, han var lagkapten för USA vid Junior-VM 2016, och han låg strax under ett poäng per match vid vårens VM. För mig är Sanderson redan ett steg före, och det kan till slut avgöras av om USA vill att den extra spelaren ska skjuta från vänster eller höger.

FORWARDS

J.T. Miller – Auston Matthews* – Matthew Tkachuk*
Kyle Connor – Jack Eichel* – Brady Tkachuk
Chris Kreider – Jack Hughes – Jason Robertson
Jake Guentzel – Dylan Larkin – Matt Boldy
Vincent Trocheck

Kommentar: Det behövs ingen överanalysering här. Om man tänker efter kanske Team USA inte har lika många stjärnor som Team Canada, men urvalet av de 13 forwards för Team USA är ändå relativt enkelt. Det finns kanske fem, max sju, öppna platser totalt i truppen eftersom så många av dem redan i princip är självklara. Det innebär att det troligen bara är de sista tre platserna som är öppna för forwards, och USA Hockeys ledning har hållit en rad möten och är redan långt framme i processen. En extra månad med hockey i november kommer troligen inte att ändra så mycket, om inte någon visar en prestation som inte går att ignorera. Målet är att välja de bästa tillgängliga spelarna och be dem acceptera en roll som kanske är lite annorlunda än vanligt, eller att eventuellt få lite mindre speltid men ändå göra en lika stor insats. Du kommer inte att se Team USA leta efter spelare till specialiserade roller i de lägre kedjorna i detta fall. Därför är det mycket mer sannolikt att se en mångsidig spelare som Trocheck eller Larkin, snarare än en renodlad skytt som Cole Caufield eller en passningsläggare som Clayton Keller. När man är osäker kan man satsa på spelare med kopplingar till ledarstaben, som Trocheck och Kreider med assisterande GM Chris Drury i New York Rangers, eller Boldy med GM Bill Guerin i Minnesota Wild.

Största styrka: Det är en bokstavlig styrka. Med Tkachuk-bröderna, Millers envishet och Kreider som ligans bästa spelare framför mål just nu är det obestridligt att Team USA:s forwardsgrupp har en fysisk edge i sitt spel. De kommer inte att låta sig tryckas ner och kommer inte att bli skrämda.

Svåraste petningen: Tage Thompson har storlek, ett imponerande skott, förmågan att spela center och ett målsinne som gör honom till ett otroligt attraktivt tillskott till laget. Men han har också varit ojämn ibland, och USA har inte råd att ha “passagerare” i en kort turnering. Boeser och Caufield har gjort mål i imponerande takt, men amerikanerna borde inte sakna mål, och när de två inte gör mål är det rimligt att fråga vad de bidrar med i övrigt.

Alternativ: Brock Boeser, Cole Caufield, Clayton Keller, Tage Thompson, Patrick Kane, Conor Garland, Casey Mittelstadt, Alex DeBrincat, Josh Norris, Troy Terry, Trevor Zegras

FRANK SERAVELLI