En hektisk Sedin-vecka: "Det är många man vill tacka"

Tvillingarna Sedin är på väg in i rampljuset igen. Inför Vancouver Canucks möte med Chicago Blackhawks natten mot torsdag får de sina tröjor hissade i Rogers Arena.
– Det gäller bara att gå ut och njuta av det så mycket som möjligt, säger Henrik Sedin till hockeysverige.se.

VANCOUVER (HOCKEYSVERIGE.SE)

Nu är tiden kommen. Natten mot torsdag hissas tvillingarna Sedins tröjor upp i taket av Rogers Arena i Vancouver, en ceremoni som kommer sätta Daniel och Henriks karriärer och prestationer för Vancouver Canucks i fokus.

Redan under måndagen tjuvstartade det som i Vancouver kallas "Sedin-veckan" med att svenskduon fick ta plats i Legends Locker Room. Där har Canucks skapat en del av ett omklädningsrum ett par våningar upp i arenan. Nu finns Sedinarnas tröjor där, intill varandra och intill fyra andra legendarer i form av Stan Smyl, Trevor Linden, Pavel Bure och Markus Näslund, en kvartett vars tröjor redan är upphissade i arenataket.  

Foto: Uffe Bodin

"DE FÅR NOG SKJUTA PÅ MATCHSTARTEN" 

Måndagens lilla mediaträff blev en försmak på det som komma skall. Den här veckan är så pass fullsmetad att tvillingarna inte ens hinner med de långa löpturer på 20 kilometer de tar tillsammans nästan dagligen.

– Vi hann få in en i går i alla fall. Den var planerad. Vi sprang den så får vi ta ledigt en vecka nu, ler Henrik Sedin.

"Ledigt" är förstås en sanning med modifikation. Innan onsdagsnattens ceremoni sker det en hel del andra saker runt omkring tröjhissningen som kräver deras uppmärksamhet. Sponsorträffar, autografskrivningar och inte minst släkt och vänner som dyker upp för att ta del av festligheterna. Utmaningen ligger i att kunna njuta av stunden. Henrik Sedin tror inte att det ska vara några problem.

– Vancouver gör alltid ett väldigt bra jobb när det gäller sådana här saker. Det gäller bara att gå ut och njuta av det så mycket som möjligt. Det är det vi ska försöka göra, konstaterar han.

Och talet då? Jo, det är på väg att fulländas.

– Det är långt. Oj oj oj, de får nog skjuta på matchstarten, skämtar Henrik Sedin. 
– Nej, men det har tagit lite tid. Det är många man vill tacka och det är svårt att få ihop ett kort tal som går inom tidsramen för vad som tillåts.

Vilka är det som har betytt mest för er som ni vill tacka i talet?
– Det är för många. Vi kommer säkert att glömma någon som vi borde ha tackat. Det är så när man ser tillbaka. Men bland lagkamraterna är det Markus (Näslund), Mattias (Öhlund) och Trevor Linden främst här borta som var där för oss de första åren.

TACKAR TIDIGA TRÄNARE

General managern Brian Burke är en annan. Det var han som orkestrerade trejderna som gjorde det möjligt för Vancouver Canucks att drafta tvillingarna tillsammans 1999.

– Utan honom hade vi inte stått här i dag, säger Henrik Sedin och konstaterar att det är många hemma i Sverige som man tyvärr inte kommer att hinna tacka i sitt tal.
– En som jag skulle vilja framhäva är Sture Andersson, som faktiskt får tröjan hissad i Fjällräven samma kväll som oss. Vi hade honom i TV-pucken och han var en eldsjäl i Modo Hockey som lade ned så oerhört mycket tid under alla år där. Han var någon man såg upp till och som även hade stora framgångar som hockeyspelare själv. Det är kul att hans tröjhissning sker samma dag, säger Henrik Sedin.

Daniel Sedin framhäver ett annat tränarnamn.

– Per Bäckman som gav oss chansen i Modo när vi var unga. Det var inte att vi fick fem minuter per match, utan vi fick verkligen spela. Det betydde mycket för oss. Vi hade ett kanonlag med många spelare, men ändå gav han två rödhåriga tvillingar chansen. Det betydde mycket, säger Daniel.
– Han var lika mot alla och det är något vi respekterade. Spelade vi bra i någon match fick vi spela mycket, var vi dåliga fick vi sitta. Det är så man vill att en tränare ska vara.

Sedinarna tar plats intill Stan Smyl, Trevor Linden, Pavel Bure och Markus Näslund i taket på Rogers Arena.Foto: Uffe Bodin

INGEN HOCKEYABSTINENS

Det har nästan hunnit gå två år sedan Daniel och Henrik Sedin avslutade sina ishockeykarriärer. Medan många andra har svårt att finna sig till rätta med tillvaron när det är slutspelat tycks de inte alls lida av någon abstinens.

– Jag saknar inte hockeyn så mycket, om jag ska vara ärlig, säger Daniel Sedin. 
– Vi lämnade när vi ville lämna den. Det krävs så otroligt mycket att vara på en hög nivå hela tiden. Det är mest det som är jobbigt, alla resor och all träning man måste lägga ned på sommarhalvåret, vara redo för match och nästa träning. Det var mycket det som blev jobbigt på slutet. Det man saknar är att komma ned till rinken, surra med alla lagkamrater och få den där känslan tillsammans när man vinner och alla är nöjda och glada. Sådana ögonblick kan man sakna.

Att kunna vara hemma mer och ta en mer aktiv del i sina barns vardag har varit den stora vinsten när hockeyn inte längre är deras levebröd.

– Det vi ville när vi la av var att spendera mer tid med familjen. Sitta hemma och äta middag varje kväll, skjutsa dem på alla aktiviteter, titta på dem, stötta dem och coacha dem. Det är precis det vi gör, säger Daniel Sedin.
– Det är en viktig del att vara där för dem. Sedan kanske de inte vill ha oss där varje dag heller, men det får de leva med.

Någon flytt hem till Sverige finns fortfarande inte på horisonten, men Daniel Sedin utesluter inte att Örnsköldsvik blir basen igen en vacker dag.

– Vi hade funderingar på att flytta hem när vi lade av, men vi trivs så otroligt bra här. Vi har många vänner utanför ishockeyn och våra barn har vuxit upp här. Min äldsta går i high school och det gör det svårt att ta hem dem. Det är inte helt lätt att flytta hem. När vi trivs så bra här och har ett kontaktnät som är helt otroligt, då känns det naturligt att stanna. Sedan får vi se, vi kanske flyttar hem om två år, fem år eller när barnen blivit äldre. Det kommer säkert att hända, men just nu känns det rätt att vara här.

Natten mot torsdag kommer det antagligen att kännas ännu mer rätt.