Fansen till två allsvenska hockeylag har på senare tid vrålat sig hesa efter en förändring. Inatt blev den ena supporterskaran bönhörd. Den andra lär inte bli det ännu på ett tag menar Joakim Englund, som dessutom frågar sig hur mycket magi Roger Melin besitter.

Jag skissade på ett blogginlägg häromdagen som aldrig fick se dagens ljus. Där plitade jag ner mina funderingar kring vilken tränare som var näst på tur efter Per Ljusteräng att få lämna sitt uppdrag. Innan gårdagen avslutades fanns två huvudkandidater. Inte helt långsökt var det de två krislagen Leksand och Vita Hästens tränare där båda har Leif i förnamn och Carlsson respektive Strömberg i efternamn.

Även om fansen i Norrköping skriker efter förändring tror jag det inte kommer ske någon sådan. Främst pga två orsaker:

1. Strumpan har kontrakt över denna och nästa säsong. När han dessutom sitter på dubbla stolar skulle kostnaden för en rockad på positionerna han sitter på bli alltför dyr för klubben.
2. När tre styrelsemedlemmar för några veckor sedan lämnade sina uppdrag till följd av en förlorad maktkamp förstod jag att Strumpan kommer sitta säkert ett bra tag framöver. Som jag förstått det ville de avhoppade medlemmarna göra förändring på tränarsidan men blev nedröstad av kvarvarande medlemmarna som ville förstärka spelartruppen istället.

Även i Leksands supporterled har det skrikits allt högre efter förändringar i takt med att förlusterna tornat upp sig. Klubbens nya GM Thomas Johansson har hela tiden hävdat att han inte är någon som tror på en ”quick fix” och uttalade sig att man hade fullt förtroende för Leif Carlsson så sent som för någon vecka sedan. Laget har nu nio raka nederlag och det gick inte att vänta längre. Strax innan midnatt gick klubben ut med att Leif entledigas från sin tjänst som coach för det anrika laget från Siljans södra spets.

In kommer istället Roger Melin som förra hösten fick kängan från Brynäs. Är han rätt man att lyfta Leksand till den nivå man har potential för?

I det kortsiktiga perspektivet var det tvunget att hända någonting. Fansen skrek sig hesa efter en förändring och på isen hade man kört fast rejält. Förmodligen hade man internt försökt både med kättingar och snökedjor ta sig ur lergropen som tycktes bli allt djupare. Nio raka förluster säger väl egentligen allt.

Melin vid rodret är väl ingen lösning som ger mig ståpäls då han knappast står för varken nytänk eller särskilt mycket finess. Men han har dock en diger meritlista och ryktet gör gällande att han är duktig på att jobba med människorna och gruppen. Om det är det något man saknat senaste tiden är det just självförtroende och glädje. Samtidigt fanns det av förklarliga skäl inte en uppsjö av lediga, kompetenta tränare såhär års heller vilket gör att Melin förmodligen kan vara det bästa alternativet.

Man famlade i mörker under ganska lång tid genom att försöka hitta en intern lösning utan att finna den. När sista stenen var vänd och gropen med lera allt djupare än vad den i modern tid någonsin  varit fanns ingen annan lösning är att titta utanför huset. Trots att nytillträdde Johansson konsekvent hävdat att man haft fullt förtroende för Carlsson.

Sämre än vad laget presterat senaste månaden kan det knappast bli men däremot tror jag inte att Melin kommer nå några rekordnivåer heller. Raset kommer att mattas av vändas till en positiv poängutveckling, vilket medför att man kommer klättra i tabellen. Det återstår att se hur mycket magi Melin fortfarande besitter. Kan han utföra mirakel och hjälpa Leksand upp i SHL? Om så blir fallet återstår att se men det hade varit ett snyggt läge att pensionera sig efter det, för känslan är att han nu går in på sitt sista tränarjobb i karriären, om det sedan är bra eller dåligt återstår att se.