KARLSSON: Den enda jag blivit starstruck av

Det var en höstdag 2016 och jag hade fått uppgiften att intervjua Johan Holmqvist på SHL:s upptaktsträff. En intervju han förmodligen glömt fem minuter senare. En intervju jag aldrig kommer glömma.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
 

Det finns några regler sportjournalister måste hänge sig till. En är förstås att vara objektiv och återge en saklig rapportering, en är att du under inga omständigheter får be en person du ska intervjua om en autograf, och sen ska du väl inte gå dit och intervjua personen som om den vore din idol.

Men ibland bryter du mot de där reglerna. På SHL:s upptaktsträff inför säsongen 16/17 skulle jag intervjua Johan Holmqvist  "Lill-Honken" som sedan länge blivit stor. Honom skulle nu jag, en 22-årig Måns Karlsson få prata med. Nästan som jämlikar. Kunde det verkligen vara sant?

Under de snart åtta år jag jobbat som journalist har jag hunnit göra några hundra, kanske tusen, intervjuer. Oavsett hur stor stjärnan på andra sidan telefonen eller mikrofonen varit har jag aldrig känt mig starstruck. Utom den där höstdagen för tre år sedan, när jag skulle få intervjua Johan Holmqvist.

Då skulle han göra sin andra säsong i Karlskrona och var, som han själv sa, bättre än någonsin. Bättre än när han agerade vägg och tog Brynäs till ett chockartat SM-guld 1999. Bättre än när han utsågs till slutspelets MVP och tog AHL-laget Houston Aeros till Calder Cup. Bättre än när han utsågs till VM:s bäste målvakt och tog Tre Kronor till guld 2006. Bättre än när han både 2006 och 2009 vann priset med det passande namnet "Honken Trophy", till Elitseriens bäste målvakt.

Det är det jag kommer minnas Johan Holmqvist för. Inte för alla priser alltså, utan för faktumet att han hela tiden kom tillbaka bättre än tidigare. Många räknade ut honom när han 2011 lämnade Frölunda och återvände till Brynäs. Nästan alla hade räknat ut honom när han som 36-åring klev ned i HockeyAllsvenskan för spel med Almtuna. 

Men han dök upp i Brynäs igen redan den säsongen. 

Han höll sig sedan kvar i SHL några år till, med Karlskrona. Ett Karlskrona han också hade en sorts mentor-roll i. För det var en annan grej han pratade om i den där intervjun jag nämnt 123 gånger i den här texten. Han hade börjat brinna lika mycket för att få hjälpa andra, både på och utanför isen, som sin egen utveckling.

Idag hyllades "Honken" i Gävle. Han berättade att han hade fått uppfylla allt han drömt om, utom en grej: han hade velat avsluta karriären i Brynäs. Och det fick han också. Sportchefen Michael Sundlöv klev ut på isen och erbjöd honom ett endagskontrakt med klubben i hans hjärta. 

Cirkeln slöts - Johan Holmqvist var tillbaka i Brynäs.

Johan Holmqvist dröm var att avsluta karriären i Brynäs. Här får målvakten skriva på ett endagarskontrakt för att fullfölja sitt dröm. Fina scener! ???????? @brynas #shl #twittpuck pic.twitter.com/hz7PTp342V

— C More Sport (@cmoresport) November 16, 2019

Det som fascinerat med hans uppskattning här i Gävle är att Johan Holmqvist långt ifrån alltid varit en Brynässpelare. Hans karriär definieras nästan lika mycket av gångerna han inte kom till Brynäs. Som när de hade fullt på målvaktssidan, med Jacob Markström och Anders Lindbäck, och han gick till Frölunda i stället.

Eller när Stefan Bengtzén häromåret gick ut och sa att Johan Holmqvist inte var bra nog för att spela i Brynäs. 

Eller när han skulle komma tillbaka då Felix Sandström och David Rautio var indisponibla, men blev sjuk, och Bengtzén valde Linus Fernström i stället. 

Eller när han var på gång som målvaktstränare, men till slut valde att försöka ge spelarkarriären en chans till. Oavsett alla turer har en sak varit konstant: fansens kärlek.

Johan Holmqvist var aldrig Sveriges bäste målvakt, men han är precis bakom nivån av Sveriges bästa målvakter genom tiderna. Han är där med Stefan Liv, Mikael Tellqvist och några andra. Både tack vare sina toppar, sina framgångar, men också längden på karriären. Få svenska målvakter har åldrats lika väl som "Lill-Honken".

Få andra har också haft samma påverkan på en hel generation andra målvakter. Jag menar, det är ingen slump att Anders Lindbäck, Joacim Eriksson, Jacob Markström med flera slog igenom efter att ha växt upp med Johan Holmqvist som en förebild. 

Jag pratade med Eriksson efter matchen och han var tydlig med hur speciell matchen - och Honken - var.

– Han har ju alltid varit min idol, ända sedan jag var liten. Det var jäkligt speciellt att spela i kväll. Jag satt och rös i båset när han pratade. Det gjorde segern extra skön också, och vi fick fira med honom i omklädningsrummet också.

Jocke Eriksson var nio år när Brynäs vann SM-guld och tror att Honken hade en stor del i Brynäs målvaktsboom som kom, med spelare födda sent 80-tal och tidigt 90-tal.

– Jag hade en massa bilder på honom på väggarna efter guldet 1999. Och jag menar, han var en krigare. En vinnare. Det är många som tagit rygg på honom och vill gå i hans fotspår, det är inget snack om saken. Nu har jag fått träffa honom också och han är en så fin person också.

Egentligen hade väl den här krönikan kunnat summeras i de citaten av Jocke.

Ja, just det. Det spelades en hockeymatch också. Den vann Brynäs med 6-4.