Här är vårt nästa drafthopp

Zibanejad gör avtryck i elitserien

Adam Larsson och Gabriel Landeskog är de svenska affischnamnen inför NHL-draften. Bakom dem finns en uppsjö av andra intressanta talanger. En av de hetaste är Mika Zibanejad som håller på att etablera sig i elitserien med Djurgården. Hockeysverige.se har träffat honom.

I NHL-draften 2009 gick det sju svenska spelare i den första rundan. Årets kull av sena 92:or och tidiga 93:or kan mycket väl komma att utmana det svenska rekordet. Medan Gabriel Landeskog och Adam Larsson slåss om att gå som totaletta finns det en hel drös unga svenskar som lurar i bakvattnet: Färjestads Jonas Brodin, Leksands Victor Rask, Plymouths Rickard Rakell och Timrås Jeremy Boyce Rotevall för att nämna några.

Till den kategorin hör även Djurgårdens komet Mika Zibanejad. Den välvuxne 17-åringen har tagit stora steg den här säsongen och var in i det sista med och slogs om en plats i det svenska JVM-laget förra månaden. Hans spel har fått en hel del NHL-scouter att nicka instämmande och hockeysverige.ses egen juniorexpert Anders Östberg har i flera separata blogginlägg hyllat stockholmaren.

Hockeysverige.se tyckte därför att det var på tiden att introducera Mika Zibanejad för våra läsare. Efter Djurgårdens förlust mot Frölunda i måndags passade vi på att få en pratstund med vår senaste juniorstjärna.

Du har gjort 14 elitseriematcher nu, hur skulle du beskriva upplevelsen?
– Det har varit oerhört kul, speciellt nu när man har kommit in i tempot och känner att man hänger med. De första matcherna var det lite nervöst. Man visste inte om det skulle funka och i början ville man inte ha pucken, men man anpassade sig ganska snabbt.

Vågade du tro på det här innan säsongen?
– Nej, knappast. Man kanske hoppades att man kunde få vara med och träna med A-laget, kanske göra något inhopp, men inte spela så här mycket. Nu får jag ju spela regelbundet, det hade man inte trott.

Vad är det som ligger bakom din fina utveckling?
– Jag jobbade hårt under försäsongen och lade på mig några kilon, jag har framför allt blivit starkare runt bålen och i låren. Det har nog hjälpt mig. Jag känner en ganska stor skillnad jämfört med förra säsongen.

Har du haft några speciella förebilder som du har försökt efterlikna medan du växte upp?
– Man tittar ju en hel del på hockey, så man influeras nog av rätt många spelare. Men när jag var liten så tittade jag mycket på Mario Lemieux och nu för tiden är det väl Sidney Crosby som man inspireras av.

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
– Jag är en stor, stark spelare som både kan spela center och forward. Jag har ett rätt bra som jag kanske inte utnyttjar tillräckligt ofta.

Du har NHL-draften att se fram emot i sommar och var rankad som 19:e spelare av TSN på deras senaste lista. Hur mycket betyder det för dig?
– Klart att det är spännande, men just rankingen nu är bara ett kvitto på att man har gjort det bra hittills under säsongen. Det är mycket hockey som ska spelas innan draften och jag har förhoppningsvis en lång säsong framför mig. Då kan jag inte ha fokus på något annat än det jag ska göra på isen.

Foto: Bildbyrån (Arkivbild)

Ja, U18-VM i april blir väl en höjdpunkt. Hur ser du på det?
– Självklart skulle det vara skoj. Det är alltid en ära att få representera sitt land, särskilt under ett VM. Det blir första gången i så fall och det skulle vara riktigt kul.

Ni har en femnationersturnering i Tjeckien att se fram emot med U18-landslaget om två veckor. Hur har landslagssäsongen varit så här långt?
– Det började lite trögt, om jag ska vara helt ärlig, de första matcherna i Ivan Hlinka där, men sedan kom jag in i det. I Sundsvall (fyrnationsturneringen i november) kände jag att det gick riktigt bra, det var inget jag hade förväntat mig. Jag spelade med två riktigt bra spelare, Jeremy Boyce och Victor Rask, och de gjorde det väldigt enkelt för mig. Det kändes som det klickade mellan oss och det hjälpte. Det är tack vare dom två man lyckas också.

En liten rolig detalj är att du har Hammarby som moderklubb, att du sedan spelade för AIK och nu är i Djurgården. Hur kom det sig att du har gått varvet runt?
– Vi flyttade till Söder när jag var liten, så det blev automatiskt att jag spelade i Hammarby. Jag spelade där i sju säsonger innan Bajen lades ned. Det blev lite kalabalik hit och dit och då fick jag ett erbjudande att åka och spela för AIK och gjorde det. Sedan kom Djurgården upp när jag skulle börja på gymnasiet. Jag hade både erbjudande från AIK att stanna kvar och från Djurgården. Lagmässigt vet jag inte hur det skulle ha gått om jag hade stannat där, men nu vet jag hur resultatet blev här. Men det var de praktiska bitarna, att skolan låg så nära Hovet och så, som fick fälla avgörandet.

Din storebror (Monir Kalgoum) spelade för AIK under ett par säsonger.
– Ja, han spelade nog där i tre eller fyra säsonger.

Påverkade det dig att välja AIK när det begav sig?
– Det är mycket möjligt att det har gjort det, jag kommer inte riktigt ihåg. Men det är klart att brorsan var en faktor där också. Det är alltid kul att spela för samma förening som sin storebror, det är inte ofta man får den chansen.

Och i dag spelar han i England?
– Ja, han blev skadad och fick inte förnyat förtroende av AIK när han kom tillbaka. Han var i Österrike en sväng först innan han flyttade till England. Nu bor han i London och jag tror att han trivs ganska bra.

Hur är hockeyn i England?
– Den är helt okej, tror jag. Det är lite gamla AHL-spelare och spelare från de högsta ligorna i Europa, så det är nog helt okej hockey.

Att spela i England är ändå en ganska annorlunda väg att gå.
– Ja, det är ju det, men det finns många vägar att gå. Så länge han tycker att det är roligt så kommer han att köra på. Det är ju därför man håller på och han trivs väldigt bra där borta.

Text: Uffe Bodin