HOCKEYKORTET: Den lille spelaren som blev stor i Canadiens

Han är en av våra största spelare genom tiderna och har vunnit det mesta som går att vinna. Dessutom vann Mats Näslund stor respekt i NHL och Montreal Canadiens trots sin ringa storlek.

Är det en nackdel att som hockeyspelare vara liten? Jag vet inte eftersom jag aldrig har varit stor…

En klassisk fråga och ett ännu mer klassiskt svar från en av svensk hockeys allra största spelare, Mats Näslund.

Efter att ha fått sitt stora genombrott i Brynäs, där han vinner SM-guld under Lennart ”Tigen” Johanssons ledning väntar en framgångsrik NHL-karriär där kronan på verket är Stanley Cup-vinsten 1986.

Det var efter VM 1982 Mats Näslund valde att lämna Brynäs för att prova på proffslyckan borta i NHL.
— Det var redan innan VM som jag skrev på för Montréal Canadiens. Jag och Björn Wagnsson åkte ner till Milano för att träffa deras bossar och det var nog bara min familj och förbundskaptenen ”Ankan” Parmström som visste om att jag åkte ner dit och skrev på. Vi höll på det fram till efter VM.

Var det en stor kontrast mellan spel i NHL och i elitserien?
— Jo, det är klart eftersom man spelar i små rinkar där borta gällde det att veta redan innan du fick pucken vart du skulle gör av den. Allt gick i ett mycket högre tempo än hemma i elitserien, berättar Mats Näslund för hockeysverige.se.
— Jag hade spelat både VM och OS innan jag åkte över till NHL och jämfört med spelet där var inte omställningen lika stor.

En hockey som passade ditt sätt att spela med andra ord?
— Visst, snabbheten passade väl mig ganska bra. Fast det var många så kallade experter som sa att jag inte skulle klara av det fysiska spelet i NHL, men även det gick ganska bra redan från början.

Vilken kedja fungerade du bäst i under åren i Montreal Canadiens?
— Jag spelade en säsong med Bobby Smith och Claude Lemieux. Det var en riktigt bra säsong.
— En annan säsong spelade jag med Bobby Smith och Kjell Dahlin och det var också en väldigt bra säsong. Kjell, som också växt upp i Timrå, gjorde framförallt en mycket fin rookiesäsong i NHL.

Mats, du har vunnit OS, VM, SM och Stanley Cup. Går det att värdera någon som den roligaste framgången?
— Jag brukar säga att Stanley Cup är roligast. Vi spelade 118-119 matcher ihop innan vi blev mästare. Vi hade jobbat ihop hårt så länge. Att då vinna i den stad som kanske har det största intresset för ishockey i världen, tillsammans med Toronto, gör det hela lite extra kul.

Hur minns du segerparaden genom Montreals gator?
— Paraden var en måndagsmorgon och folk hade tagit ledigt från jobben för att kunna vara med ut och hylla oss. Det var en miljon människor ute på gatorna. Det var äldre damer, strippor, ja alla sorts människor.

Ulf Jansson, den erkänt kunnige hockeyjournalisten, skrev efter Stanley Cup-vinsten i boken Årets Ishockey:
— Helst ska det vara fransk-kanadensare. Engelsktalande spelare från andra provinser har mer eller mindre betraktats som utbölingar.
— Mats Näslund från Timrå, Brynäs och Sverige är ett undantag. Den förste utlänning som blivit 100-procentigt accepterad. Det beror säkert inte bara på hans skicklighet utan också på hans uppträdande över huvud taget. En mer ödmjuk och anspråkslös idrottsman får man leta efter. Mats är en av det finaste jag träffat. Han går hem överallt.

Hockeykortet är hämtat från O-Pee-Chee 1989/90.