ENGLUND: Det blir kaos helt enkelt

Under gårdagen hoppade jag in i bilen för att bege mig upp till Södertälje för att för första gången få uppleva slutspelshockey live den här säsongen. Vilken match det blev! Vi 2 677 personer som var på plats fick knappast uppleva den bästa hockeyn vi sett, men däremot en väldigt underhållande sådan, innehållandes hela 14 mål. 

Nu är frågan är om det även blir den sista matchen som spelades inför publik den här säsongen?

På väg upp till Södertälje följdes nyhetssändningarna med stora öron. WHO kom ut med en rekommendation om max 500 personer vid olika arrangemang samtidigt som SHL-klubbarna hade sammanträde. Hur kommer svensk hockey agera den närmaste tiden i kölvattnet av coronaviruset? Ligor i länder som Norge, Slovakien, Tyskland och Polen har redan bommat igen säsongen. Kommer svensk hockey följa efter eller stannar man vid åtgärden att spela inför tomma läktare?

Jag tänker inte ge mig i kast med att prata om viruset, dess omfattning, risker eller dödlighet då jag förmodligen har sämre koll än kreti och pleti. 

Däremot kan vi väl krasst konstatera att vi svenskar är ganska "fredsskadade" i den bemärkelsen att det är över 200 år sedan vårt folk var i krig. Samtidigt är vårt land väldigt förskonat mot naturkatastrofer och dylikt, vilket gjort oss ganska avtrubbade mot eventuella faror likt den vi nu står inför. 

Omfattningen och slagstyrkan av viruset är vi hela tiden uppdaterade på, men vi vet inte var det tar vägen framledes. Därför tycker jag inte det är mer än rätt att följa ligor vars länder har en mer utbredd historia, i närtid, av olika katastroflägen. 

EN EKONOMISK SMÄLL KOMMER

Hur man än vrider och vänder på det finns det ingen enkel eller självklar lösning. Väljer man att spela färdigt säsongen inför tomma läktare kanske man kan fullfölja säsongen. Kanske inte. En ekonomisk smäll kommer det självfallet bli för klubbarna som i det här skedet av säsongen normalt sett drar in fina pengar i publikintäkter. 

Men vad händer när den första spelaren drabbas av viruset? Om exempelvis Tambellini i Modo konstateras vara smittad lär knappast Lövenspelarna vara särskilt sugna på att vistas i närheten av vare sig Karlkvist eller Johnsson, eller någon annan Modospelare heller för den delen. I det läget finns bara en sak att göra; nämligen att, för säsongen, kasta in den vita handduken.

Oavsett hur säsongen fortlöper kommer det vara förödande för klubbarna. Om säsongen ställs in kommer inga vinnare koras vilket innebär att vi heller inte får några förlorare. Inga upp- och nedflyttningar kommer att ske.

Fans till klubbar som siktar uppåt i seriesystemet kommer att rasa. Det blir kaos helt enkelt.

Indikationerna gör gällande att kvällens finalmatch kommer att spelas inför tomma läktare i Fjällräven Center.

EN FIN GEST

Här har dock svenskarna varit duktiga på att mobilisera sina krafter och ställa upp på sin klubb vid liknande lägen tidigare. Exempelvis var förbundet tvunget att skjuta fram en match i Hockeyettan mellan KRIF och Visby för ett drygt år sedan. Klockan 15 på en vardag blev den nya speltiden. Fansen samlade då sina krafter där många köpte biljett trots att man inte kunde gå på matchen. 

Det är en riktigt fin gest tycker jag.

Jag ser via sociala medier att det även nu mobiliseras bland fansen för en liknande insats. Även om det, på långa vägar, inte uppväger bortfallet så blir fallet åtminstone mjukare. Solidaritet är en häftig grej inom idrottsrörelsen.

Tillbaka till gårdagens match som blev en sluggerfest av sällan skådat slag. Tre poängkungar tycktes kampa om vem som kunde göra flest pinnar, och det mynnade ut i att Södertäljespelarna Blomstrand och Olesen stannade på fem poäng vardera och Västerviks comebackande poängkung, Victor Öhman, stod för fyra pinnar.

Med tisdagens första finalomgång mellan Björklöven och MoDo färskt i minnet måste jag krasst konstatera att mötet mellan SSK och Västervik inte går till historien som en av säsongens mest välspelade matcher. Underhållningsvärdet på matchen var det dock inget fel på där Södertälje till slut lyckades vinna med 8-6. 

Jag måste erkänna att jag känner en stor portion hopplöshet över hela den här coronasituationen. Man står maktlös där det bara är att invänta framtida svängningar och direktiv.