Stanley Cup-mästare som rookie – Old School Hockey Kjell Dahlin

I dagens Old School Hockey ska ni få stifta bekantskap med en av våra tidiga Stanley Cup-mästare. Nämligen Kjell Dahlin. Tillsammans med grannen hemma på gatan i Timrå, Mats Näslund, vann han titeln med Montréal Canadiens redan 1986.

Kjell Dahlin har hunnit bli 54 år och har jobbat inom Färjestad BK under många år. Senaste säsongerna har han dock jobbat som scout åt Winnipeg Jets. Här berättar han för hockeysverige.se bland annat om att ett av hans största misstag i livet var när han valde att bryta kontraktet med Canadiens och flytta hem till Karlstad.

Men vi börjar resan i Timrå där han växte upp och den självklara kopplingen till hockeyn om man växte upp där.
– Jomen så är det. Sundsvall är en bruksort där det mesta handlar om fabriken och hockeyn så var man idrottsintresserad så blev hockeyn en naturlig del. Vi var flera killar på samma gata som lirade hockey och vi hade exakt tre kilometer till ishallen

Vad betydde din bror Anders Dahlin och att han spelade i Timrå när du började med hockey?
– Jag vet inte om just att Anders spelade hockey påverkade mitt val av idrott. Det var mera att alla på gatan hemma i Timrå spelade. Sedan kom jag och Anders från en hockeyfamilj så det föll sig naturligt att jag skulle bli hockeyspelare.

Foto: Arkiv

Ni är väl fler i familjen/släkten som spelat i Timrå IK eller Wifsta/Östrands IF?
– Anders var äldst av oss syskon och jag var yngst, men vi har även en mellanbror, Hasse, som spelade i Timrå upp till junioråldern innan han bytte klubb till Bergeforsens SK i gamla division två. Vår pappa Alfons Dahlin och vår farbror ”Charlie” spelade också i Wifsta.

Du var bara 16 år när du fick debutera i Timrås A-lag säsongen 1978/1979. I laget fanns din bror Anders, nu avlidne Håkan Pettersson, Matti Pauna, Henrik Sandström med flera. Vad kommer du i dag ihåg av själva debutmatchen?
– Vi mötte Järved eller Kramfors i gamla division 1 och jag började på bänken. Håkan Nygren var vår tränare då och mitt under matchen så sa han att ”Den där Dahlin han är så jävla dålig så vi sätter in en annan Dahlin i stället”, skrattar Kjell Dahlin och fortsätter:
– Han menade skämtsamt att brorsan inte var lyckad och det var på hans plats jag fick göra debuten.

Även Peter Andersson (senare NHL-back i bland annat Washington och Québec) debuterade samma säsong. Var Timrå ett bra val för er yngre spelare om man ville få chansen att visa upp sig?
– Jag och Peter växte upp vid rätt tid i Timrå kan man säga. Vi hade åkt ur elitserien och stjärnor som brorsan och Mats Näslund hade lämnat laget och flyttat till Brynäs.
– Visserligen värvade Timrå några nya spelare men i första hand var klubben tvingade att flytta upp juniorer i A-truppen. Det var vi unga killar tacksamma för givetvis.

Foto: Bildbyrån

UTSÅGS TILL SVERIGES BÄSTA JUNIOR

Det var tidigare landslagsmannen Håkan Nygren som tränade Timrå och lyfte upp Kjell Dahlin i A-laget.
– Det var med stora öron och ögon som man lyssnade och såg på honom när man kom upp som junior. Han kunde vara lite burdus i båset men på ett bra vis. Sedan var kanske inte Håkan den bästa taktikern.

Vem var annars den som var drivande i laget under din uppväxt?
– När jag debuterade var det i första hand Håkan Pettersson, Stefan Pettersson och Matti Pauna, men senare kom även Jari Kaski från Finland och tog stort ansvar.

Säsongen 80/81 så blev du utsedd till Sveriges bästa junior och fick väl en jordglob, antar jag. Vad kom den här utmärkelsen att betyda för dig?
– Ja, det fick jag, haha… Jag fick åka ner till Stockholm och ta emot den av Arne Grunander. Jag visste inte ens att jag var omnämnd i diskussionen när jag fick reda på att jag fått priset. Vi hade åkt ur elitserien med Timrå den säsongen, men vår tränare Olle Åhman hade släppt fram unga spelare som mig, Micke Johansson, Anders Vikberg och Staffan Erixon (pappa till Sebastian Erixon och Christopher Erixon). Vi alla hade gjort en bra säsong trots allt. När jag väl förstod att det var jag som skulle få priset så insåg jag nog hur stort det var.

FICK BESKEDET OM ATT HAN DRAFTATS – AV STOREBROR

Samma säsong blir Kjell Dahlin draftad av Montreal, men någon tripp över till själva draften var det aldrig tal om.
– Draften var ingen stor grej i Sverige vid den här tiden och vi unga killar hade inte så bra koll på NHL.
– Jag minns att jag kom hem efter en träning och Anders satt vid köksbordet och sa att ”det var Montreal som tog dig i draften”. Mer än så var det inte.
– Det var vid Junior-VM i Kanada 1982 som jag första gången fick en bekräftelse på att Montreal var intresserade. Samma sommar fick jag en lunta på 100 sidor från klubben om hur jag skulle sköta min sommarträning.

Och den följde du slaviskt?
– (Skratt) Nja, jag följde Timrås träningsprogram till hundra procent kan man nog säga.

Innan du reste över till NHL fick det bli spel i Färjestad under tre säsonger. hur gick värvningen ner till Karlstad till?
– Det var efter sista matchen och då det stod klart att vi skulle åka ur. Frank Neal, som då spelade i Färjestad, kom fram och sa att dom var intresserade av mig. Alla trodde att jag skulle spela i Brynäs då eftersom brorsan spelade där.
– Jag var ner hit till Karlstad och förhandlade med Olle Öst och efter det bestämde jag mig. Jag ville inte byta till en storstad utan ville spela i en småstad som hade en välskött förening, vilket Färjestad var. Sedan fanns Conny Evensson, som jag hade haft som tränare i juniorlandslaget, i staden. Även om han inte tränade Färjestad då så påverkade det mitt val liksom att Magnus Roupé flyttat till Färjestad. Vi var kompisar redan i juniorlandslaget.

Foto: Arkiv

SLOG IGENOM I ELITSERIEN MED SJÄTTEPLATS I POÄNGLIGAN

Kjell Dahlin kom snabbt bli en av Färjestads viktigaste kuggar. Säsongen 1984/85 svarade han för 21 mål och totalt 46 poäng på 35 matcher. Med den noteringen hamnade den då 21-åriga Färjestadsforwarden på en sjätteplats i hela elitseriens poängliga. Efter säsongen valde Montreal att plocka över honom till Kanada.

Som nybliven NHL-spelare, bara 22 år gammal, gör Dahlin 32 mål och totalt 71 poäng på 77 matcher och togs ut i NHL:s All Rookie team.
– Det var speciellt att bo i Montreal och en fantastisk upplevelse. Hela staden lever för hockeyn. När jag åkte över dit kände jag ingen press på mig utan skulle jag ta en plats i laget så var det bra.
– Redan efter min andra säsong i Färjestad så skrev jag på handlingarna för spel i Montreal. Jag cyklade ner till posten och lade dom på lådan. Därefter så cyklade jag upp till Olle Öst och berättade att jag skulle spela i Montreal kommande säsong. Efter att vi pratat om för- och nackdelar en lång stund cyklade jag tillbaka till posten. Jag kom dit kvart i sex och posten stängde sex. Jag fick lösa ut brevet och stoppa övergången så jag kunde spela för Färjestad ytterligare en säsong.

Minns du i vilken kedja du spelade under debutsäsongen i NHL?
– Det var fyra spelare inblandad i samma kedja. Det började med att jag, Bobby Smith och Ryan Walter spelade tillsammans. Sedan tog Mats Näslund över Bobbys plats och då fick Ryan gå in som center. Sedan tog man bort Ryan och då kom Bobby in som center och så vidare.

Mats Näslund till hockeysverige.se:
– En säsong spelade jag med Bobby Smith och Kjell Dahlin och det var en väldigt bra säsong. Kjell, som också växt upp i Timrå, gjorde framför allt en mycket fin rookiesäsong i NHL.

Mats Näslund och Kjell Dahlin. Foto: Bildbyrån

”DET REGNADE KONFETTI ÖVER OSS HELA RESAN”

Kjell, ni vann Stanley Cup med Montreal redan första säsongen, vilka känslor hade du efter den avgörande finalen?
– Vi vann Stanley Cup på bortaplan i Calgary. När vi kom hem till flygplatsen i Montreal var det bara att släppa väskorna och ta skydd, haha…
– Det firades i minst en vecka med bland annat en kortege genom hela huvudgatan i Montreal. Den började vid Stadshuset längst ner i stan och gick upp till Forum som ligger i övre delen av staden. Vi satt två och två i varje bil och det regnade konfetti över oss under hela resan. Det kändes som vi var presidenter som vunnit valet.
– Längst bak åkte en flakbil med lagkaptenen Bob Gainey, hans båda assisterande kaptener Larry Robinsson pch Mats Näslund. Mellan sig hade dom Stanley Cup-bucklan.

I laget fanns alltså din kompis från Timrå, Mats Näslund, hur viktig var han för den här segern?
– Han slog poängrekord för Montreal den säsongen och vann givetvis den interna poängligan. Mats utsågs också till hela provinsen Quebecs populäraste idrottsman, vilket kanske talar om hans betydelse för att Montreal kunde vinna Stanley Cup.

Hur väl kände ni varandra innan du flyttade över till Montreal?
– Vi bodde på samma gata hemma i Timrå så visst kände vi varandra väl. Han hjälpte mig mycket med att skaffa hus och liknade i Montreal. Vi bodde inte så långt ifrån varandra där så det blev ofta att vi samåkte till matcherna och träningarna.
– Jag tror det var skönt för våra fruar att vi bodde så nära varandra där borta och det var ofta som min fru hjälpte Eva och Mats med barnpassning, även om dom hade annan hjälp med barnpassning också.

Foto: Bildbyrån

ÅNGRAR ATT HAN LÄMNADE MONTREAL

Det blev bara tre säsonger i Montreal och poängmässigt två ganska svaga säsonger för Kjell Dahlin innan han flyttar hem till Färjestad. Säsongen 1986/87 gör han tolv mål och totalt 20 poäng på 41 matcher. Säsongen därpå 13 mål och totalt 25 poäng på 48 matcher.
– Jag hade 1+1 år kvar på kontraktet och det är två saker jag ångrat i mitt liv. Dels är det valet av gymnasiet i skolan och dels är det att jag åkte hem från NHL för tidigt, säger Dahlin som tystnar lite innan han fortsätter:
– Visserligen hade jag bara spelat 48 matcher den sista säsongen men det hade ändå gått ganska bra. Ska jag vara något kritisk till Montreal så var det till dialogen för oss spelare med tränarna. Visste jag varför jag spelade så lite så kanske allt hade blivit annorlunda. Men jag hade tre fantastiskt fina år i Montreal och dom är jag glad över att fått varit med om.

Var det aldrig aktuellt med någon annan klubb än Färjestad när du återvände hem?
– AIK hade Anders Hedberg som sportchef då och dom låg på, men min fru kom från Karlstad och det sociala med vänner och liknade spelade in i valet av klubb.
– Redan efter en säsong här hemma hade jag ett kontrakt låg klart med Vancouver Canucks men jag resonerade som så att hade jag en gång återvänt till Sverige så var det för att stanna. Så jag tackade nej.

Kjell Dahlin spelar i Färjestad fram till och med säsongen 1993/94, samma säsong klubben spelar i Hockeyallsvenskan efter ju. Det blir tre SM-silver, men aldrig något guld. Dahlin hann ändå med att ha några riktigt bra säsonger i klubben innan han mer eller mindre tvingades till att sluta efter att fått problem med ryggen.
– Jag minns mycket väl när problemen började. Vi mötte AIK hemma då jag fick en crosschecking i ryggen samtidigt som jag tacklades så jag vred till ryggen.
– Nu minns jag inte exakt när det här var, men jag körde på ett par säsonger ytterligare innan jag slutade då jag bara var 30 år och borde haft många säsonger kvar inom topphockeyn. Numera står killarna på toppen av sina karriärer i just den åldern.

ETABLERADE SIG ALDRIG I TRE KRONOR

Du var självskriven i juniorlandslagen under din tid som junior, men fick egentligen ingen riktig chans att etablera dig i Tre Kronor. Hur kom sig detta tror du?
– Mina tre bästa säsonger som hockeyspelare var i Kanada och eftersom vi gick långt i slutspelet varje år så blev jag inte aktuell.
– När jag sedan kom hem så tackade jag nej fyra, fem gånger till landslagsspel på grund av min ryggskada och efter det så var jag inte aktuell igen.

Slutligen, Kjell, hur skulle ditt All Star team med spelare du spelat med se ut?
– På backsidan är Larry Robinson given, och även om Peter Andersson var fantastiskt bra så väljer jag (Bo) ”Bulla” Berggren. Målvakt? Det står mellan (Peter) ”Pekka” Lindmark och Patrick Roy. Roy var inte ordinarie i Montreal innan januari det år vi vann Stanley Cup, men efter det var han fantastisk. Jag väljer nog ”Pekka” ändå.
– Forwards får bli Håkan Loob, han gjorde mål på allt. Jag minns i en match mot Modo när dom punktmarkerade honom, men ändå så gjorde han tre mål. Mats Näslund måste också vara med liksom Thomas Rundqvist.