Historiska JVM-guldet 1981: ”Var inte alls lika stort då”

25 december, 17:48, 2021

Ronnie Rönnkvist Reporter

FÖLJ HOCKEYSVERIGE:

ANNONS

Snart drar JVM 2022 igång då Juniorkronorna ska spela i Edmonton och Red Deer, Kanada.
Det har bara blivit två svenska guld i JVM - det senaste guldjublet skedde för tio år sedan. Här blickar vi tillbaka på det första guldet, 1981.
– Då förstod man inte hur stort det egentligen var och att det skulle ta trettio år till innan man lyckas vinna nästa guld, säger Jens Öhling.

Sverige vann lite i skymundan sitt första Junior VM-guld 1981. Turneringen spelades i tyska Füssen. Storfavoriter var Sovjet som vunnit turneringen fem år i rad, Förbundskapten var Kjell Damberg som efter hemkomsten berättade att han inte riktigt vågat drömma om att Sverige skulle vinna guld.

– Nej, sannerligen inte. Målsättningen innan turneringen var slutspel, sedan medalj, men det var förstås en fantastik sak att det här att vi till slut vann turneringen.

Sverige inledde med vinster mot Tyskland 7-3, USA 10-2 och Finland 2-1. Slutspelet började med 3-3 mot Tjeckoslovakien. Inför avgörandet mot Sovjet var Sverige tvungna att vinna om det skulle bli guld. Efter att ha kämpat sig igenom matchen vann Sverige till slut med 3-2. Svenska målen gjordes av Håkan Nordin, Roger ”Bullen” Hägglund och Peter Sundström.

Turneringens stora svenska spelare var annars Patrik Sundström.

– Han var helt enkelt fantastisk i turneringen, sa Kjell Damberg efter hemkomsten och fortsatte att ösa beröm av den blivande NHL-stjärnan:
– Han har enorma kvalitéer och var helt enkel suverän. Han har allting, åker bra, är stark, samtidigt mycket teknisk och har dessutom arbets- och offervilja. Lägg därtill att han är en pålitlig målskytt och matchvinnare.
– Patrik kan bli hur bra som helst faktiskt. Han är ett superlöfte i klass med Anders Hedberg och Thomas Gradin.

Patrik Sundström.Foto: Bildbyrån

”LYCKADES PRICKA FORMTOPPEN”

I serien OLD SCHOOL HOCKEY på hockeysverige.se har Patrik Sundström tidigare berättat om guldresan 1981, men redan året tidigare, 1980, spelade Patrik Sundström sitt första Junior-VM. När man ser den svenska laguppställningen förundras man över att det inte blev guld redan då. Tomas Jonsson, Håkan Loob, Thomas Rundqvist, Thomas Steen, Tommy Samuelsson, Ove Olsson, Lars Karlsson, Lars-Gunnar Pettersson och Matti Pauna för att bara nämna några.

– Vi hade ett lag som redan då hade kunnat vinna guld, men i en så kort turnering som ett JVM gäller det att ha lite tur och marginalerna på sin sida.
– Flera av spelarna hade fått göra A-landslagsdebut tidigare på säsongen, så kvalité i laget fanns det nog. Nu vann Sovjet och vi kom trea. Vi fick vänta till året efter på att vinna vårt första guld.

Du har säkert fått frågan tidigare, men vad gjorde laget 1981 så unika att ni gick hela vägen?
– Den här frågan får jag varje år strax före jul och jag har faktiskt inget riktigt bra svar, skrattade Sundström och fortsatte:
– Vi hade väl en bra blandning av spelare där vi alla lyckades pricka formtoppen samtidigt. Sedan återkommer jag till det jag sa tidigare, det handlar om väldigt små marginaler. Den otur som vi hade i Finland året innan fick vi med oss som tur nere i Västtyskland.
– Det var faktiskt brorsan (Peter Sundström) som gjorde tredje målet mot Sovjet i den avgörande matchen. Jag blev antecknad för målet, men det var han som gjorde det. Det var inte så noga med statistiken på den tiden.

Jag tror att det var Anders “Acke” Johnson som sa i en tidigare intervju att han fick sitta med mössa och halsduk på sig då han var artonde man i en match eftersom det snöade in?
– (Skratt). Ja, jag har sett någon bild där han är inne på isen och firar med någon sorts flygarmössa på huvudet. Minns jag inte fel så var det i den sista matchen, mot Sovjet, som vi spelade i en hall utan väggar. Det här var ju faktiskt inte alldeles ovanligt vid den här tiden då man spelade nere i Europa.

Var det stort i media när ni vann guldet?
– Nej, det var inte alls lika stort som ett JVM-guld är i dag. Det fanns inte samma bevakning från media då som det gör idag.

Michael Thelvén i Boston Bruins.Foto: Bildbyrån

”HADE JÄKLIGT KUL TILLSAMMANS”

Michael Thelvén, som Förbundskaptenen Damberg ansåg vara lagets stora pådrivare har berättat i OLD SCHOOL HOCKEY.

– Vi hade egentligen inget stjärnlag det året. Peter och Patrik Sundström var väl kanske redan då på väg att bli etablerade i elitserien. Annars var vi mest ett gäng som hade jäkligt kul tillsammans och som lärt känna varandra väldigt bra efter alla år i juniorlandslaget.
– Vi saknade superstjärnor som Håkan Loob, Bengt-Åke Gustafsson, Tomas Jonsson eller Mats Näslund vilket gjorde att vi inte hade någon enormt stor press på oss.

Din femma med Peter Andersson på den andra backplatsen och en kedja med Martin Pettersson, Jan Ingman och Jan ”X-et” Erixon spelade 6-0 under turneringen, vad var er enhets styrka?
– Vi hade alla ingredienser som krävdes i en femma för att vara bra både defensivt och offensivt. Martin Pettersson var en grymt bra offensiv spelare och tekare, ”X-et” var helt fantastisk i defensiven och sedan hade vi Ingman som efter turneringen gick som Montreal Canadiens första val i draften.
– Dessutom fungerade Peter och jag jäkligt bra tillsammans. Hade vi plus sex i JVM? I Canada Cup då vi spelade tillsammans tror jag till och med att vi hade plus tio.
– Hela turneringen är i alla fall ett fantastiskt kul minne för mig och jag minns hela turneringen som något jäkligt roligt.

”SOVJET VAR STORFAVORITER”

Peter Åslin gick bort 2012, men har tidigare berättat för hockeysverige.se om hur han minns guldresan 1981.

– Vi spelade i tyska Füssen och bodde på ett fantastiskt fint hotell. Sovjet, som vi mötte i finalen, var storfavoriter till att vinna hela turneringen, men vi vann finalen med 3-2 efter att Håkan Nordin, Peter Sundström och (Roger) ”Bullen” Hägglund gjort våra mål.
– Intresset för JVM var ändå ganska bra redan då och det var ganska bra med folk på läktarna. I ena hallen som vi spelade i fanns det ingen vägg på ena sidan. Det var sexton minus ute så vi frös ganska bra där ute på isen, för att inte tala om killarna som satt på bänken
– Det fungerade bra och våra killar var vana hemifrån att spela på uterink eftersom dom flesta killarna växt upp med just uterinkar.

Peter Åslin.Foto: Bildbyrån

Varför lyckades ni så bra i det här JVM:et?
– Jag tror att det handlade om att mer eller mindre alla killarna var ordinarie i sina elitserielag. Vi hade en bra mix av spelare där alla hade en bra erfarenhet med sig från seniorhockeyn, men framförallt hade vi ett väldigt talangfullt lag.

Du delade målvaktsjobbet i JVM med ”Lasse” Eriksson från Brynäs. Hur fungerade det?
– Det fungerade jättebra. Jag spelade tre av matcherna och ”Lasse” fyra. Inför finalen mot Sovjet lottade vi faktiskt om vem som skulle spela och det blev ”Lasse”.

Jens Öhling:
– Nu är det så länge sedan, men just när vi på slutet mot Sovjet lyckas vinna var ju känslan fantastisk. Då förstod man inte hur stort det egentligen var och att det skulle ta trettio år till innan man lyckas vinna nästa guld.
– Vi var inte på något sätt favorittippade så vi var lite underdog vilket gjorde prestationen väldigt speciell.