SHL-ikonen dömdes till fängelse: "Jag skäms nåt så oerhört"

Ronnie Sundin var en firad hockeyspelare under en lång och framgångsrik karriär med framför allt Frölunda. Men livet efter karriärens slut har haft några desto mörkare kapitel.

2008 åkte den tidigare backstjärnan fast för rattonykterhet efter att ha kört bil med 0,22 promille alkohol i blodet. När han återigen greps för rattonykterhet i somras var han betydligt mer berusad. Med 2,58 promille i blodet åkte han fast för grov rattfylla utanför Lindesberg efter att ha kört en lastbil från uppväxtorten Ludvika i Dalarna söderut mot hemmet i Kungsbacka. Det i kombination med att han hade en kniv på sig vid gripandet gjorde att påföljden blev två månaders fängelse.

I en intervju med Göteborgs-Posten talar Sundin ut om sitt jobbiga år, hur han haft en depression som bidragit till att alkoholkonsumtionen ökat.

"KLART JAG HAR ÅNGER"

– Jag har haft en vår där jag har druckit mera. Jag har alltid druckit ganska mycket, men det har eskalerat under våren. Nu drack jag som om det inte fanns nåt annat, säger han till GP och medger att han fortfarande mår dåligt.
– Det är skitjobbigt. Dels att träffa dig. Dels med rättegången. Det är en klump i magen hela tiden. Jag kan ta straffet. Hade jag varit ensam hade det varit enklare, men nu kommer det ju att drabba mina nära och kära. Det är klart att jag har ånger. Och ångest. Över mitt beteende.

Han säger att han fått en rejäl anledning att se över sitt liv. 49-åringen hoppas att han tagit lärdom av sina misstag och att han ska bättra sig.

– Jag tror att det senaste halvåret har gjort den största skillnaden för mig i mitt liv. Hur jag omvärderat tankar och grejer. Jag tror inte att straffet är pricken över i, jag har inte ens funderat över det. Jag tycker att jag haft mitt straff i den bemärkelse att jag har fått göra en massa obekväma saker. Ringt människor, gjort olika saker. Det är en jävla massa skit som du måste vända på. Inom dig. Det är en rejäl omvärderingsprocedur som du måste igenom, säger han till GP.
– Jag satt på polishuset och väntade. Jag tänkte att där sitter det ju bovar runtomkring mig. De ser ju kriminella ut. Och jag sitter också där. Jag är också kriminell. Det är en jävla resa i huvudet. Jag har inte sett mig som kriminell, men nu har jag gjort en kriminell handling och måste sitta i en rättegång som kriminella gör. Men jag ser mig inte som en bov.