Det är den tiden på året… Tiden på året när svenskar som missar eller blir utslagna ur Stanley Cup-slutspelet får frågan om VM. Per Bjurman krönikerar om frågan som alla vill ha svar på – men som spelarna ofta hatar att få.

LÄS ÄVEN: Välkommen till hockeysverige.se, Per Bjurman!

NEW YORK (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det engelskspråkiga mediauppbådet hade just skingrats och jag tog några försiktiga steg i riktning mot det hörn i gästernas omklädningsrum i Capital One Arena i Washington – ett riktigt trångt kyffe, snudd på omöjligt att navigera genom under slutspelens journalistinvasioner – där målvakterna huserar.

En mycket dyster Henrik Lundqvist, som 20 minuter tidigare hade blivit utslagen ur Stanley Cup-slutspelet, satt och stirrade rakt framför sig, alltjämt med utrustningen på sig. 

När han märkte att jag kom vaggande tittade han upp och gav mig en lång, måttligt road blick. 

Sedan tog han upp sin klubbhandske, höjde den i luften och morrade:

– Ställer du DEN frågan kör jag ner den här i halsen på dig!

DEN frågan, ja….

”Henke” hade varit i samma situation tidigare och visste vad som väntade.

”Du”, förstod han att jag skulle stamma, ”VM…har du hunnit tänka på det?

VILL SPRUTA ELD

Jo, jag vet. En jäkla korkad och okänslig frågeställning att komma dragande med i det ögonblicket – i synnerhet till New York Rangers svenske målvaktsstjärna, en av de mest ursinnigt tävlingsinriktade representanterna för människosläktet som trampat på denna planet och så gruvligt besviken sådana gånger att han helst bara vill spruta eld som drakarna i ”Game of Thrones”.

Men den som bevakar NHL åt en svensk nyhetstidning har inget val. Vilka av de blågula NHL-stjärnorna som kommer hem och hjälper Tre Kronor är big news som engagerar väldigt många läsare. Så redaktörerna där hemma visar ingen pardon. Uppgifterna ska fram. Så snabbt det går.

Den gången vek jag dock ner mig och stakade lätt förskräckt fram ett  ”öh, nej…jag tänkte bara fråga om du orkar säga något om varför det gick som det gick i denna Game 7”.

Nu är vi åter framme vid den tid på året då DEN frågan ska ställas till unga spelare som just sett en säsong, och alla drömmar den genererat, gå upp i rök och sitter där med samma tomma blick som ”Kung Henrik” i Washington våren 2009.

Ännu så länge är den inte så brännbar. De som missar playoff-balunsen helt och hållet har i allmänhet försonats med sitt öde vid det här laget – fast Rikard Grönborg och de andra i Tre Kronor-ledningen har sådan pli på allihop att ingen säger något förrän förbundet fått besked och helt fräckt (…) kan gå ut med nyheten på egen hand.

OM BLICKAR KUNDE DÖDA…

Men VM arrangeras ju numer så sent på året att även de som blir utslagna i andra Stanley Cup-omgången hinner hem i god tid innan de stora matcherna och då känns DEN frågan betydligt mer laddad att ställa. 

Som ifjol, när Nashville och Winnipeg gick upp i en episk serie i just andrarundan och Nashville till slut förlorade Game 7 hemma i Bridgestone Arena. Då var det en tillintetgjord Filip Forsberg jag hittade i det dödstysta omklädningsrummet och gick fram till.

”Du, VM…har du hunnit tänka på det?”.

Han uttryckte aldrig någon önskan om att jag skulle äta CCM-handske, men om blickar kunde döda…till slut kom det bara en lätt huvudskakning och ett plågat läte.

Sedan gick det bara något dygn innan både Filip, Viktor Arvidsson och Mattias Ekholm satt på ett plan på väg mot Köpenhamn – och inget konstigt med. 

Ingen – inte ens de som på förhand måhända tagit beslut om hur de ska göra – vill prata om det som eventuellt väntar när det som varit just tagit slut.

”THEY CAN GO FUCK THEMSELVES”

Den ende jag på rak arm kan komma ihåg som gett definitivt svar direkt är Erik Gustafsson. Inte han som spelar i Chicago Blackhawks och helt sensationellt ser ut att vinna de svenska backarnas poängliga i år, utan han som tillhörde Philadelphia Flyers mellan 2009 och 2014 och nu är kung i Luleå. Han var lika förkrossad som alla andra i samma situation när Flyers helt otippat åkte ut i andrarundan mot New Jersey 2012 – efter att de först plattat till ärkerivalen Pittsburgh – men Erik tvekade inte en sekund:
– Vill de ha dit mig sätter jag mig på ett plan redan i natt, försäkrade han.

Det ville de inte och det var ju underligt. Han borde blivit uttagen enkom för den inställning det uttalandet vittnade om.

Likadant var fallet med Mikael Samuelsson två år tidigare – fast tvärtom. Då gällde det OS i Vancouver och “Samme” hade till allmän förvåning ratats av Bengt-Åke Gustafsson och de andra som bestämde då. Han var mindre nöjd över att missa turneringen i sin egen dåvarande hemstad och när han fick frågor i ämnet fällde han ett klassiskt yttrande:
– They can go fuck themselves.

Landslagsledningen tog illa vid sig av de orden, men som Douglas Murray konstaterade i en intervju i samma veva:
– De måste ju ändra sig och ta ut honom. Har man så mycket glöd i bröstet blir man garanterat en tillgång.

Idag är det ingen som ber någon förbundskaptenerna att  fara åt helvete; trion Rikard Grönborg, Johan Garpenlöv och Peter Popovic har bättre relationer med de blågula NHL-proffsen än alla sina föregångare.

Om det innebär att blir lika lätt att locka hem de stora namnen när Slovakien, istället för Tyskland/Frankrike och Danmark, arrangerar får vi se.

Jag kommer hur som helst vara på plats och ställa min dumma fråga. 

Käkarna är uppvärmda, ifall någon tar upp en handske…