Lars Molin får foten av Boden och ersätts av Petter Nilsson.

Den spontana reaktionen på beskedet var snarast ”varför dröjde det så länge?”.

Inte för att Lars Molin är en dålig tränare och inte heller för att Bodens resultat den här säsongen varit särskilt svaga. De ligger trots allt bara några poäng från serieledning i den norra Allettan.

Men ända sedan 63-årige Molin presenterades som ny huvudtränare för Boden i somras har det snackats om att han kändes långt ifrån som en optimal ersättare för det tidigare tränarparet Robert Nordberg och Petter Nilsson. Vi var många (alla?) som ställde oss frågan hur det egentligen skulle gå?

Över en natt bytte klubben ledning från burdust adrenalinsprut till reflekterande filbunke.

Redan strax efter nyår rapporterade lokalmedia om att det fanns en spricka mellan spelarna och tränaren. Det har inte varit friktionsfritt. Men ärligt talat. Giftermålet mellan Bodens ishockeyförening och rutinerade Lars Molin har varit dömt att misslyckas från dag ett.

Allting har varit som upplagt för kulturkrock och det är precis det klubben nu också medger.

”Skälet till beslutet är inte de sportsliga resultaten, utan att Boden Hockey håller på att utvecklas bort från sin identitet”, lät motiveringen i den presskommuniké som kablades ut igår och jag märker när jag läser i sociala medier att många verkar tycka att det är luddigt.

Jag tycker helt tvärtom. Det är en supertydlig och klockren beskrivning av läget i Boden. Spot on.

Under firma Nordberg/Nilsson ifjol var man ett gäng där varje enskild spelare var beredd att braka genom sargen för att vinna snarare än ett sällskap som värderar sina situationer.

Nordberg/Nilsson jobbade under sina säsonger efter mottot ”hur jobbiga kan vi vara” och det var det som gjorde Boden framgångsrika. Att de spelade på och ibland (ganska ofta) över den berömda gränsen för vad som är tillåtet var det som gjorde att publiken och sponsorerna blev engagerade i att se klubben spela ishockey. Det finns i deras dna att vara ett burdust raggargäng som vädrar blod.

Det är det föreningen vill tillbaka till.

Ingen skugga alls ska falla över Lars Molin. Det var rakt upp och ner en felrekrytering. Han har gjort det han står för och är bra på, men det passar inte Boden. Någonstans alls.

Årets upplaga av laget har varit ganska trist att titta på. Ineffektivt och känslofattigt (för att vara Boden) och det har varit så att spelare känt sig vilse i sättet att spela. Engagemanget har inte funnits där, varken på isen eller på läktarna.

Att sparka Lars Molin och återinstallera hetlevrade Petter Nilsson på tränarbänken var det bästa klubben kunde göra för att hitta tillbaka till sin identitet.

Nu kommer de bli älskade av sina egna och avskydda av alla andra igen.

Så som det ska vara.