Senaste nytt
Matchrapporter
"När jag skulle ringa mina närmsta bröt jag ihop och började gråta"
Något spel den här säsongen räknar HV71-forwarden inte med, men trots det ser hon optimistisk på framtiden.
– Jag är väldigt motiverad för att ta mig tillbaka och känner att jag har mina bästa hockey-år framför mig, säger hon till Hockeysverige.se.
I onsdags var oturen framme för en av Sveriges bästa spelare, Hanna Olsson. Som ni tidigare kunnat läsa på Hockeysverige.se slet hon av korsbandet i ena knäet. Nu har det snart gått en vecka sedan skadan uppstod. När hockeysverige.se når henne på telefon ser hon med optimism fram emot den fortsatta karriären även om siktet i första hand är på en comeback nästa säsong.
– Det hände i onsdags förra veckan. Det var en tre mot två-övning. Jag började på förlängda mållinjen på ena sidan och övningen skulle sluta på andra sidan. Det var med andra ord en ganska hög fart i övningen, berättar 21-åringen och fortsätter:
– Jag skulle driva på mål i mitten, men fastnar i isen. Det var ingen tackling eller kollision, men knäet viker sig bakåt och överkroppen åker över och belastar knäet. Alltså en typisk situation som händer när man drar ett korsband. Det var inget oschysst utan bara otur.
Förstod du direkt att det var kört?
– Nej, egentligen inte. Jag kände att det gjorde ont, men jag tog mig ändå av isen och kunde hoppa in i omklädningsrummet. Det var när jag var där och adrenalinet lagt sig som smärtan kom.
– Jag trodde aldrig att det var så illa som det nu var. Vissa andra som drar korsband har hört som att nästan en kvist går av, men det kan jag inte minnas att jag kände eller hörde. Det gjorde ont, men jag trodde inte det var så illa.
Hanna Olsson.Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån
HOPPAS PÅ OPERATION INOM KORT
Vad har hänt och sagts kring din skada sedan i onsdags?
– HV71 har varit väldigt hjälpsamma och bra. Först åkte jag faktiskt in till akuten och fick göra en slätröntgen. Där träffade jag en läkare, men röntgen visade såklart ingenting eftersom ben och allt sådant ser bra ut.
– Dagen efter träffade jag herrlagets Andreas Frostemark, som är ”fysio” där. Han gjorde vanliga kontrollerna för att kolla om knäet var stabilt. Redan då, även fast det var svullet, kände han att det förmodligen var ett främre korsband som var av.
– Det blev magnetröntgenkamera under fredagen. Redan på den eftermiddagen fick jag resultatet att det var av. Efter det har jag tre gånger om dagen börjat köra rörlighet, kyla och försöker få ner svullnaden.
– Imorgon ska jag träffa en läkare i Göteborg, han som kommer göra operationen förmodligen under närmsta veckorna.
När hoppas du vara tillbaka på isen?
– Jag har ställt in mig på att det inte blir något spel den här säsongen, säger Hanna Olsson med en tung suck innan hon fortsätter:
– Först visste dom inte hur det skulle bli med operaration i och med coronan. Nu har den processen tagit steg framåt med bra hjälp från HV71. Jag vågar inte hoppas på något spel den här säsongen, men jag kommer göra allt jag kan för att ta mig tillbaka så snabbt som möjligt och köra min rehab exemplariskt.
– Jag är väldigt motiverad för att ta mig tillbaka och känner att jag har mina bästa hockey-år framför mig. Dessutom har jag väldigt bra hjälp runt om mig både i HV71 och hemma i Göteborg. Familj, vänner, kompisar har stöttat mig väldigt mycket vilket också har betytt mycket för mig.
"GÅR UPP OCH NER"
Det har gått några dagar sedan olyckan var framme, hur mår du idag mentalt efter en sådan käftsmäll?
– Första dagarna… När jag skulle ringa mina närmsta kunde jag knappt säga hej i telefonen utan att jag bröt ihop och började gråta.
– Klart att det går upp och ner, vilket det förmodligen kommer göra under rehab-perioden också. Det kommer vara tuffare perioder än andra. Idag känner jag mig motiverad eftersom jag fått så bra hjälp av HV71 också. Dom gör allt för mig vilket gör att jag känner att jag kommer göra allt för att ta mig tillbaka så snabbt som möjligt.
Hanna Olsson svarade för 21 mål och totalt 46 poäng på 34 matcher senaste säsongen. Hon var med det bästa svenska i SDHL:s poängliga.
