HOCKEYKORTET: ”Vingarna slets ju av men flygplanskroppen förblev hel”

Säsongen 1974/75, närmare bestämt den 13:e februari, ska Västra Frölunda spela bortamatch mot Brynäs. För ovanlighetens har lagledningen beslutat att laget ska flyga upp till Gävle med tre mindre Cessnaplan hyrda från Baron Air i Helsingborg. I det ena av planen som lyfter från Torslanda sitter förutom piloten Reijo Junno även Lars-Erik Esbjörs, Svante Granholm, Kjell-Ronnie Pettersson, Henric Hedlund, Leif Henriksson, Krister Sterner och Christer Ståhl.

Dagen innan hade Moraspelarna Per-Erik Danielsson och Nils-Göran Olsson omkommit i en trafikolycka mellan Rättvik och Falun.

Lars-Erik Esbjörs gillade inte att flyga i små plan och ringde tränaren Lars-Eric Lundwall kvällen innan.
– Olyckan skedde kvart över tio och den här dagen minns jag fortfarande mycket väl. Jag ringde Lasse på kvällen när jag såg att vi skulle flyga och sa att jag tar bilen upp. Då är jag ändå uppe samtidigt som er. Nej, sa Lundwall. Det går fort upp och ännu fortare ner och skrattade. Och det gjorde det fan i mig, har Esbjörs berättat för hockeysverige.se.
 – Som tur var klarade vi oss allihop. Man kan skratta och skoja om det så här lite efteråt men det var givetvis lite kämpigt runtomkring det hela.

Hur gick dina tankar just då det står klart för dig att ni är på väg att störta?
– Först hörde jag att en motor började hosta och sedan dog den. Då tänkte jag att vi klarar oss på en motor. Men när den andra började hosta, stånka och lägga av då började jag fundera på vad i helvete det var som hände. Jag satt bakom piloten i den tio-sittsiga Cessnan. Dom andra halvsov och jag tror att det bara var jag och Krister Sterner som var vakna.
– När det blev dödstyst tänkte jag att nu jävlar är det bara att sitta stilla, vänta och hoppas att jag klarar mig. Som tur var tog han trädtopparna. Vingarna slets ju av men flygplanskroppen förblev hel fast piloten var fastklämd och skadade sig ganska allvarligt. Efter kraschen såg jag ett hål vid sidan som jag kunde gå ut igenom. Men då märkte jag att det inte var så lätt att gå eftersom höften hade hoppat ur led.

Det är helt otroligt att ni alla klarar er, men känner man någon dödsångest eller liknande i ett sådant läge?
– Någon dödsångest hade jag väl inte. Jag satt bara och väntade på att det skulle smälla. Jag trodde att man var Stålmannen och satt där med raka armar, men dom vart som gummiarmar när det small i trädtopparna. Armarna vek sig givetvis och jag slog näsan och tänderna i pilotens stol.
– Sedan hade jag ena benet ute i gången så jag hade bara vänsterbenet bakom honom. Det var också därför som höften hoppade ur led eftersom jag körde in knäet i ryggen på honom.

Hur fick din fru Eva reda på olyckan?
– Eva fick reda på via radion att det hade hänt någonting, men hon visste inte vilka som var med på det planet. Det tog någon timme innan dom hittade oss. Det första jag sa till läkaren efter det att dom hade hittat oss och jag kommit in på lasarettet var att ringa hem till Eva och tala om att jag lever.
– Det dröjde lång stund innan hon fick reda på det eftersom läkarna först ville ha reda på vad det var för fel på mig innan dom kunde rapportera vad det var. Eva fick nog reda på det genom att alla spelarna som inte var med i planet hade ringt till henne. Svante Granholms fru var hemma hos min fru och eftersom jag och Svante inte hade ringt hem så förstod dom att vi var med på det planet.

Anledningen till olyckan ska ha varit ha berott på problem med bränsletillförseln.

Lars-Erik Esbjörs kom att bli kvar på sjukhuset i tre veckor och efter det väntade en tuff rehabilitering.
– Från februari fram till midsommar fick jag inte sätta ner foten i backen, inte ens som stöd. Jag fick göra sjukgymnastik och bygga upp muskulaturen igen eftersom jag tappade många centimetrar runt låren under dom här månaderna.
– Efter midsommar fick jag börja träna som vanligt och gjorde så tre gånger om dagen. Sedan var jag med och spela igen i augusti.

Esbjörs kom att spela sin bästa hockey i karriären säsongen därpå och när Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson skulle plocka ut VM-laget till Katowice 1976 fanns han med i truppen.

Hockeykortet kommer från Williams Förlags samlaralbum 1972/73