Så blev AIK-profilen mästare – i Djurgården: “Ett sämre val”
Idag är Stefan Gustavson klubbdirektören i AIK som gjort över 200 poäng i tröjan, men 1990/91 såg det hela annorlunda ut.
För hockeysverige.se berättar ”Myran” om sin enda säsong i Djurgården – som slutade med SM-guld och konflikt.
– När jag kom in i omklädningsrummet stod ”Falken” två meter innanför med taktiktavlan…
Imorgon möter ni AIK:s nya klubbdirektör, Stefan ”Myran” Gustavson, i serien OLD SCHOOL HOCKEY. Men innan tiden som spelare i AIK, där han blev en av lagets viktigaste kuggar under flera säsonger blev han Svensk Mästare med Djurgården. En säsong som blev turbulent. Här bjuder hockeysverige.se på ett utdrag ur intervjun om just den säsongen.
Inför säsongen 1990/91 värvades ”Myran” Gustavson till Djurgården.
– Jag hade även säsongen innan bra möjligheter att spela i elitserien, men var så lojal. Vi var så nära att gå upp och jag ville verkligen vara med och bidra till att ta upp Hammarby. Säsongen 1989/90 kände jag att det fick bli min sista om vi inte gick upp.
– Den här säsongen hade jag i alla fall fem eller sex anbud från klubbar i elitserien att titta på. Frölunda och Djurgården var de anbud jag tittade mest på. ”Boorken” (Leif Boork) var i Frölunda då medan ”Putte” (Ingvar Carlsson) och Lasse (Falk) i Djurgården.
– I och med att jag är stockholmskille blev det ett enklare val med Djurgården samtidigt som de var svenska mästare. Så här i efterhand kan jag känna att det var ett sämre val för mig personligen.
Du blev trots allt svensk mästare med Djurgården under din enda säsong i klubben.
– Vi vann serien, SM och Europacup-guldet, vilket såklart var helt fantastiskt.
– För mig blev det ändå en konstig säsong. Jag hade ett bra självförtroende, tyckte att jag spelade en bra hockey och var på en bra position hockeymässigt, men hamnade in i en väldigt konstig soppa där Lasse Falk och jag kom inte överens.
Konflikten med Falk: ”Du ska inte tro att du är något…”
Hur blev det så?
– Det blev en konstig situation mellan spelarråd, truppen och ”Falken”. När jag gick därifrån, efter en säsong, till Huddinge gick även Håkan Södergren och Orvar Stambert dit. Till saken hör att båda två satt i spelarrådet. Men det var inte att vi bråkade.
– I en match mot Västerås tidigt på säsongen gjorde jag två mål och en assist. Jag kände ”vad skönt”. Under försäsongen hade jag haft (Mats) Sundin som center och det var honom jag skulle med, men han gick till NHL precis innan säsongen skulle dra i gång.
– Vi bytte lite formationer, men hela tiden kändes det bra. Allt kändes kul och jag kände många i laget sedan tidigare.
Efter matchen mot Västerås ville Lasse Falk markera på ett sätt som kanske inte direkt lyfter en spelare.
– Jag kände som ny att jag ville prestera och det hade varit mycket rubriker i tidningarna. När jag kom in i omklädningsrummet stod ”Falken” två meter innanför med taktiktavlan som han slog mot benet samtidigt som han väntade på mig.
– Det var bara att gå in och bli utskälld i 30 minuter. ”Du ska inte tro att du är något…” Efter det fick jag inte spela på två månader. Jag blev bänkad. Hade jag spelat hockey och varit framgångsrik som inte var i linje med vad vi skulle göra i Djurgården den säsongen? Jag visste inte vad jag skulle tro. Det här var konstigt att förstå och väldigt frustrerande.
– Är du en i laget och jag kände de flesta, klart att dom undrade vad som hände. Det skulle jag också göra om jag var kapten eller delaktig i laget. ”Vad håller ni på med?” För mig var det bara att säga ”Så här kan vi inte fortsätta”.
Var det då skönt att få komma till Huddinge och där få en stor och viktig roll?
– Det blev en väldigt rolig period. Folk som inte kan sin hockeyhistoria fattar inte vad som hände där. Vi hade ett otroligt bra lag. Här var det också, det vi pratat om tidigare, omständigheter som gjorde att vi inte gick upp till elitserien.
Den här artikeln handlar om: