Oväntade beskedet som ska ge svensken en nytändning: ”Kan vara positivt för min karriär”

Han fick något oväntat inte vara kvar i Chicago. Nu ser Dennis Rasmussen fram emot ett äventyr i Kalifornien.
– Jag är jätteglad att jag har fått den här chansen och ska ta mitt nästa steg i min karriär där, säger den nye Anaheimspelaren till hockeysverige.se.

VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)

Den första spelaren från Surahammar at bli proffs i NHL var stormålvakten Tommy Salo. Den senaste från det klassiska hockeyfästet i Västmanland är Dennis Rasmussen. Han lämnade SHL 2014 efter att ha gjort tre fina säsonger i Växjö. Under första säsongen i USA blev det bara spel i Chicagos farmarlag Rockford, men dom två senaste säsongerna har han tillbringat större delen av tiden i NHL med Chicago. I början av juli kom dock beskedet att Anaheim blir ny klubbadress.

Hockeysverige.se stämde träff med 27-åringen i på ett café i Västerås hamn. Med oss hade vi givetvis hans nya matchtröja som han för första gången ska få dra på sig. Men när vi slår oss ner vid ett av borden i solen på uteserveringen inleder vi intervjun med att prata om hans hemort Surahammar som fostrat fina spelare som bland andra Tommy Salo, Mikael Karlberg och Daniel Rydmark.
– Det är väl bland annat dom tre som var mina idoler, men den idol jag kommer ihåg mest är Salo. I och med att jag är utespelare är det väl i första hand Johan Hult som blev min idol. När jag började spela hockey då jag var sex, sju år så var det han som var kapten och stjärnan i A-laget. Det var närmast han jag såg upp till.

Surahammar har gjort flera säsonger i högsta liga och också alltid varit ett starkt hockeyfäste, men nu börjar det intresset svalna lite på orten.
– Hockeyintresset har gått ner, tyvärr. Det är flera som spelar innebandy och inte alls lika många som spelar hockey nu för tiden, vilket är väldigt tråkig.
– Jag har fortfarande bra kontakt med många som jobbar i klubben och jag försöker komma på små saker som jag kan hjälpa till med, men det är inte så lätt. Det hade varit roligare om det hade varit som det var förut.

En del av det Dennis Rasmussen kommer hjälpa sin moderklubb med kommer knattarna i Surahammar få chansen att nyttja i höst.
– Jag har försökt få in lite mer sponsorer så att det framförallt kan bli lite mer pengar till ungdomsidrotten. Bland annat har jag varit och spelat in en reklamfilm.
– Sedan har jag skänkt lite startutrustning som kommer i augusti så att fler barn kan komma och testa på att spela hockey utan att det ska bli speciellt dyrt. Jag har skänkt både till Västerås och Surahammar.
– Jag tycker att det är en bra grej och många föräldrar har att det är dyrt med hockey som argument, vilket jag kan förstå. Det är dyrt att spela hockey och då vill inte föräldrarna få in sina barn där. Då tycker jag att det i alla fall ska finnas låneutrustning som man får testa och komma se hur det är innan man behöver köpa den fulla utrustningen själv.

Vi flyttar över intervjun till hans senaste säsong i Chicago där han på 68 matcher svarade för fyra mål och totalt åtta poäng.
– För egen del hade jag en hyfsad säsong. Jag fick spela mycket i defensiva situationer, men fick även ta ett stort ansvar med tekningar, numerära underlägen och viktiga skeden när vi skulle stänga igen matcher.
– Däremot fick jag inte lika mycket utrymme offensivt. Vi hade ett ganska bra lag med många offensiva spelare så det var lite svårt att få spela i den rollen. Sedan tycker jag själv att jag borde ha pillat in lite mer poäng eftersom jag hade mer lägen än vad jag fick till poäng.
– Slutspelet kändes jättebra för min del även om det inte kändes bra för laget. Vår kedja (Marcus Krüger och Richard Pánik) skapade mycket, men den det var synd att vi inte kunde gå längre, vilket var en jättebesvikelse såklart.

I Växjö var du en stark poängspelare, fick du en helt annan roll då du kom över till Chicagos organisation?
– Lite grann. Där borta har jag haft en lite mer defensiv roll både i farmarlaget och NHL. Därav blir det lite mindre poäng, såklart. Samtidigt är det upp till mig själv vad jag gör det till. Jag hade kanske kunnat försöka ta en lite mer offensivare roll, men som det såg ut på pappret i Chicago så var det lättast att slå sig in i laget med en lite mer defensiv roll.
– Jag försökte anamma det så mycket det gick och vara en spelare som passade in i det laget som fanns där.

Var det skönt att få en säsong i farmarlaget och acklimatisera sig till hockeyn där borta?
– Skönt skulle jag inte säga. Jag åkte över efter att ha spelat VM och hade haft några bra säsonger i Växjö som jag hade med mig i ryggen. Jag hade som mål, såklart, att ta en plats direkt som så många andra också har. Sedan trodde jag såklart att det skulle bli tufft. Efter att jag hade skrivit på för Chicago så sajnade Brad Richards också. Det gjorde allt ännu tuffare när jag skulle konkurrera med en som hade 1000 NHL-matcher i ryggsäcken, säger Rasmussen med ett leende och fortsätter:
– Det var ett bra och lärorikt första-år i farmarligan. Jag fick lära mig mycket om vad det handlar om där borta samtidigt som det var ganska tufft. Överlägset det tuffaste hockeyåret som jag har haft.

På vilket sätt var det tufft?
– Jag spelade inte jättemycket. Sedan tycker jag att jag borde fått chansen lite mer offensivt. Samtidigt var det upp till mig att ta chansen, att spela så pass bra som jag borde ha gjort. Det går aldrig att skylla på någon annan.
– Jag kände ändå att Chicago trodde på mig ganska mycket även om det inte blev så mycket speltid första säsongen. När jag kom tillbaka andra säsongen och fick starta första veckorna i AHL fick jag spela hur mycket som helst med samma tränare (Ted Dent).
– Jag brukar försöka tänka att spelar jag tillräckligt bra så finns det ingenting som kan hålla mig tillbaka.

Men någon större besvikelse över att inte fått en större roll offensivt i Chicago känner inte Rasmussen.
–  Nej, det känner jag inte. Det är så många bra offensiva spelare där så jag känner att jag borde gjort lite mer poäng för att få chansen i större offensiva roller. Som jag sa innan så är det upp till dig själv
– Besvikelse känner jag inte som så. Det enda jag kan vara besviken på är mig själv, att jag inte lyckades göra poängen som krävs för att få en offensivare roll. Det här är något jag vill utveckla nu med Anaheim.

Inledningsvis såg det ut som Dennis Rasmussen skulle stanna i Chicago, men så blev det nu alltså inte.
– Det där är ingenting som jag egentligen har kunnat påverka. Det var Chicago som skulle ge mig ett ”qualifying offer”. Innan jag hade fått det fanns det inte så mycket för mig att ta ställning till. Nu var jag tvungen att göra det ändå i slutet på juni.

Var du inställd själv på att det skulle bli en fortsättning i Chicago?
– Jag visste faktiskt inte hur det skulle bli. Det lät på Chicago i början att jag skulle få ett ” qualifying offer”, men det fick jag inte. Så här i efterhand kan det vara positivt för min karriär eftersom jag nu får komma till Anaheim och en ny chans att visa upp mig. Jag är jätteglad att jag har fått den här chansen och ska ta mitt nästa steg i min karriär där.

Du får ta med dig solglasögonen dit ner…
– (skratt) Ja, jag får göra det. Rhett Rakhshani som jag spelade med i Växjö bor precis där. Han ringde mig och var lyrisk när jag hade skrivit på. Han sa ”Du får ta mitt hus, min bil och allting, jag hjälper dig med allting. Min farmor kommer aldrig sluta laga mat åt dig”
– Han har förberett mig på vad som kommer, men jag har även pratat med Silfverberg också för att få lite koll på hur det funkar där borta.
– Rakhshani var en bra lagkamrat. Vi spelade i samma kedja i Växjö och hängde även mycket på fritiden. Han hängde faktiskt med mig hem till Västerås och firade jul med min familj ett år.

Jakob Silfverberg.

Ny klubbadress för Dennis Rasmussen blir nu alltså Anaheim.
– Det kändes jättebra. Jag pratade med deras General Manager (Bob Murray) och har fått höra mycket bra saker om Anaheim. Jag ringde även Jakob Silfverberg innan jag skev på.
– Det kändes bra att få komma till ett bra lag på pappret och som alltid går för att vinna. Samtidigt ska jag, som sagt var, försöka ta ett steg i min egen utveckling.

Vad vet du om organisationen?
– Jag vet inte mer än att det är en bra organisation utefter vad Silfverberg och min agent (Tommy Öström) har sagt. Det är mer att jag vet hur arenan ligger, vart folk ungefär bor och hur det är att spela där borta.
– Jag pratade även med William Karlsson, som jag känner, en del som också har spelat där borta.

Har du fått några reaktioner från fansen i Chicago efter det stod klart att du lämnar organisationen?
– Det några som skrivit och tyckt det var tråkigt. Folk har egentligen bara önskat mig lyckat till och jag har nog bara fått positiva kommentarer, vilket är kul. Även om jag inte försöker läsa allt för mycket vad som står på sociala medier så har jag förstått att det varit mycket positivt.

Vad har du för personliga mål kommande säsong?
– Jag brukar inte sätta upp några mål, men jag vill utvecklas framförallt offensivt. Ta med mig det spelet som jag spelade i slutspelet med Chicago. Använda min kropp, fart och skapa mycket lägen.

När sticker du över och gör dig hemmastadd i din nya stad?
– Det datumet är väl inte riktigt satt ännu, men i slutet av augusti är tanken så jag får lite tid innan campen.