Finske legendaren som nobbade NHL: "Inte bra ekonomiskt"

Lasse Oksanen är en av Finlands största spelare genom alla tider. Han landslagsdebuterade 1964 med att spela OS i Innsbruck. Sin sista stora turnering gjorde han 13 år senare, då han spelade VM i Wien. Oksanen vann fyra finska mästerskap och ett italienskt, men det blev aldrig några VM-medaljer för landslagskaptenen. I dag möter vi honom i Old School Hockey.

Oksanen växte upp i Tammerfors och i sin ungdom höll han, precis som så många andra, på med flera sporter vid sidan av hockeyn.
– När jag var ung brukade jag hålla på med flera olika sporter. Bland annat åkte jag mycket skidor, jag orienterade och friidrottade. Jag spelade även fotboll, men hockeyn var och är den största sporten i Tammerfors och det blev också den sport som jag valde att satsa på.

Växte du upp i en typisk finsk idrottsfamilj?
– Nej, det gjorde jag inte. Pappa dog när jag bara var sex år och mamma var helt emot ishockey och allt våld. Hon har berättat att hon brukade smyga fram till min säng för att se om jag hade några skador eller blåmärken efter att jag hade idrottat, skrattar Lasse Oksanen.

Jorma Peltonen. Foto: Arkiv

En spelare som följt Lasse Oksanen genom hela deras gemensamma hockeykarriär är Jorma Peltonen. De båda lärde känna varandra redan i unga år hemma i Tammerfors och sedan följdes de båda åt både i Ilves och finska landslaget.
– Jag lärde känna Jorma genom hockeyn i Ilves. Han var några år yngre än jag, men vi båda delade ungefär samma syn på hockeyn.
– Vi spelade ofta tillsammans och han var enkel att spela med liksom den tredje länken i vår kedja, Reijo Hakanen. Vi bodde i samma stad här i Finland och träffades ofta. Tyvärr avled Jorma för fem år sedan. (Jarmo Peltonens son, Jarno Peltonen, spelade i Sverige för Leksand säsongen 2001/02, reds anm.)

Säsongen 1960/61 får Lasse Oksanen chansen att debutera i Ilves A-lag och redan tre säsonger senare svarar han för 13 mål och totalt 23 poäng på 17 matcher i en säsong som tar honom till OS i Innsbruck.
– Första matchen och målet minns jag som något fantastiskt roligt, men jag kan inte komma ihåg riktigt när det var. Jag måste ha varit kring 18 år då.
– Hur det kommer sig att jag slog igenom när jag var så ung? Jag var nog ganska vältränad eftersom jag höll på med så många olika sporter, men jag har även alltid varit en lagspelare. Sedan har jag alltid älskat att träna, vilket har gett mig många fördelar. Jag minns också att vi på somrarna stod och sköt och sköt, jag tränade otroligt mycket skott under den delen av året.

VANN FYRA GULD MED ILVES

Foto: Arkiv

När sedan Harry Lindholm, som var finsk hockeys förbundskapten vid den här tiden, plockade med Lasse Oksanen och Jorma Peltonen till OS så blev den då 22-åringa Oksanen överraskad. Sitt första VM-mål gör Oksanen i turneringens sista match, mot Tyskland, när Finland förlorade med 2-1. Framspelare var hans lagkamrat i Ilves, Raimo Kilpiö.
– Det var naturligtvis ett stort steg i min utveckling att få vara med i OS-laget. Det jag minns bäst från den turneringen var att det fanns massor av människor från hela världen på plats där.
– OS var en spännande upplevelse på många sätt och det kändes som att allt hårt arbete jag hade lagt ner nu hade lönat sig.

Vad saknades vid den här tiden i Finland för att ni skulle komma upp på samma nivå som Sovjet, Tjeckoslovakien och Sverige?
– Den första inomhusrinken som byggdes i Finland var i Tammerfors 1965, vilket innebar att vi innan dess saknade bra möjligheter att träna på rätt sätt. Våra förutsättningar för att träna och spela ishockey var olika jämfört med andra länder.
– Från 1965 och framåt blev också förutsättningarna bättre och bättre, samtidigt då började vi bli mer och mer framgångsrika och närmade oss dom andra länderna.

Lasse Oksanen vinner sitt första ligaguld med Ilves 1962. Sedan vinner han ytterligare tre gånger, 1965, 1966 och 1972.
– När vi vann första guldet spelade jag min första säsong i ligan. Jag spelade i en ung kedja där alla var både framgångsrika och entusiastiska. Jag svarade själv för sju poäng på 17 matcher den säsongen.
– Vilket guld jag värdesätter högst? Tja, det första är alltid det mest värdefulla eftersom dom känslomässiga banden man känner och med tanke på hur gärna man alltid velat vinna ett guld. Gulden som kommer efter är alltid en upprepning av det man fått vara med om att vinna den första gången, även om det också är en härlig känsla.

Hur utvecklades finsk hockey under de här åren?
– Den största tonvikten i utbildningen låg på skridskoåkningen. Sedan kom individuella färdigheter så som passningar, skytte och taktiska kunskaper. Svenskarna var mer avancerade taktiskt än oss i Finland och vi lärde oss mycket av er under dom här åren.

Du spelade enbart i Ilves under dina år som spelare hemma i Finland, var det aldrig aktuellt med ett klubbyte?
– Saken var den att hockeyn var stor här i Tammerfors på den här tiden så jag hade inget behov av att byta lag. Jag hade ett jobb som spelare i Ilves och det var det bästa jag kunde ha.

”ITALIEN VAR INTE RIKTIGT SOM FINLAND”

Säsongen 1969/70 var Lasse Oksanens poängmässigt bästa. Då svarade han för 32 mål och totalt 51 poäng på 22 matcher. Han gjorde inte mindre än sju hattrick den här säsongen, men hans Ilves fick bara silver.
– Som jag sa tidigare så spelade jag i en väldigt bra kedja med Jorma Peltonen och Reijo Hakanen. Allt fungerade taktiskt till 100 procent den här säsongen.

Redan fyra säsonger tidigare hade Lasse Oksanen fått pris som årets spelare hemma i Finland, ett pris som betydde mycket för honom.
– Det priset stärkte känslan av att veta att det man gör där ute är rätt. Samtidigt gav det här erkännandet mig ett bättre självförtroende så jag vågade använda mina kunskaper och förmågor fullt ut.

Efter säsongen 1965/66 väljer Oksanen att flytta till Italien, där han spelar två säsonger med Val Gardena. I laget fanns också hans kompis från finska landslaget Jorma Valtonen.
– Jag åkte egentligen till Val Gardena för att träna deras lag, men det blev även så att jag kom att spela där. Jag var även i Asiago under en säsong, 1979/80. Det var en riktigt trevlig upplevelse att vara Italien, mycket tack vare folkets temperament där. Det var inte riktigt som i Finland, säger Lasse Oksanen med ett skratt och fortsätter:
– Vi togs verkligen väl om hand där nere och jag har fortfarande, trots att det gått över 30 år, många vänner kvar i Italien som jag har kontakt med.

Foto: Arkiv

Ni vinner guld med Val Gardena 1976, var det lika stort som att vinna med Ilves hemma i Finland?
– Ja, absolut. Dom visste verkligen hur man skulle njuta till max när man hade vunnit guld. Partyt höll på under flera veckor och man minns och pratar om det här guldet fortfarande där nere i Val Gardena.

Hur kommer det sig att ni hamnade i Italien?
– Man bjöd ner mig till Italien och frågade om jag ville ha det här jobbet. Man frågade också om jag kände till någon bra målvakt som kunde flytta med.
– Jag frågade Jorma om han ville följa med dit ner och han bestämde sig för att tacka ja och, som sagt var, vi blev mycket väl mottagna där nere och trivdes väldigt bra.

”LANDSLAGET GAV MIG EN NY SYN PÅ HOCKEY”

Lasse Oksanen har spelat 14 VM- och OS-turneringar plus Canada Cup 1976. Med andra ord har det finska landslaget betytt mycket för honom genom karriären. Från 1970 fram till och med 1976 var han dessutom landslagets givne lagkapten.
– Att få vara med i landslaget gav mig ett helt nytt synsätt på ishockeyn eftersom jag då insåg att varje land hade sin unika spelstil och taktik. Men även att få uppleva hur varje land hade sina olika typer av fantastiskt skickliga spelartyper individuellt. Att se allt det här lärde mig mycket som hockeyspelare.

Vilken turnering minns du bäst i dag?
– Antagligen är Canada Cup 1976 den turnering jag minns bästa i dag. Det var en upplevelse och väldigt lärorikt att få spela mot alla dom här stjärnorna som var med då.

Foto: Arkiv

Canada Cup minns vi svenskar med blandade känslor. Det var här Tre Kronor missade finalen efter en total kollaps mot Finland. Sverige ledde med 4-1 i början av andra perioden, men förlorade med 8-6 efter bland annat två mål av Lasse Oksanen. Hockeyoraklet Ulf Jansson skrev efter matchen: ”Lasse Oksanen, 33-årig svenskdödare och ”semesterproffs” i italienska Val Gardena, sköt nu betydelsefulla 6-5 och 7-5. Han var en stor anledning till att vi förlorade mot lillebror i hockeysammanhang.”
– Vi i Finland har alltid velat slå Sverige och ni har alltid varit vår käraste rival. Det har alltid varit spännande att spela mot Sverige och att dessutom få vinna har alltid känts extra bra.
– Men jag måste också få säga att svenska spelarna alltid varit trevliga att ha och göra med och vi har alltid haft en god relation till varandra.

En annan incident som kommer upp i intervjun är VM 1974 i Helsingfors. Det var där som Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson blev fälld för dopning efter att ha tagit Efedrin mot sin förkylning, vilket fanns med på IOK:s svarta lista. Det innebar att Sverige blev av med sina två poäng mot Polen.

”VAR INTE BRA EKONOMISKT ATT SPELA I NHL”

Foto: Arkiv

I Finlands match sex dagar senare spelar vårt grannland sin bästa hockey någonsin och vinner över Tjeckoslovakien med 5-2. Lasse Oksanen hade gjort två mål medan Henry Leppä, Jorma Peltonen och Juhanni Tamminen gjort ett var. Efter matchen kom ett dråpslag även för Finland – målvakten Stig Wetzell hade också Efedrin i kroppen och fälldes därmed för dopning. Vilket innebar att även Finland blev av med två poäng. Hade man fått behålla dom två poängen hade man tagit Finlands första VM-medalj någonsin.
– Jo, det där minns jag väl. Allt kändes väldigt konstigt eftersom dopning var något nytt för oss. Bakgrunden och testningen var ganska oklar om man jämför med hur det är i dag. Vi lämnade också in ett b-prov, men det fick vi aldrig något svar på.
– Jag undrar fortfarande om man gav Wetzell sin dom lite för tidigt och sen inte kunde backa eftersom man aldrig berättade resultatet av b-provet. I fallet med Nilsson så sa Sveriges läkare att man hade gett honom hostmedicin som innehöll Efedrin.

Var det aldrig aktuellt för dig att åka över till WHA eller NHL som exempelvis Veli-Pekka Ketola, Matti Hagman och Heikki Riihiranta?
– Jag var inbjuden till två träningsläger i NHL. Det första var med Vancouver och det andra med St Louis. Det fanns inte många européer där borta vid den här tiden, samtidigt som det inte var något bra ekonomiskt alternativ för mig att åka över dit. Jag stannade kvar hemma i Finland i stället.

Lasse Oksanen är i dag 77 år gammal.Foto: Privat

Du var lagkapten både i Ilves och finska landslaget, hur skulle du beskriva ditt ledarskap?
– Jag är en stark individ och framförallt en bra lagspelare. Om du blir arg under spelet är det lätt att du tappar fokus. Jag tappade inte humöret så lätt, i alla fall inte så jag visade det (skratt), men det är bitar som i alla fall hjälper dig då du är en kapten.

Vilken kontakt har du med hockeyn i dag?
– Jag har en hel del kontakt med hockeyn även i dag. Finska hockeyförbundet är fantastiska på att komma ihåg oss gamla spelare. Bland annat bjuds vi in på en gala varje år där vi får chansen att träffa varandra och prata lite.