Ett miljöombyte kan få en karriär på rätt köl. Det finns det flera exempel på i Hockeyallsvenskan den här säsongen. Joakim Englund har tittat på några spelare han tror skulle må bra av att lämna sin nuvarande klubb och ta sig an en annan utmaning.

Tobias Åhström är på lån från Modo till Almtuna. Han vräker just nu in poäng och är inte långt ifrån att snitta en pinne per match.

Lukas Wernblom är utlånad från MoDo till Västervik. Lukas, som är en kandidat till JVM-truppen, var tvungen till ett klubbyte då minuterna han fick i MoDo knappast skulle räcka till en plats i juniorkronorna. Han gör det bra i Västervik, men frågan är om det räcker hela vägen till Tomas Monténs trupp?

Andreas Hjelm, som förvisso gjorde det bra i Björklöven, har fått en offensivare roll i Södertälje efter att korttidskontraktet med löven löpt ut.

Anton Blomberg bröt sitt kontrakt med Tingsryd och har efter att han anslutit till Södertälje gjort fem poäng på åtta matcher.

Gustav Lindberg i Västerås förväntades få mindre (offensiv) istid när Lukas Zetterberg vände hem från Brynäs. Valde därför att skriva på för Södertälje istället. 

SVÄLJER STOLTHETEN

Att på eget bevåg ta beslutet att bryta sitt kontrakt är tuffare för vissa spelare än för andra. Detta trots att man kanske kört fast rent hockeymässigt eller kanske inte trivs i omgivningen, staden eller vad det nu kan vara. 

Vissa spelare är mer lojala mot sin arbetsgivare än andra och sväljer stoltheten trots att det kanske inte fungerar särskilt bra på isen. Dessa spelare borrar helt enkelt ner huvudet och kämpar ännu hårdare för att komma ur ”svackan”.

Vissa lyckas bra med att vända en negativ trend, andra gör det inte. Något man måste ta i beaktande är vad ett brutet kontrakt innebär för spelaren. Vad är det som gör att det inte fungerar i nuvarande klubb och vilka faktorer kan hjälpa spelaren på rätt spår i den nya klubben? Kan ett brutet kontrakt leda till nya framgångar i karriären eller leder det bara till ett sämre rykte i hockeysvängen?

Det finns inget rätt eller fel i frågan vad som är bäst för den enskilda spelaren då varje enskilt fall är unikt.

Erik Nyström.Foto: Bildbyrån/Johan Löf

FÅR BARA UT EN BRÅKDEL AV SIN POTENTIAL

I Sverige och Hockeyallsvenskan fungerar det inte, av självklara skäl, att likt hockeysystemet i Nordamerika jobba med rena bytesaffärer av spelare. Men om det hade fungerat har jag ett par spaningar på trejder som hade kunnat slå väl ut.

Erik Nyström, Västervik och Martin Janolhs, Södertälje

Erik har fantastiska verktyg i lådan för att kunna vara en av allsvenskans bästa spelare, men får just nu bara ut en bråkdel av sin potential. Farten, händerna och förmågan att ”slå” sin spelare är i toppklass i ligan. Hans positiva sidor är fullt tillräckliga för att kompensera sina sämre sidor som är defensiven, beslutsfattandet samt att han kan klassas som en spelare som bara är bra ungefär varannan dag. 

Men när Nyström är bra är han riktigt bra. Här finns definitivt potential att få ut mer av den kreative liraren än vad Västervik fått.

Vilket lag kan Erik tänkas gå till?

Nu är det svårt att likt NHL göra rena byten mellan spelare men om det hade varit möjligt tror jag alla parter hade mått bra av att byta Martin Janolhs mot Nyström. Ett miljöombyte för dessa två spelare tror jag hade varit en win-win-situation. 

Janolhs är likt Nyström en framtung spelare, alltså de har båda sina främsta kvalitéer i offensiven. Vid närmare eftertanke är dessa spelare mer lika varandra än så, eller vad sägs om att båda har testat spel i högre liga och utomlands, är i liknande ålder och bör även ligga inom liknande lönenivåer. 

Ibland kan ett miljöombyte, utan vidare motivering, göra spelaren gott. Med tanke på att spelarna inte når sin fulla potential i nuvarande klubb kanske ett byte rakt av skulle gynna alla parter.

Marcus Fagerudd.Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån

BARA TRE POÄNG VAR

Oskar Drugge, AIK och Marcus Fagerudd, Södertälje

Precis som det tidigare förslaget till trejd ser jag även här två likvärdiga spelare med meriter från högre liga. Med liknande spelstil där offensiven är deras främsta vapen tror jag ett miljöombyte skulle göra gott för alla inblandade.

För om man ska vara helt krass är både Drugge och Fagerudd alldeles för skickliga hockeyspelare för att endast ståta med tre individuellt inspelade poäng vardera. Den poängskörden tror jag varken klubbarna eller backarna själva är särskilt nöjda med. 

Med en nystart och ett miljöombyte är det lättare att nollställa sig för att på så sätt kunna bygga upp det självförtroende som krävs för att bli en produktiv spelare igen. 

Båda två är med lätthet goda för 0,5 poäng per match med ett självförtroende och en omgivning de trivs i. Ett extra plus i Drugges fall är att han känner väl till staden och föreningen efter att ha spenderat en del av juniortiden i Södertälje i början av 10-talet.

Med tanke på den geografiska närheten mellan Stockholm och Södertälje skulle ett byte rakt av vara fullt möjligt utan att spelarna ens behöver byta bostad.

FASTNAT I FRYSBOXEN

Anton Öhman, Modo och Viktor Amnér, Mora

Anton Öhman sitter fast rejält i tränare Björn Hellkvists frysbox medan Viktor Amnér får ganska stort förtroende i Mora. Ett stort förtroende utan att glänsa ska tilläggas.

Dessa två backar är inte likvärdiga varandra på samma sätt som i exemplen ovan men på en punkt är det ingen skillnad; båda har stor potential att vara toppspelare på allsvensk nivå.

Med tanke på att det är några veckor sedan Hellkvist ens tog ut Öhman i matchtruppen är det ganska tydligt att han inte ingår i några framtidsplaner.

Angående Amnér tror jag att hans spelstil skulle passa bättre i MoDo där han skulle få ut betydligt mer av sitt spel där han kan studsa med i var och vartannat anfall än vad han får i ett mer konservativt spelande och tillbakadraget Mora.

Gällande Öhman är ett miljöombyte enda utvägen om han vill spela hockey igen, för hos MoDo står inte ens dörren till istid på glänt. Varför inte i Mora i utbyte mot Amnér?

TUFF KONKURRENS

Mattias Pettersson, Björklöven

Mattias har hunnit göra en SHL-säsong och är nu inne på sin tredje allsvenska säsong. Med sina 28 år är han i sin absoluta prime som målvakt, och för att nå sin fulla potential måste han spela matcher.

Just nu ser han inte ut att få särskilt många matcher i Björklöven då förstavalet Joe Cannata uppenbarligen inte är den lättaste att konkurrera ut.

Jag har förståelse för att en stark drivkraft är att vinna något under karriären, vilket han definitivt har chansen till i Björklöven som just nu leder Hockeyallsvenskan. Men frågan är hur bra det är för den egna karriären att tvingas öppna båsdörren i typ 90 procent av matcherna?

Här har jag ingen uppenbar ”trade” men med tanke på skadesituationen hos Västerviks båda burväktare finns det en klar öppning i alla fall. Inte minst med tanke på att det ryktas om att ungraren Vay inte är särskilt önskvärd.

Vilka byten skulle du vilja se?