Ännu en gång tvingas Victor Ekarv byta klubb. Joakim Englund ser tillbaka på en karriär som har låst sig och frågar sig varför den uppenbart talangfulle centern inte fått det att lossna efter sin genombrottssäsong i AIK.

Victor Ekarv slog igenom stort under sin första hela seniorsäsong med AIK 14/15. Där spelade han bland annat tillsammans med Robin Kovacs, Michael Lindqvist och Daniel Olsson Trkulja. Alla skulle senare i karriären få sin chans i SHL men Ekarv tog möjligheten direkt när den dök upp där mitt under säsongen 14/15. Han signerade ett tvåårskontrakt med Luleå och lämnade tryggheten bakom sig.

Ungefär där stannar framgångssagan för Ekarv. Medan hans hyfsat jämngamla lagkamrater från den säsongen har utvecklingskurvor som pekar i positiv riktning.

Kom locktonerna från SHL för tidigt? Var det så att han inte var mogen för spel i en högre liga? Hade det varit bättre att avvakta framtiden i stället för att hoppa på första bästa tåg som stannade?

Mitt svar är ett rungande ja på alla dessa frågor.

VÄRVADES I ”SWISH-KAMPANJ”

Efter han lämnade AIK har inte mycket gått Victors väg. Under de 1,5 säsonger han var i Luleå fick han endast testa på SHL-spel i 23 matcher och var till stora delar utlånad till samarbetsklubben Asplöven som då spelade i allsvenskan. Han krigade ändå på och stannade i Luleå kontraktstiden ut, men fick som väntat inte förnyat förtroende och flyttlasset gick närmare Stockholm och Uppsala närmare bestämt.

Med succésäsongen 14/15 färsk i minnet samt ett gäng SHL-matcher kan man anta att kontraktet han fick av Almtuna var i allsvenska mått mätt ett riktigt bra kontrakt. Säsongen 16/17 i Almtuna blev väl ingen succé direkt men var ändå så pass lyckad att han i säsongens slutskede fick chansen att återvända till AIK.

Säsongen därpå, 17/18, representerade han återigen AIK där han inte alls färgade och blev efter endast elva matcher istället utlånad till Modo resterande del av säsongen. Succén uteblev även där och ny klubbadress var att vänta inför den här säsongen.

Med ett förmodat högt löneanspråk som hängt med efter succén i AIK och SHL-kontraktet med Luleå var det intressant att se var han skulle hamna och om han skulle lyckas få fart på karriären igen. Det blev tidigare AIK-tränaren från säsongen 14/15, Thomas Fröberg, nuvarande sportchef i Karlskoga som till slut värvade honom under kampanjnamnet ”swish-spelaren”.

Med endast tre pinnar på 24 matcher i topplaget Karlskoga fick han nyligen sparken och är således ute på marknaden.

ETT STORT TRYCK PÅ AXLARNA

Man kan säga att hans karriär varit minst sagt brokig. Först spikrak uppåt för att sedan gå rakt utför. Jag tror absolut att Ekarv har potential att vara en ledande spelare i Hockeyallsvenskan men jag tror också tyvärr att den tidiga seniorsuccén legat honom i fatet.

En riktigt bra säsong (14/15) i attraktiv ålder medförde att det blev dragkamp om honom bland några SHL-klubbar. Detta gjorde att lönen, trots oprövad för nivån, sköt i höjden. Detta tror jag medfört att han känt en onödig press när han känt att han lyft en högre lön än sina jämnbra eller i vissa fall bättre lagkamrater.

Oavsett vilken klubb det handlat om senaste åren tror jag han har blivit värvad som en toppspelare som ska leverera offensivt. Det bildas ett stort tryck på axlarna och han måste leverera som en första- eller andracenter då han är avlönad som en sådan.

Det är inte första gången som spelet låser sig för spelare som känner en stor press att man måste prestera bra hockey. Det kan ta glädjen från många hockeyspelare och utan glädje på isen är det svårt att leverera i den utsträckning lönekuvertet förväntar sig.

Att han haft ett högt löneanspråk är en ren spekulation från min sida, men erfarenheten säger mig att så kallade supporterspelare eller som i det här fallet swish-spelare brukar ha ett fetare lönekuvert är genomsnittet.

VAD HÄNDER NU?

Så frågan är, vad händer med Ekarv nu? Uppenbarligen finns det ju något i hans spel som bara behöver lockas fram. Kan det vara så enkelt att ett smalare lönekuvert gör att axlarna åker ner och han börjar spela den fina hockeyn han en gång hade i sig?

Det är nu mindre än en månad till fönstret stänger och det ska bli spännande att se vad som händer med honom nu. Jag tror inte en ny allsvensk klubb är rätt väg att gå i dagsläget för att hitta tillbaka till spelet han en gång presterade. Det bästa vore kanske att gå ner och spela i Hockeyettan för att hitta tillbaka till glädjen igen och i ett senare skede kunna studsa tillbaka med besked.

Vissa rykten gör dock gällande att han kanske slutar med hockey helt och hållet vilket skulle vara väldigt tråkigt. Framför allt med tanke på hans ringa ålder och när man vet vilken kapacitet han i sina bästa stunder besitter.