Storstjärnorna har passerat revy hos Sune: ”Höll på att slå av mitt ben en gång”

Det krävs ett stort antal människor för att kunna arrangera och genomföra en SHL-match. Förutom exempelvis parkeringsvakter och entrévärdar behövs det personer som håller koll på statistiken som förmedlas i realtid till oss hockeykonsumenter. Sune Lindblad är chef över sekretariatet i Kinnarps Arena. Han har verkat inom HV71 i snart 37 år och förutom att beskriva sitt och kollegornas arbete under en vanlig SHL-match i november, delar han också med sig av många minnesvärda ögonblick från karriären. Bland annat när de fick hålla tillbaka en ung Peter Forsberg och en minnesvärd match för över 30 år sedan.
— Det blev sån dimma över isen så vi såg i stort sett bara axlarna och huvudet på spelarna, berättar Sune Lindblad för hockeysverige.se.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det är en våg av nostalgi i form av gammal ishallskänsla som slår emot hockeysverige.se:s utsände när Sune Lindblad öppnar dörren till ett rum beläget bakom utvisningsbåset i Kinnarps Arena. Den nya arenan stod klar år 2000 och byggdes utanför gamla klassiska Rosenlundshallen, som revs först när skalet var klart. Det är i en bevarad del av den gamla hallen vi nu befinner oss.

Det är i detta rum personalen i HV71:s sekretariat har sitt krypin och väggarna pryds av gamla minnessaker från föreningens 46 år.
— Förr hade de andra sarger, det small mer när de träffades av skott. Ove Thörnberg brukade på uppvärmningarna skjuta stenhårda skott i sargen mot oss i sekretariatet bara för att jävlas.

Mannen som delar med sig av minnet från den gamle hårdskjutande HV-forwarden heter Sune Lindblad och är 65 år gammal. Åldern till trots har han ännu inte gått helt i pension utan jobbar halvtid som förvaltare inom Jönköpings kommun. Samma kommun som han jobbat som mätningsingenjör och förvaltare i under 45 år.
— Jag känner till varenda buske i kommunen, skämtar han.

FICK JOBBET AV LEGENDARISKE KLUBBCHEFEN

Sin fru har han varit tillsammans med något längre än yrkeslivet, 46 år, och i HV71 är han nu inne på år 37.
— Jag jobbade tillsammans med ”Bergan” (Jan Berstrand), ”Micke” Eriksson och Pether Eriksson. Pether är son till Denny (Eriksson) som då var klubbdirektör i HV71. En gång var vi och hälsade på honom på kansliet och jag frågade om han hade något bra jobb till mig så jag slapp lägga x antal kronor på inträdet varje gång HV spelade match.
Det visade sig att det inte skulle bli några som helst bekymmer.
— ”Ja, för katten. Du kan jobba här”, blev svaret från den legendariske klubbledaren.

För utomstående kan det vara svårt att förstå storheten HV71 åtnjöt i Jönköping vid den tden, och om sanningen ska fram fortfarande åtnjuter. I det vakuum som uppstod när Jönköpings Södra ramlade ur allsvenskan i fotboll 1969 bildades två år senare HV71 som redan från start blev mäkta populära i stan. Så har det sedan fortsatt år efter år efter år. Intresset för klubben har alltid varit stort från lokalbefolkningen.
— Det var kö ner till korvkiosken här på Rosenlund vissa matcher och då var det en ynnest att få glida in gratis, berättar Sune Lindblad och skrattar innan han fortsätter.
— Det har gett mig en del fördelar i livet att jag jobbar i HV. Många vet vem jag är och jag får prata hockey lite för mycket med mina jobbarkompisar ibland, säger han med glimten i ögat.

David Petrasek och Lance Ward har varit på besök hos Sune i sekretariatet vid flera tillfällen. Foto: Bildbyrån

Till en början hade Sune Lindblad ansvar för ett av utvisningsbåsen och på den tiden fanns det inget plexiglas och historier om spelare som försökte tjuva några sekunder genom att helt sonika försöka hoppa över sargen fyller rummet.
— Då fick man hålla tillbaka dem, berättar Sune.
En annan historia handlar om en spelare som inte ville lämna utvisningsbåset i en match mellan HV71 och mellan HV71 och Karlskrona.
— De hade en som hette Sverker Torstensson. Han blev utvisad och han tyckte han var orättvist behandlad. Så han la sig ner på bänken och vägrade gå in. Vi öppnade dörren och sa att det var dags. Han låg kvar. Jag kommer inte ihåg upplösningen, men på något sätt kom han väl tillbaka.

”FOPPA” VAR RASANDE

En ung Peter Forsberg. Foto: Bildbyrån

Första gången Peter Forsberg var på besök i gamla Rosenlundshallen är också det ett bevarat minne. Den då blivande superstjärnan satt på botbänken och blev fly förbannad över ett domslut från domaren Sven-Erik Sold.
— Vi hade inget plexi på den tiden och vi fick hålla i honom. Han hade ett herrans temperament, 17 år. Det är en sådan episod man kommer ihåg, berättar Sune.

Inget plexiglas, fick du några puckar på dig?
— Nej. Jag har faktiskt klarat mig bra. Det enda jag råkat ut för är att (Fredrik) Stillman höll på att slå av mitt ben en gång. Han hade bråttom in på isen och tog tag i dörren och där var mitt ben. Det var inte skönt och jag hade ett kraftigt blåmärke efter det.

Klockan börjar närma sig 17.00. Det är drygt två timmar till nedsläpp mellan HV71 och Mora och de övriga som ska jobba i sekretariatet den här kvällen börjar ansluta. 14 personer ska bland annat hålla koll på tekningar, räkna skott, hålla koll på var skotten tar någonstans, hålla koll på vilka spelare som är på isen och hur länge. Utöver det har de en speaker och två som sköter vardera utvisningsbås.

DIREKTKONTAKT MED SITUATIONSRUMMET

All utrustning ska packas upp. Det är datorer, monitorer och kablar i mängder som ska dras och kopplas. Arbetet sker effektivt och utan något synbart krångel.

Sune Lindblad är chef över alltihop och hans främsta uppgift innan matcherna är att få ihop funktionärer. Under matcherna har han direktkontakt med situationsrummet och
meddelar situationsrummet om någon situation behöver videogranskas. Ofta är det situationsrummet som ber Sune och domarna att vänta tills en situation är granskad.

Klockan 17:10 Vi rör oss mot korridoren där Mora håller till för dagen. Sunes uppgift är att få laguppställningen från tränaren Mattias Karlin som senare ska läggas in i datasystemet. Moratränaren är behjälplig och korrigerar till och med ett tröjnummer i truppen som verkar ha blivit fel.
— Det är väldigt varierande. En del av är väldigt pratsamma och trevliga och en del säger ingenting. De tänker väl på sitt och likadant så har jag mitt att tänka på, summerar Sune sina kontakter med SHL-tränarna inför matcherna.

TVÅ BESÖK HOS TRÄNARNA

Vi går vidare till HV71:s omklädningsrum och medan vi väntar på att Stephan ”Lillis” Lundh ska plita ner dagens HV-lag passar Sune på att utbyta några ord med målvaktstränaren William Rahm om sitt senaste teknikinköp.
Det visar sig att teknik är ett stort intresse hos Sune och det är faktiskt han som byggt domarmikrofonen som sitter i ett hål i plexiglaset i sekretariatet.
— Det är en gammal antenn från en Opel Ascona som jag köpte på Jönköpings bildemontering, berättar han.

Laguppställningen knappas in. Foto: Henrik Skoglund

Klockan 17:20 Laguppställningen förs sedan in i datasystemet av Sunes kollega. Direkt när det är klart dyker det på exempelvis stats.swehockey.se. Men förr var det betydligt mera smusslande med det där och lagen ville inte gärna släppa sina uppställningar för tidigt för att ge motståndarna eventuella fördelar.
Sune gör besök hos lagen en gång till innan matchstart. Detta för att kolla så ingen spelare strukits i sista stund.och få startande målvakt vilket är viktigt att lägga in i datorn innan match.

Klockan 17:40 Nu är det dags för mat, stämningen är uppsluppen hos sekretariatgänget som mumsar i sig korv med bröd.

HJÄLPER VARANDRA

Liksom många spelare har även Sune sina knep för att ladda för match. Han brukar gå ett varv runt arenan för att känna på stämningen. Med tanke på alla år han spenderat i föreningen blir det en del stopp på vägen för att prata. Plötsligt vänder sig Sune om:
— En sak skulle jag vilja ändra på. Det är musiken vid utvisningar som är samma som på 70-talet.

Matchen mellan HV71 och Mora ska dock försenas tjugo minuter. Detta sedan domarnas bagage kommit bort i samband med flygresan och den dömande kvartetten ligger efter tidsschemat de behöver för att göra sig redo för match. Som om inte detta vore nog gå också ett brandlarm i arenan. Men Sune behåller lugnet när vi är på väg uppför trappan för att lämna biljetter som några Moraspelares bekanta ska hämta ut i biljettluckan. Sune fick dem av en Moraledare när han var nere och tog laguppställningen.
— Det är sånt här som ingår. Vi hjälper varandra, säger Sune samtidigt som hockeysverige.se:s utsände nästan blir nersprungen av en vaktmästare som uppmärksammat brandlarmet.
— Jag måste säga det att hockeyfans är nog de ärligaste människor som finns. Det händer ofta att vi får in borttappade plånböcker till sekretariatet och det fattas aldrig något i dem tror jag, fortsätter han.

Brandlarmet visade sig inte vara något allvarligt och arenan behövde inte utrymmas.

FANNS INGET INTERNET

När Sune började i sekretariatet 1981 fanns inte internet. Det skulle dröja ytterligare cirka 10 år innan det började användas inom hockeyn. Till en början skickades matchrapporterna med post till svenska ishockeyförbundet. Sedan kom 80-talsklassikern Dream Team in i bilden.
— Då gick jag till kansliet efter matchen och faxade resultaten och statistiken till Aftonbladet, Expressen och motståndarlagen med flera. Det här tog rätt lång tid och jag vet att jag satt nere i sekretariatet till sent in på kvällarna. Ishallen var helt nedsläckt och det enda som lyste var min lilla skrivbordslampa.

Fullt fokus under match. Foto: Henrik Skoglund

När internet kom på 90-talet blev processen lite smidigare, men inte helt problemfri skulle det visa sig då leveransen skedde via telefonlinjen.
— På den tiden ringde arenorna till varandra när det blev mål. Varje gång de lyfte på luren så bröt de signalen ner till mig.
— Sen blev det mer och mer avancerat och vi åkte på kurser och allting. Jag hade väl lite intresse och det var väl det som gjorde att jag blev det jag blev. Bara för att kunna köra det enkla programmet jag hade så vet jag att jag fick en bunt med sju disketter.

ARRANGERADE HOCKEY-VM

Jönköping och den då relativt nybyggda Kinnarps Arena skulle få äran att arrangera några gruppspelsmatcher av VM 2002 som hade Göteborg som huvudort. Det här gav sekretariatet bättre utrustning och kunskap som Sune menar på gav deras egen kapacitet en rejäl skjuts framåt.
— I och med Kinnarps Arena så blev ju allt mycket modernare. Sen hade vi ju VM 2002 och jag vet att vi skulle få ett ”våldsamt internet”. Det var på två megabit, minns han tillbaka och skrattar innan han fortsätter.
— Det ansågs ju då helt ofattbart. Det är trots allt bara 15 år sedan.
Kanada krävde dock att få se rörliga bilder och HV71 lyckades få till att hastigheten trimmades upp till, på den tiden, hisnande tio megabit.

Klockan 18:40 Vi står i sekretariatet igen och undertecknad får i en föreläsning om allt som ska noteras under match. Exempelvis är målet uppdelat i åtta olika zoner och för varje skott ska det göras en notering i statistiken. Inte bara vem som avlossar skottet, utan också i vilken av dessa zoner det träffar.
— Det finns inget facit på detta. Det kan ju vara ett skott som målvakten räddar, men som egentligen skulle gått långt utanför. Det är jättesvårt för att se, berättar Sune och avslöjar också att det var Ulf Dahlén som fick igenom att målvaktsstatistiken skulle släppas till allmän kännedom.
— Han ville ha statistiken efter varje match, men den fick vi ju inte ge honom. Men han fick igenom det till slut så att den är öppen för alla lag att ta del av. I den kan man se var målvakterna släpper flest skott och var de räddar flest.

SETT ALLA GULD LIVE

Ur HV71:s matchprogram 1994.

Sune Lindblad berättar att han fått uppleva HV71:s samtliga fem SM-guld på plats.
— Första året, 1995, då var vi inte så många funktionärer. Då fick vi åka med laget.
15:48 in i den fjärde perioden tog Johan Lindbom i för kung och Sune Bergman och skänkte HV71 föreningens första SM-guld.
— Vi gjorde den där berömda svängen över stan med flyget på väg hem, minns Sune tillbaka.
— Brandkåren stod med öppna dörrar och spelade HV-låten och när man väl kom in i ankomsthallen vid Axamo (Jönköpings flygplats) var det till och med folk i belysningsstolparna och det jublades överallt.

Hur var första guldet på hemmaplan 2004?
— Det var häftigt. Nu blev det så stor vinst, 5-0 över Färjestad, men det var eurofori.

FOKUSERAD STÄMNING I BÅSET

37 år i samma förening, nära händelsernas centrum från sin position i sekretariatet. HV71 har under denna tid avancerat från division ett till elitserien/SHL, etablerat sig och på 2000-talet blivit en storklubb att räkna med. Självklart är det svårt att plocka ut endast ett favoritminne. Tillslut blir det SM-gulden på hemmaplan (2004 och 2017) som skiljer ut sig en smula extra.
— När man får ta del av allas glädje. Både i arenan och ute på stan. Man åkte ut efter matchen och det var köer överallt, nervevade rutor, flaggor och tröjor och jag vet inte allt.

Klockan 19:10 Speakern Sebastian Hörlin tar till orda inför den något försenade matchen och börjar läsa upp laguppställningarna för de respektive lagen.
Om stämningen är uppsluppen och skämtsam innan match, blir den successivt mer och mer fokuserad ju närmare matchstart vi kommer. Alla går in i sin roll och det finns inte längre utrymme för något annat än vad som händer på isen.
”Sexan wide”, utropas lite senare när matchen är igång och betydelsen av det hela är att nummer sex skjutit ett skott som går utanför målburen. Det matas blixtsnabbt in i systemet.
— Jag tycker vi har ett himla bra gäng och sammanhållning. Alla känner sitt ansvar tycker jag. Vi hjälper varandra och vi ropar om någon inte ser. Vi är före domaren i stort sett när vi matar in informationen.
— Peppar, peppar.Men det är sällan vi gör fel vid utvisningar och sådant. Det kan bli knepigt ibland om man säger så.

KAOSET FÖRSÖKER IBLAND UTNYTTJAS

Målet är att så många spelare som möjligt ska vara på isen samtidigt och det är därför dubbelutvisningar kvittas bort. Men vid många regelbrott på kort tid kan det vara svårt att hålla koll på vem som ska in först och när.
— Till slut kanske det bara blir en utvisning som kommer upp på klockan, men det kan vara fullt med folk i båset. Då kan det bli lätt rörigt.

Sune berättar att förvirringen ibland försöker utnyttjas av spelarna och drar sig till minnes när en hel landslagsfemma från Färjestad satt på botbänken, bland annat bland andra Jörgen Jönsson, Pelle Prestberg, Peter Nordström, den så kallade ”Jönssonligan”.
— Det var otroligt rörigt och de tjatade på vår båskille ”fan, jag ska in”. Då ser man på TV-skärmen att den här killen står blick stilla och rör inte en min. Sen plötsligt bara går han fram och öppnar dörren och släpper in en spelare. Rätt eller fel tror jag inte någon vet än idag, skrattar Sune.
— Sitter det fem landslagsspelare och säger att man gör fel då blir man ju påverkad om man är normalt funtad. Då gäller det att ha bra självförtroende.

Klockan 19:18 Bägge lagen har kommit in på isen och hemmalagets Victor Ejdsell får ta emot pris av HV71:s sportchef Johan Hult för sina insatser i Hockeyallsvenskan förra säsongen. Stämningen i hallen stegras, men i sekretariatet lägger sig ett lugn och fullt fokus tar vid.

Matchpuckarna hålls kylda under för att bevara kvalitén. Foto: Henrik Skoglund

Efter matchsponsorns representant fått ta emot en matchtröja av lagkaptenen Martin Thörnberg, med sedvanlig fotografering, och Kenan Sinanovic med van hand styrt den fjärrstyrda robotgräsklipparen till mittpunkten för att leverera pucken, drar matchen igång.

Martin Thörnberg överlämnar en matchtröja till matchsponsorn och Kenan styr den fjärrstyrda robotgräsklipparen som levererar matchpucken. Foto: Henrik Skoglund

Klockan 19:21 Siffror rabblas i stort sett oavbrutet från några av personerna som ingår i det väloljade maskineriet och undertecknad börjar tänka på barndomens bingohallsbesök i snabbspolning.
”27,18, blått”, utropas när HV-spelaren David Gustafsson vinner en tekning mot Moras Emil Aronsson.

”OVERKLIG SITUATION”

Oktober 1985. HV71 är nykomlingar i elitserien och gör sig redo för sin femte match i grundserien hemma mot Brynäs. I Jönköping råder total hockeyfeber, även om de fyra första matcherna bara gett en seger. 4760 personer hade bänkat sig i Rosenlundshallen för att heja fram Bengt Kinell, Ivan Hansen och de övriga hemmahjältarna till seger.
8-1 lyste på tavlan 60 effektiva spelminuter senare.
— Mina spelare såg ingenting, trots att de tog av sig visiret, sa Brynäs coach Stig Salming efteråt till Aftonbladet.

Vad var det egentligen som hände? Varför såg bortalagets spelare ingenting?
— Det var brittsommar. Det blev sån dimma över isen så vi såg i stort sett bara axlarna och huvudet på spelarna. Misstaget man gjorde var att man öppnade dörrarna för att vädra ur fukten, men man släppte in ännu mera värme så det blev ännu mer dimma. Det var en helt overklig situation.
Brynäs klagade på resultatet på grund av omständigheterna, men HV tilldelades segern med motiveringen att det var lika för bägge lagen.

En annan minnesvärd episod inträffade i februari 2016 när en vaktmästare borrade sönder ett kylrör i isen i pausen mellan den första och andra perioden i mötet HV71-Karlskrona. Glykol vällde upp ur hålet och isen såg allt annat än spelbar ut.
100 meter från Kinnarps Arena pågick dock SM i curling och isexperten Hans Nyman kallades in och lyckades lösa det hela såpass att matchen kunde färdigspelas.
— Det var en märklig händelse och det var tur att den här mannen fanns här.

SPECIELL DATOR

Klockan 19:55 Perioden är slut och nu ska statistik från den första perioden levereras till pressrum och de respektive lagen. Sune Lindblad berättar också att de har en speciell dator med avancerad statistik som inför matcherna bärs upp till kommentatorshyllan och ut till OB-bussen. Det är statistik som istid och tekningar i realtid som de som sköter TV-produktionen snabbt kan ta del av direkt från sekretariatet. Det är statistik som istid och tekningar i realtid till de som sköter TV-produktionen och till kommentatorerna som snabbt kan ta del av information direkt från sekretariatet. Där finns också all historik om spelare och matcher.

Händer det ofta att ni rättar domaren i samband med målsituationer när det kommer till målskyttar och framspelare?
— Ja, det händer. Vi har en liten whiteboardtavla som vi skriver upp målskytt och passningsläggare på varje gång det blir mål. Sen visar vi upp den för domarna varje gång de kommer och stämmer det då så gör de… Sune visar tumme upp.
— Alla har inte det tror jag, men vi har det och de är väldigt tacksamma att vi gör detta för det underlättar så mycket för domarna. Ofta kanske vi har sett reprisen så vi vet att det kanske var en styrning. Det är inte alltid domarna ser det.

Klockan 21:17 Speakern Sebastian Hörlin missar att utropa en offside vilket väcker munterhet hos de som sköter mediakuben från en annan plats i arenan.
— Nä, för det där var ju inte offside, ropas ut ur en liten högtalare vid hans sida, samtidigt som kollegan Kenan lutar sig fram och säger skämtsamt:
— Det där kan ha kostat dig jobbet.

GRETZKY SKÄMDES

Det brukar ofta sägas att domarna har gjort en bra match när de inte märkts. Likadant är det för personalen i sekretariatet menar Sune.
— Vi är bäst när vi inte syns. Vet man inte att båset finns där och det inte varit några intermezzon, då lägger folk inte märke till det. Jag kan träffa folk som går på varenda match utan att ha sett mig, skrattar Sune.
— Flyter allting på och vi gör vårat jobb, då märks vi inte.

Han och hans kollegor är mycket noga med att vara så neutrala som möjligt när det kommer till känsloyttringar i samband med matcher.
— Jag vet ibland när vi kör ungdomsmatcher, då är det föräldrar som hjälper till. Då händer det ibland att det jublas från båset, då får jag säga till dem: ”Lugn, lugn. Här i båset är vi neutrala”.

Sune Lindblad. Foto: Henrik Skoglund

Inför VM-matcherna i Kinnarps Arena 2002 åkte bland andra Sune och dåvarande marknadschefen i HV71, Janne Hedell, till Hannover 2001 för studiebesök under VM-turneringen där.
— Vi satt bakom Wayne Gretzky på VIP-läktaren. Kanada spelade och gjorde mål. Han ensam ställde sig upp reflexmässigt och jublar med händerna i luften. Alla vi andra satt ner och var ganska ointresserade av matchen.
”The Great One” var vid tillfället manager för Kanada och han upptäckte strax att han var relativt ensam på läktaren om att jubla och visa glädjeyttringar.
— Han tittade höger, tittade vänster. sen satte han sig ner lite skamset, skrattar Sune.

Klockan 21:30 Matchen är slut och Sune sammanfattar den som lugn ur hans och hans kollegors synpunkt. Inte många utvisningar att hålla reda på, inga samtal med situationsrummet och matchen var avgjord på ett tidigt stadium.