Foto: Ronnie Rönnkvist & Fredrik Jax.
Old School Hockey

Målvakten som blev ett med SSK – Old School Hockey Alexander Sahlin

ANNONS

Alexander Sahlin är en kultspelare i Södertälje SK. Nyligen valde målvakten att lägga av. I dagens Old School Hockey berättar han om karriärens höjdpunkter – och om den uteblivna SHL-chansen.
– Hade inte bytt det mot att få spela i SHL, säger Sahlin när han blickar tillbaka på tiden i SSK.  

VALBO (Hockeysverige.se)

Ytterligare en hockeyprofil har avslutat sin karriär. Den här gången handlar det om den bland fans, spelare och ledare uppskattade målvakten, Alexander Sahlin. Han inledde sin karriär i Brynäs hockeyskola och avslutade den i Strömsbro, men mest uppskattat blev han under sina år i Södertälje. 
– Vi spelade extremt mycket landhockey efter skolan när jag växte upp. Jag hade en kompis som bodde några hus som också spelade hockey. Vi umgicks nästan varje dag. Han sköt och jag stod nästan alltid i mål, berättar Alexander Sahlin då vi träffar honom för den här intervjun på ett kafé i Valbo Köpcenter där han numera jobbar. 
– Jag har alltid velat vara målvakt. När jag började i Brynäs hockeyskola ville alla vara målvakt. Samtidigt hade jag en kompis som spelade i Strömsbro och dom hade bara en målvakt. Då blev det att jag flyttade dit i stället.

Var kommer hockeyintresset ifrån?
– Jag skulle vilja säga att hockeyintresset kommer från pappa (Christopher Sahlin) Det bör i alla fall komma från honom, men jag vet egentligen inte hur stort hans hockeyintresse är. Han är dessutom gammal golfare. 
– Jag har spelat fotboll och andra grejer, men aldrig tyckt det varit roligt med någon annan idrott. Det har blivit hockey eftersom jag älskar den och alltid tyckt varit roligt. Fotboll och alla andra grejer har mest varit för kompisarna. 

Foto: Ronnie Rönnkvist. Alexander Sahlin i dag.

När var du i Gavlerinken första gången?
– Det minns jag nog inte, men ett år missade jag knappt någon hemmamatch. Pappa gick på matcherna med (Stig) ”Stigge” Salming, så det blev att vi tre gick på varje hemmamatch. 
– ”Stigge” smusslade in mig på något sätt. Han hade två biljetter så jag fick sitta i farsans knä. 

Har Stig Salming betytt något extra för dig som person eller hockeyspelare?
– Jag tror inte ”Stigge” skulle känna igen mig idag, skrattar Sahlin och fortsätter:
– Han bor i Valbo och jag såg såklart upp till honom, men jag visste då inte så mycket om hans karriär. Pappa visade någon gammal Brynäs-video där det var mycket bråk. På så vis blev jag skitskraj för honom. 

Foto: Arkiv. Stig Salming.

Alexander Sahlin hade en speciell målvakt som förebild. 
Johan Asplund. Pappa kände hans pappa. Johan jobbade på pappas jobb och sedan tog han med mig till Brynäs träningar och lite sådant. Jag fick även följa med honom hem någon gång. Han var absolut min största idol. 
– Självklart var även ”Honken” (JJohan Holmqvist) som kom upp där samtidigt en idol, men Asplund avgudade jag.

Såg Clara på Lilla melodifestivalen

Michael Sundlöv?
– (Skratt) Jag har säkert sett Micke spela, men av dom jag kan komma ihåg är det Asplund och ”Honken”. 
– Brorsan gick på Mickes hockeymålvaktsskola i Sandviken. Micke har betytt mer för mig nu när jag blivit äldre. 

Michael Sundlöv är Alexander Sahlins flickvän, Clara Hagmans bonuspappa. 
– Jag kände Micke innan jag träffade Clara eftersom han var sportchef då jag spelade i Brynäs juniorer. Han visste också att jag skrev en del till Clara. 

Var det även Sundlöv som sa till dig att du inte skulle få något A-lagskontrakt i Brynäs?
– (Skratt) Jag undrar om det var han som tog beslutet. Mötet jag hade om det var med ”Pecka” (Alcén).

Foto: Privat. Alexander Sahlin och Clara Hagman.

När träffade du Clara?
– 2011, 2012. Första gången jag såg henne var vid Lilla Melodifestivalen. Alla ungdomar som läser det här idag vet inte vad MSN, Lunarstorm och det var, men jag lade till Clara där. 
– Vi började dejta då vi var 14-15 år. Sedan började vi träffas riktigt när hon var 19 år och sedan dess har vi varit ihop. 

Clara Hagman går under artistnamnen Clara Mae och har bland annat varit en av deltagarna i Ace of Base, men har även en egen karriär som artist där hon även skriver mycket musik. Dom båda har med andra ord haft spretiga karriärer.
– En viktig grej har varit att jag spelat med Södertälje länge så jag har kunnat bo i Stockholm. Samtidigt är den största delen av hennes jobb är baserat i Stockholm. 
– Vi har alltid förstått varandra då båda har haft jobb som varit krävande, men också tar mycket tid och energi. Många gånger har jag haft svårt att förstå mig på hennes bransch och hela den biten. I slutändan skiljer det sig kanske inte så mycket jämfört med hockeyn. Båda jagar något man älskar och vill bli så bra som möjligt i det.

"Jag är så jäkla omusikalisk"

När du säger ”inte förstår dig på branschen”, hur menar du då?
– Det är en märklig bransch. Hockeybranschen kan vara rå, men musikbranschen kan generellt nästan vara snäppet värre. 
– Jag tror det är en tuff miljö att vara i. Speciellt om man är i början av sin karriär och vill försöka leva på det. Clara jobbade mycket extra i början. Sedan fick hon en låt och då kom allt annat med det. 

Hur var tiden när hon var med i Ace of Base?
– Vi började träffas i slutet av hennes Ace of Base-period. Det var nog en bra erfarenhet för henne, men jag tror inte att det var något hon älskade att göra varje dag. Ska man göra musik tror jag det är viktigt att man gör sin musik och deras låtar var naturligtvis inte hennes. 

Du har själv en gitarr där hemma…
– En gitarr och numera även ett piano…

Hur musikalisk är du?
– Jag är så jäkla omusikalisk (skratt). Vi bor granne med Claras pappa, Peter (Eriksson). Han är också musikalisk, producent och ljudtekniker. När vi är där spelar han mycket gitarr för vår dotter, Alba, och försöker få in henne på musikspåret. 
– Ibland ber dom mig ta en ton och gissa vad det är, men det blir inte många rätt från min sida, så jag är inte musikalisk. Clara säger att jag kan sjunga i bilen om det är någon annan röst jag kan följa. Ska jag sjunga utan något sådant låter det inte vackert.

Vann JSM med Brynäs

Åter till ishockeyn och Alexander Sahlin som hade en mycket fin juniortid i Brynäs. 
– Jag gick till Brynäs från Strömsbro i U14. Speciellt U16-året var fantastiskt roligt. Det var ett extremt duktigt och roligt lag. 
– Det var tuff konkurrens och vi körde stenhårt. Jag tror det var faktorn till varför vi var så bra under några år i Brynäs. 
– Pecka (Alcén) hade jag som målvaktstränare från det jag kom i U14. Det var bra för mig. Pecka har en förmåga att kräma ut allt ur alla målvakter. I alla fall av det jag har sett. Det handlar inte så mycket om teknik och hela den biten utan mer om att ge allt hela tiden. Jag behövde det då. 

Var du lat vid den här tiden?
– Nej, men många skulle nog säga att jag var lat. Från min sida tror jag det var mycket missförstånd också. Jag har alltid varit en glad kille och har aldrig haft några problem att skoja under ett fys-pass eller annat träningspass. Många gångar kan det här har misstolkats. 
– Jag har alltid haft lätt för löpning, men extremt tufft i gymmet. Det har inte spelat någon roll hur mycket tid och energi jag lagt där för jag har alltid haft svårt att lägga på mig muskler. 
– Kör man hårt, men inte ser resultat av det man gör i gymmet så kan det uppfattas som… Hade jag varit lat hade jag inte orkat med dom träningarna vi hade.

Foto: Arkiv. Johan Asplund i Brynäs var en av “Salles” stora idoler.

Alexander Sahlin var med i det lag som vann JSM-guld 2009. 
– Jag kände mig inte så jättedelaktig i det guldet. ”Jocke” Eriksson var grym och jag tror inte att jag spelade så många matcher den säsongen.
– När vi vann var det roligt på festen och allt det där, men det saknades en bit. Jag tyckte säsongen efter var roligare, berättar Sahlin som säsongen 2009/10 var med om att vinna JSM-silver. 

Det blev några matcher på bänken i elitserien med Brynäs, men han fick aldrig chansen att hoppa in och spela. 
– Jag spelade några träningsmatcher på försäsongen. Klart att jag sedan var jättebesviken och jätteledsen när jag inte fick vara kvar. Jag var helt knäckt och visste inte heller vart det skulle bära av.

Flyttade till Leksand

Trots det var det aldrig aktuellt för honom att lägga av med hockeyn. 
– Nej, så var det aldrig. Det var mer en ovisshet över vad som skulle hända. Jag hade haft en trygghet hela livet i att alltid vetat vart jag skulle vara. Att för första gången kliva utanför den tryggheten var nog jobbigast. 
– Det var nära att jag skulle åka över till Kanada och spela i QMJHL, men då ringde Leksand. Stefan Steen hade flyttat till Skellefteå så det blev en plats ledig där. Jag är världens största trygghetsmänniska och Leksand var nära hem. Då blev det någon form av mer trygghet i alla fall. 
– Jag trivdes jättebra i Leksand och kom in i det snabbt. Allt är så mycket mindre där och jag var orolig då jag flyttade dit från Gävle som är en större stad. I Leksand hade jag innan bara varit i arenan, spelat och sedan åkt hem. 

Det blev två säsonger för Alexander Sahlin i Leksands J20-lag. 
– Första säsongen var extremt rolig, men under den andra blev det bara skit av allting. Då var jag nära att lägga av. 
– Efter första säsongen sa Tommy Salo att jag och Erik Hanses skulle vara målvaktsparet i A-laget. Sedan värvade Leksand ganska sent en målvakt till, Jens Holmström. Då fattade jag att det var jag som skulle få stå åt sidan.
– Dom sa att vi skulle få tävla om det på träningarna och det gick också extremt bra på träningarna då. Sedan skulle jag bli utlånad till Falun. Det var jag ”fine” med och köpte. Jag var glad över att få spela matcher och tyckte Falun skulle bli roligt. 
– Sedan blev det något strul med den utlåningen så då blev jag i princip fast en säsong till i J20 som överårig. 

Foto: … Alexander Sahlin i Leksand.

Du säger själv att du var på väg att lägga av så det måste ha varit en väldigt stor besvikelse för dig?
– Ja, jag var väldigt knäckt. Det var inte roligt att spela J20 som överårig. Jag gick ändå in i fjärde säsongen som J20. 
– Arlanda hörde av sig och jag försökte få till en utlåning dit, men Leksand vägrade hela tiden. 

Blev det en konflikt mellan dig och Leksand?
– Lite kanske. Det var mycket fram och tillbaka. Efter den säsongen tyckte jag inte att det var roligt längre.
– Samtidigt trivdes jag jättebra med att bo I Leksand. Andra året där började jag träffa Clara och hon kom upp dit mer och mer, vilket blev någon form av räddning. Vi bodde i en lägenhet uppe vid Kärringberget där nästan alla spelare bodde. Mitt i ett villaområde.

“Den som betytt mest för mig”

I stället för spel i elitserien med Leksand blev det Valbo i Division 1 säsongen efter för Alexander Sahlin. Efter det följde även spel med Lindlöven, Almtuna, Huddinge och Västervik. Allt inom loppet av tre säsonger. 
– Valbo var svinroligt. Det var många gamla kompisar där som jag fick spela med igen. Jag hade en bra säsong och efter det fick jag en try-out med Almtuna som gick bra. 
– Jag sajnade med Almtuna och blev utlånad till Lindlöven och skulle vara där säsongen ut. Örebro fick någon skada och lånade in (Johannes) Jönsson från Almtuna. Han åkte dit och jag fick komma tillbaka till Almtuna. 
– (Erik) Hanses hade spelat mycket så jag fick komma in och spela en match. Den gick bra. Jag fick spela en till och den gick jättebra. Efter det blev jag kvar. 

Alexander Sahlin lyfte sig en nivå som målvakt under framför allt tiden i Almtuna. 
— Det finns nog en förklaring till det, Micce Andreasson. Han är den som betytt mest för mig under hela min karriär. 

Foto: Ronnie Rönnkvist. Micce Andreasson.

På vilket sätt?
– Jag skulle säga att Micce förmodligen är Sveriges bästa målvaktstränare, men är helt fantastiskt vid sidan av isen också. Där betydde han jättemycket för mig. 

Betydde hans stöttning ”off ice” mer än målvaktsträningen på isen?
– För mig har det alltid varit viktigare att få en bra ”connection”. Micce kunde få mig tro att jag kunde klara av allt och att allt är enkelt. 
– När jag skulle göra min första allsvenska match var jag nervös och ifrågasatte mig själv lite ”Hur ska det här gå?” Micce sa bara ”Det är inget problem. Du kommer klara det hur lätt som helst”. Efter det kände jag att det här skulle jag klara. 
– Jag hittade även ett grundspel som jag kunde luta mig tillbaka på när kropp och knopp inte ville som jag velat.

Skrev på för SSK

Varför blev du inte kvar i Almtuna?
– Säsong två var tung. Samtidigt var det en väldigt körig säsong med mycket hattande. Bland annat kom ”Honken” (Johan Holmqvist) ner dit och var grym samtidigt som det var väldigt roligt att spela med honom. 
– Efter tiden i Almtuna hörde Janne Öhman av sig från Södertälje och sa att dom ville ha mig dit. Sedan gick Janne till Djurgården och då trodde jag att det inte skulle bli något, men då ringde (Mats) Pernhem upp från Södertälje och sa att dom fortfarande ville ha mig dit. 
– Jag var inte förberedd på hur stora Södertälje är, vilket jag inte tror många var av dom som spelade där eftersom nästan alla kom från mindre klubbar. Varje säsong i Södertälje då det var ispremiär släppte man in fans och det var spelarpresentation. Det var så enormt med folk. Jag var chockad över hur mycket folk det kunde vara på en träning. Vi hade mer folk i Södertälje på ispremiären än vi hade på hemmapremiären i Almtuna. 
– Säsong ett och två i Södertälje hade vi ett väldigt roligt lag. Även om säsong två var tungt hade vi sjukt roligt utanför isen. 

När Alexander Sahlin skrev på för Södertälje låg laget i Hockeyettan, men lyckades kvala sig upp till Hockeyallsvenskan. Det var också i slutet av kvalet Sahlin spelade sig in i SSK-fansens hjärtan. 
– Hela Allettan gick riktigt bra. Sedan skadade jag mig mot Troja borta innan playoff. Jag blev pååkt och fastnade mellan stolpen och spelaren så jag fick vatten i lungan och grejer. 
– Jag stod inte i första playoffmatchen. Sedan fick jag hoppa in i andra matchen, Halmstad hemma, och höll nollan. Vi åkte upp till Piteå. Hela laget var dåligt. Jag var dålig och vi blev helt överkörda. Vi hade ingenting att säga till om. Hemma mot Piteå ledde vi med 4-1. Dom hämtade upp till 4-4 och sedan vann vi i sudden. Sedan visste vi att dom inte skulle kunna ta oss i tredje matchen. 
– Efter det åkte ni ner till Kristianstad och blev helt överkörda. Vi hade ingenting att sätta mot. Sedan fick jag stå hemmamatcherna mot Kristianstad och någonstans visste vi ändå att dom inte skulle slå oss hemma. Och sedan var det kvalserien som gick väldigt bra för hela laget. 

Foto: Bildbyrån. Alexander Sahlin blev en kultspelare i Södertälje.

Är det här du upplevde själv att du fick Södertälje-supportrarnas kärlek?
– Jag vet inte när den kom, men det kanske var så. Jag tror att det finns någon form av kärlek till alla spelare som var med den säsongen. 

Hur har du upplevt just kärleken från Södertäljes fans?
– Den har jag verkligen känt. Jag skulle säga att det är på grund av den som jag älskar Södertälje så mycket.

Tidigare NHL-backen kom in i Södertälje

Inledningsvis hade Alexander Sahlin den tidigare storspelaren, Mats Waltin, som tränare.
– Jag gillade Waltin som tränare och vi fungerade bra ihop. Sedan var han väldigt krävande. Lite av den gamla skolan, men det hade jag inte något problem alls med. 

Skar sig det här ledarskapet lite med en del av dom andra spelarna i laget?
– Problemet med Waltin var att när vi gick upp i Hockeyallsvenskan fortsatte vi träna vid fyratiden. Till slut blev spelarna irriterade över det. Någonstans där tror jag tyvärr att han tappade gruppen. Där tror jag att det skar sig. 
– Efter det kom Uffe (Lundberg) in, men jag var inte med mycket eftersom jag opererade höfterna. Jag åkte ner på hallen, bytte om, men var knappt med i omklädningsrummet eftersom jag tyckte att det var för tufft. 

Foto: Ronnie Rönnkvist. Mats Waltin (till vänster).

In i laget kom samtidigt en som betydde mycket för laget, Nicklas Grossmann, som hade spelat nästan 600 NHL-matcher. 
– Där har du en med pondus. Nästan så att klubborna flög i början då han slog passningar på träningarna. Stenhårda pass och extrem pondus. 
– Det jag lärde mig av honom var att han alltid var först på hallen. Han körde sin rörlighet på gymmet innan alla andra hade kommit och var väldigt noggrann. Just noggrannheten tog jag med mig från ”Grossen”. 
– Han hade spelat i NHL och SHL, men kom ner till oss och missade inte en detalj. När han pratade då lyssnade man. Jag älskar ”Grossen” och det gjorde nog alla. Han betydde jättemycket både på och utanför planen för laget. 

Du var uttalad etta till och med säsongen 2019/20, hur ser du idag tillbaka på den tiden?
– Säsongen 2019/20 var det jag och (Fredrik) Bergvik. Även Justin Pogge kom in. Jag tror också att det här var vad som till slut käkade upp mig, ruljansen på målvakter. Efter operationen och jag hade kommit tillbaka kom det alltid in någon form av ny målvakt i klubben. 
– Det blev nästan en grej bland spelarna ”Nu gjorde vi en dålig match så nu kanske det kommer in en ny målvakt”. Till slut klarade jag inte av det där och jag saknade lugn och ro. Vi hade Pogge. (Jesper) Wallstedt kom in en sväng. Isak (Wallin)…

Åtta målvakter – på en säsong

Ni hade åtta olika målvakter en säsong
– Det var mitt fel eftersom jag opererade mig. Då hade klubben inte så mycket val. 

Fick du inget förtroende av Nichlas Falk och Dennis Bozic under din sista säsong i klubben?
– Jag kände egentligen inget förtroende alls sista två säsongerna. Då blev det också svårt att prestera. 
– Det var en speciell säsong med lockouten. Filip Gustavsson kom in och var helt fantastisk. ”Shit” vad bra han var. Då hörde Kristianstad av sig och ville låna mig eftersom deras målvakt (Calle Clang) skulle vara borta på JVM. 
– Jag svarade att jag då hade svårt att se mig själv bära en annan allsvensk tröja än Södertäljes. Dom ville att jag skulle spela matcher och då ringde jag Strömsbro så löste vi det den vägen. Det var jäkligt roligt att spela där.

Foto: Ronnie Rönnkvist. Alexander Sahlin.

I mitten av februari släppte så Södertälje Alexander Sahlin till Almtuna. 
– Varav att det går jättebra i Almtuna också. Där fick jag förtroende igen från (Robert) Kimby och Björne (Danielsson), vilket var anledningen till att det gick bra där. 

Inför säsongen 2021/22 värvade AIK Sahlin. 
– Jag var nästan klar för Karlskrona. En anledning, av flera, till att jag tackade nej var att jag ville bo kvar i Stockholm. 
– Min sambo och jag hade börjat prata om att försöka få barn. Då ville inte jag flytta så långt ifrån Clara. AIK lockade såklart eftersom det också var Hockeyallsvenskan, men hjärtat sa mer Karlskrona.

Fick sitta åt sidan i AIK

Hur blev säsongen i AIK?
– Vilken dålig säsong det blev. Jag visste direkt att det skulle bli en lång säsong. Inledningsvis stod jag två av sju träningsmatcher. Efter det spelade jag en match i månaden. Sahlin har aldrig fungerat då han spelar lite matcher. 
– Jag är imponerad av målvakter som kan hoppa in och spela en match då och då. Dessutom göra det bra. Själv har jag aldrig klarat det. 

Den Alexander Sahlin hade och tävla mot om målvaktsspaden i AIK var ryske Pavel Chomtjenko
– Det fungerade jättebra. Han var schysst och jag fick lära mig några ryska fraser och grejer så jag kunde surra med honom. 
– Där fick jag ha (Christopher) Heino som målvaktstränare och det var väldigt kul. Tyvärr fick vi aldrig chansen att testa under match det vi tränat på eftersom jag aldrig fick chansen att spela. Jag är i alla fall glad att jag fick träffa honom.

Foto: Bildbyrån. Alexander Sahlin i AIK-tröjan.

Blev det mest musik eller målvaktssnack mellan dig och Heino?
– Både och faktiskt, skrattar Alexander Sahlin och fortsätter:
– Under den här tiden betydde Micce (Andreasson) också jättemycket. Det var många gnällsamtal från min sida. Även säsongen innan, då jag var i Södertälje, ringde jag honom mycket. Jag har nog aldrig ringt Micce då det gått bra. Så fort det har gått lite emot har han fått ett samtal. 

Varför tror du att det blev som det blev i AIK?
 Det var en blandning av att jag var extremt dålig och att det gick rätt tungt för laget så ”Blomman” (Anton Blomqvist) kände sig pressad att vinna hela tiden. 
– Varför jag inte fick en ärlig chans vet jag inte. Det var i alla fall inte så dom sa att det skulle bli när jag skrev på. Även fast jag inte fick spela gillade jag ”Blomman”. Vi hade många möten. Han var rak och ärlig, vilket jag uppskattar.

Flyttade hem till Gävle

Alexander Sahlin avslutade säsongen och karriären med spel i Strömsbro. 
– Det var svinkul. Där fick jag träffa gamla kompisar som spelade för att dom tycker det är kul. Det blir skillnad i ettan jämfört med om du har hockeyn som jobb. 
– Har du hockeyn som jobb strävar du hela tiden efter att tjäna mer eller fortsätta ha det som jobb. Då blir det mer ett jobb än något du älskar.

Bild: Fredrik Jax.

Flyttade ni hem till Gävle i samband med att du skrev på för Strömsbro?
– Vi flyttade upp och började renovera huset i februari eller mars så Strömsbro blev en bra lösning. 

Du är bara 31 år, varför valde du att sluta spela?
– Det är svårt att få ihop tiden när vi fått barn. Jag har dessutom hittat ett jobb på Telia som jag älskar och tycker är svinroligt. Plus att, som sagt var, tiden inte riktigt räckte till.

Blev aldrig någon SHL-match

Du har spelat i storklubbar som Leksand, Brynäs, AIK, Djurgården och inte minst Södertälje, men aldrig spelat någon match i SHL, hur tänker du kring det nu med facit i hand?
– Klart att det hade varit roligt att få spela på den nivån, men det är inget jag går och grämer mig för. Jag har varit nära ett par gånger. Den säsongen det gick tungt för Södertälje, men bra för mig, sajnade jag ganska tidigt och bestämde mig för att jag ska spela i Södertälje, vilket jag sa till min agent. 
– Säsongen efter hade jag intressen, men då opererade jag höfterna. Efter det har det inte riktigt funnits intresse. Jag har varit namngiven för något SHL-lag i slutet av säsongerna, men det där grämer mig inte. Det är vad är. Jag har fått hålla på med det jag älskar. Varför ska jag då gräma mig. 
– Tiden i Södertälje har gjort att jag är extremt nöjd med min karriär. Där har jag betytt någonting för folk. Jag hade inte bytt det mot att få spela i SHL.

Foto: Ronnie Rönnkvist. Alexander Sahlin har i dag svirat om till ett civilt yrke.

Hur ser Alexander Sahlins liv ut idag?
– Livet idag är helt annorlunda, skrattar Alexander Sahlin och fortsätter:
– Jag har barn, vilket är helt fantastiskt. Dagarna är längre och jag önskar jag hade fått jobba någon gång under karriären så jag insett hur bra jag hade det. Tunga perioder är det lätt att gnälla som hockeyspelare för smågrejer som egentligen inte är någon grej. 

Får vi se dig uppträda med Clara Mae i framtiden?
– Nej, men jag hoppas jag får sitta i publiken snart då hon uppträder. Det hade varit kul, avslutar Alexander Sahlin med ett leende.


TV: Lasse Johansson om återkomsten till svensk hockey

Den här artikeln handlar om:
Hockey PÅ TV
tisdag 21 maj
12:20 Frankrike - Tyskland VM
12:20 Österrike - Storbritannien VM
16:20 Kanada - Tjeckien VM
16:20 Lettland - USA VM
20:20 Sverige - Slovakien VM
20:20 Finland - Schweiz VM
torsdag 23 maj
02:00 New York Rangers - Florida Panthers NHL
16:20 Kanada - Slovakien VM
16:20 Schweiz - Tyskland VM
20:20 USA - Tjeckien VM
20:20 Sverige - Finland VM
fredag 24 maj
02:30 Dallas Stars - Edmonton Oilers NHL
lördag 25 maj
02:00 New York Rangers - Florida Panthers NHL
söndag 26 maj
02:00 Dallas Stars - Edmonton Oilers NHL
21:00 Florida Panthers - New York Rangers NHL
tisdag 28 maj
02:30 Edmonton Oilers - Dallas Stars NHL
onsdag 29 maj
02:00 Florida Panthers - New York Rangers NHL