Att det är så otroligt jämnt i Allettorna ungefär en tredjedel in är naturligtvis oerhört häftigt för oss som följer Hockeyettan. Men det talar samtidigt om att ingen ännu har spänt musklerna som en allvarlig utmanare om en allsvensk plats.

KRIF storspöar Huddinge (6-1) för att i omgången därpå ta ordentligt med stryk av Skövde (2-6) som i sin tur tog bussen till Huddinge för att få stryk med klara siffror (4-7).

Det är ett synnerligen väl fungerande exempel för att beskriva inledningen av den södra Allettan den här säsongen. Alla slår alla. Det är jämnt och otroligt svårt att förutspå. Dagsform avgör och grundstabilitet tycks inte existera.

I norr är det förvisso aningen mer uppdelat, men det är lite samma sak där. Till exempel kan ett gäng som Lindlöven ta stryk hemma mot Vallentuna för att några omgångar senare vinna borta mot haussade Östersund. Det svänger. Alla är med. Alla kan torska.

Ur ett publikt perspektiv är det naturligtvis hur häftigt som helst. Alla vill ju ha jämna serier och det blir knappast mer underhållande än serier där utgången är oviss inför varje match och där det är knallhårt i tabellen. Så här långt är båda Allettorna, men framförallt den södra, mumma för oss som följer Hockeyettan. Det är sådana getingbon vi vill ha.

Men samtidigt säger den här jämnheten mig även en annan sak.

Det finns inget lag i Hockeyettan den här säsongen som ännu (jag skriver ännu, för mycket kan fortfarande förändras) är redo att ta klivet till Hockeyallsvenskan.

Inget lag har visat en sådan jämnhet eller pondus som måste finnas för att det i slutändan ska gå att ta steget. Det finns ingen storfavorit. Ingen har greppat ledartröjan.

Bortsett från Karlskrona, som väl hade en resultatmässigt ganska rörig säsong när de tog klivet och till viss del Västerås som inte hittade sitt flyt förrän på slutet, brukar lagen som går upp ha gjort ganska solida Alletor. Inte nödvändigtvis slutat som seriesegrare, men varit bofasta högt upp i tabellen och förlorat väldigt få matcher.

Ifjol gick Kristianstad upp, de förlorade bara tre matcher under ordinarie tid i Allettan. Säsongen 16/17 förlorade Troja bara två, 15/16 tappade Södertälje tre och Sundsvall förlorade inte en enda under ordinarie tid året dessförinnan.

För att det ska bli liknande siffror i år krävs det att något lag plötsligt hittar storformen och vinner i stort sett resten. Det ser knappast ut att hända.

Lag som historiskt sett går upp åker inte runt och tappar poäng mot bottenlagen eller spelar fifty-fifty-matcher mot lagen i tabellens mellanskikt. De fungerar mer som maskiner som oavsett hur det ser ut vinner det mesta.

Någon sådan maskin kommer förhoppningsvis att utkristallisera sig (för det hör ju till traditionen att något lag tar klivet upp), men har inte gjort det än.

Ju jämnare det är mellan Hockeyettan-lagen, desto mer skulle jag tro att det talar för bottenslammet i Hockeyallsvenskan.

Sett ur den synvinkeln borde AIK jubla just nu.