Moroten efter svidande nederlagen: ”Inte säkert att jag hade gått till Linköping om jag ska vara helt ärlig”

Efter sju år utomlands är han hemma igen med en klar och tydlig målbild. De två raka finalförlusterna på 00-talet svider fortfarande för Tony Mårtensson och nu vill han vara med att ta guldet till Linköping. Men han får försöka göra det utan forne radarpartnern Mattias Weinhandl. Duon skapade magi tillsammans under en glödhet säsong för tio år sedan.
— Det var en fantastisk tid i min karriär, berättar Mårtensson för hockeysverige.se.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det finns de som tror att Linköping har en bra chans på guldet i vår. Med starka värvningar som spelgeniet Tony Mårtensson och landslagsmässiga målvakten Jonas ”Monstret” Gustavsson ska de bara vara med i toppen. Men guldfavorit?
— Nej, det vet jag inte om jag håller med om, säger Tony Mårtensson och utvecklar sitt svar:
— Vårat mål är att vinna guld, så är det. Men det gäller att visa det också och inte bara säga det. Idag spelar vi stabilt, så måste man spela om man ska slå HV på bortaplan.

Hockeysverige träffar Tony Mårtensson efter lördagens match mot HV71 som slutade med seger. Centern är strålande glad efter 2-0-vinsten och med tanke på säsongsstarten som bara inbringat två poäng på två matcher innan de tre pinnarna i Jönköping, kan man få för sig att det är en hel del press som släppt från östgötarnas axlar. Men Mårtensson säger att inledningen inte är något som satt extra press på laget.
— Nej. Vi har några gamla rävar i laget som har varit med förut. Man kan torska några matcher, det gäller att inte få panik. Vinner man några matcher så gäller det att inte sväva iväg. Den rutinen hade vi nytta av nu, säger han om inledningen.
Du är en av de gamla rutinerade rävarna.
— (skratt). Det är lite så. Jag, ”Pajen” (Niklas Persson), (Derek) Roy och några till där som de har tagit in för att få lite mer rutin till laget.

HAR EN BRA KÄNSLA: ”JÄKLA BRA MIX”

37-åringen har en lång och framgångsrik karriär bakom sig. Utöver VM-guldet med Tre Kronor 2006 har han vunnit Gagarin Cup vid två tillfällen. Han tycker känslan kring det lag han kommer tillbaka till är bra och berättar att de fått alla förutsättningar för att vara med långt fram.
— Jag tycker vi har en jäkla bra mix, yngre som visar framfötterna och äldre som varit med länge som kan vara med och bidra på andra sätt än på isen. Som verkligen brinner för någonting. Så känslan är såklart jäkligt bra. Vi har en otroligt bra målvakt i ”Monstret”, ska man vara med och vinna något så måste man ha en sån keeper.
— Vi har fått alla förutsättningar för att bli ett riktigt bra hockeylag och nu är det upp till oss och det kommer vara en process att komma fram till det. Men jag tycker att vi är en bit på vägen. Som sagt bara tre matcher, men vi har fortfarande inte förlorat efter 60 minuter, säger Mårtensson och skrattar.

Mårtensson efter segern i Gagarin Cup 2015. Foto: All Over Press

Sju år är en lång tid. När Mårtensson lämnade för spel i KHL och SKA St.Petersburg 2010 hade exempelvis Växjö och Örebro fortfarande inte tagit klivet upp i SHL och ligan innehöll bara tolv lag istället för nuvarande 14. Han tycker att en hel del har förändrats sen han spelade i Sverige senast.
— Jag tycker lagen man möter är mycket jämnare. Det är fyra bra kedjor och det skiljer inte så mycket mellan första och fjärdekedjan. Alla ligger rätt, backcheckar hårt och alla spelare är väldrillade. Det är svårt att skapa någonting, det är väl det jag känner efter några matcher.
Var det inte så innan?
— Många lag hade två bra kedjor och sen kanske två yngre kedjor som inte hade samma erfarenhet eller var lite sämre. Så känns det i alla fall.

EN ANNAN ROLL

Två klubbar och ligor har det blivit under åren utomlands sedan 2010. De första fem i KHL och ständiga topplaget SKA St. Petersburg, samt två säsonger i NLA för Lugano som slutade med en finalförlust och ett respass i semifinalen. För Mårtensson själv innebar åren, utöver en Gagarin Cup 2015, många personliga utmärkelser. Bland annat var han den utländske spelare som gjorde mest poäng i KHL säsongen 2011/2012. 61 poäng blev det då och samma säsong hade han bäst plus/minus i ligan och utsågs också till årets gentleman.
Hur har du förändrats som spelare under de här åren?
— Man har blivit sju år äldre och fått en jäkla massa rutin. Sen har man en annan roll nu, när jag var här sist spelade jag i förstakedjan 25 minuter per match. Nu får man ta den istiden man får och jag tycker det har känts helt okej.
Det är jämnare fördelat i laget sett till istiden nu än när du var i Linköping senast?
— Jag tror laget är uppbyggt så att vi försöker få fyra bra kedjor, dela ut istiden lite mer och få ett brett lag. Det är bara att titta på HV som vann ifjol, det hade fyra bra kedjor som producerade.

Säsongen 2007/2008 smiskade Mårtensson in 67 poäng under grundserien i SHL och följde upp det med 18 till under slutspelet. Han vann både poäng- och assistligan och den som förvaltade de flesta av kreatörens passningar den säsongen var Mattias Weinhandl. Det var radarparets enda säsong ihop i SHL, men duon återförenades några år senare i St. Petersburg.

Även i matchen mot HV71 under lördagen hade Mårtensson några läckra passningar, som dock inte resulterade.
Saknar du Weinhandl?
— (skratt). Det är klart jag gör. Det är kanske den bästa spelaren jag spelat med och vi hade en otrolig kemi. Det var en fantastisk tid i min karriär. Det kommer nog inte komma en till sån som man får spela med. Han hade gjort mål på passen idag, säger Mårtensson och skrattar.
Mattias Weinhandl avslutade sin karriär för ett par år sedan på grund av för många hjärnskakningar.

Mårtensson och Weinhandl bildade radarpar även i Tre Kronor. Foto: Bildbyrån

När Tony Mårtensson bestämde sig för att vända hem igen berättar han att Linköping var det naturliga valet.
— Ja, om de ville ha mig så var det naturligt. Jag var glad att jag fick frågan och jag är jätteglad att vara tillbaka i Linköping som stad och förening.
Hade du många anbud?
— Det var några klubbar som visade intresse, det var det. Men när Linköping sa att de ville ha mig så kom vi rätt fort fram till ett kontraktsförslag.

SILVREN SVIDER FORTFARANDE

Linköping har genom historien varit i två finaler, 2007 och 2008. Båda gångerna med Mårtensson i laget och båda gångerna har det blivit svidande förluster. Att få möjligheten att kanske få bringa guldet till Östergötland och klubben han spenderat fem säsonger i är en morot och drivkraft för Tony Mårtensson berättar han.
— Hade de vunnit under de här åren jag var borta då är det väl inte säkert att jag hade gått till Linköping om jag ska vara helt ärlig.
— När jag ser tillbaka så är det de här förlusterna som poppar upp. De var otroligt tunga, speciellt andra mot HV när vi ledde med 2-0 i matcher och hade 2-0 på bortaplan…fast det är tio år sen så är det verkligen… minnena finns verkligen nära till hands.
— Alla spelare som spelar vill vinna SM-guld, så är det, men för mg kanske det är sista chansen. Man försöker verkligen göra allt.

2007 slutade säsongen med att Modo besegrade Linköping i final och året efter var det som sagt HV71 som satte smolk i glädjebägaren för Linköping.
— När man var yngre tänkte man att ”jag vill vinna”, men man visste att man skulle spela i 10-15 år till.
Var det moroten att skriva på för Linköping?
— Så är det ju. Jag spelar inte så mycket för…vad ska man säga, egen vinning nu, utan jag spelar för att jag verkligen vill vinna.
— Jag har haft turen att ha en bra karriär. Nu på slutet att komma till ett lag som jag tycker har chans att vinna är… jag är nöjd att få vara här. Sen återstår det att se om vi kan vara med och slåss om det.