Efter skadehelvetet – nu är målvakten äntligen tillbaka: ”Klart att jag blev rätt knäckt”

Efter en stark säsongen 2016/17 skulle Alexander Sahlin ta nästa steg i karriären i fjol. Då kom höftskadan som tvingade 27-åringen till vila i stort sett hela säsongen. För hockeysverige.se berättar Sahlin om fjolårets skadehelvete, det viktiga stödet från sambon och hur det äntligen känns att vara skadefri.
– Jag känner ingenting av höftproblemen längre och det är helt fantastiskt att kunna spela hockey utan smärta, säger Alexander Sahlin till hockeysverige.se.

BROMMA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Inför säsongen 2017/18 var det många som såg Alexander Sahlin som en av Hockeyallsvenskans mest spännande målvakter. Det viskades om att flera klubbar i SHL hade fått upp ögonen för den Brynäs-fostrade 27-åringen.

Nu blev inte säsongen som han och hans omgivning hade hoppats på. Det blev tre matcher i Hockeyallsvenskan men sedan fick han lägga sig på operationsbordet för att få ordning på sina höfter.
– Hockeysäsongen blev väldigt kort samtidigt som det kändes som ett väldigt långt år. Det var tråkigt, segt samtidigt som jag lärde mig mycket under den här tiden och hur mycket jag nu uppskattar att vara tillbaka igen. Att få spela var något som jag tog för givet då jag tidigare, berättar Alexander Sahlin då vi ses på ett café i Abrahamsberg i Bromma.
– Det var båda höfterna och något som hade växt fram. Om det sedan berodde på att jag tränat fel när jag var liten eller om det var ett genetiskt fel vet jag inte riktigt. Många andra spelare har haft samma problem, speciellt då målvakter.

”EFTERÅT HADE JAG JÄTTEMYCKET BESVÄR”

Redan tidigt stod det klart att SSK-målvakten behövde opereras för att få ordning på sina höfter.
– Jag såg ingen annan utväg även om jag försökte spela. Jag drogs med det här lite redan säsongen innan, men försäsongen kändes ändå helt okej. Vi mötte Leksand i premiären och det kändes rätt bra, men när vi skulle gå ut till andra perioden högg det till i den höft jag inte hade haft ont i tidigare. Helt plötsligt stod jag där med två höfter som jag hade besvär med.
– Dagen innan vi skulle möta Björklöven i Umeå (Tredje omgången) bedövade vi höfterna för man kunde inte riktigt se vad det var för skada. Fick jag ändå smärta då så förstod man att det var det besväret med höfterna som jag nu hade.
– Jag kände att bedövningen började gå ur dagen efter och hur jäkla ont jag fick. Jag krigade på i den matchen. Efteråt hade jag jättemycket besvär, men det lade sig lite. Sedan var det en match emellan där jag inte spelade, men sedan mötte vi Troja. Där kände jag verkligen att det här inte gick längre. Det var inte bra för mig och inte för laget. Jag gjorde inte något nytta och behövde verkligen kolla upp vad det var för fel.

Blev det bestämt direkt att du skulle opereras?
– Inte direkt, men ganska tidigt ändå.

Alexander Sahlin. FOTO: Ronnie Rönnkvist

Givetvis blev beskedet att säsongen var över redan i oktober en så kallad käftsmäll för Alexander Sahlin.
– Klart att jag blev rätt knäckt. Samtidigt var jag lite inställd på att det skulle kunna bli så. Det kom inte som en chock och jag var hyggligt medveten om att den här utvägen fanns. Självklart var det riktigt jobbigt i början.

Hur hanterade du det?
– Dels fick jag stöd av alla runtomkring mig, familj, flickvän… Jag pratade mycket…
– Jag är sådan som människa, att jag helst pratar om mina problem och så blev det. Framförallt pratade jag otroligt mycket med min flickvän. Det var en jättetung period och jag var nog inte den bästa sambon då, säger Sahlin med ett litet leende samtidigt som han berättar om hur viktig flickvännen Clara Mae varit för honom under resan tillbaka efter operationen.
– Klart att hon betydde och betyder jättemycket. Perioden då jag inte mådde så bra och var rätt nere kändes det som att jag gav all energi till att hålla humöret uppe då jag var nere på rinken. När jag sedan satte mig i bilen… Alexander Sahlin tystnar ett kort tag innan han fortsätter:
-… då var det jobbigt. När jag kom hem till Clara blev jag ändå på ett bättre humör och försökte inte att tänka så mycket på skadan även om det låg där och grodde.

FLICKVÄNNEN HAR BETYTT JÄTTEMYCKET

Clara Mae är som bekant låtskrivare och artist. Bland annat var hon med i Ace of Bace mellan 2009 och 2012, men är numera soloartist. Hon har även bra koll på hockey eftersom hennes bonus-pappa är tidigare stormålvakten i Brynäs och Tre Kronor, Michael Sundlöv.
– Hon kommer helt klart från en annan bransch, men samtidigt är hon uppvuxen med hockey så hon förstår vad det innebär att ha en pojkvän eller sambo som spelar hockey. Clara har helt klart betytt jättemycket.

Flickvännen Clara var ett starkt stöd under Sahlins skadeperiod. FOTO: Privat

Trots att Alexander Sahlin hade det tungt mentalt i och med skadan försökte han vara med kring laget så mycket han bara orkade, men det tog emot många gånger.
– Jag körde rehab hos Adam Isik på Telge rehab. Han har också betytt otroligt mycket för mig. Telge rehab ligger en bit från hallen. Jag var först till hallen, snackade lite skit med grabbarna, stack till rehaben medan killarna gick in i gymmet. När jag kom tillbaka var killarna ute på isen. Då blev det oftast att jag duschade och sedan åkte jag hem.
– Nu i efterhand önskar jag att jag hade varit med mer, men där och då fick det bli vad jag orkade.

”DÅ ÄR DET SKÖNT ATT HA NÅGON ATT PRATA MED”

Till saken hör att när Alexander Sahlin tvingas till operationsbordet hade han en riktigt fin säsong i Hockeyallsvenskan 2016/17 bakom sig.
– Klart att det sved lite extra. Jag kände verkligen att jag hade mer att ge och var otroligt sugen på att gå in i den säsongen. Jag hade tränat riktigt bra och gjort en bra förladdning inför säsongen, sedan tar det bara tvärstopp.

Nu fick istället danska George Sørensen dra ett tungt lass under säsongen i Södertäljes kasse.
– Jag backade upp honom så mycket jag kunde. Nu var jag inte med så mycket samtidigt som han skötte sig hur bra som helst.
– Klart att vi ändå pratade mycket med varandra. Jag gillar ha en målvakt med mig som jag kan prata mycket med, hjälpa och bolla idéer med både på och vid sidan av isen. Det är värderar jag högt och George är verkligen en sådan person.

George Sørensen har även blivit en bra vän vid sidan av isen för Alexander Sahlin.
– På något sätt blir det så. Vi målvakter är …

Udda?
– (skratt) Många säger udda men så skulle inte jag uttrycka mig. Vi blir ändå rätt enskilda i en lagsport, är ofta ensamma under matcher och så vidare. Då är det alltid skönt att ha någon att prata med, som ser på det vi gör ute på isen på samma sätt och förstår vad man pratar om.

Hur mår höfterna idag?
– Bra. Jag känner ingenting av höftproblemen längre och det är helt fantastiskt att kunna spela hockey utan smärta.

Kan du klä ord på känslan då du spelar din första match efter skadan?
– Det var en träningsmatch mot Vita Hästen i Åkers. Jag tycker ändå att det kändes lite konstigt eftersom jag hade sett så många matcher från läktaren. Jag var ju van att sitta där.
– Jag tror nog ändå att jag mest log och tyckte det var underbart att vara tillbaka och spela.

Kunde du bara njuta eller kände du dig även lite nervös över din prestation?
– Det här var nog första gången jag verkligen bara gick ut och njöt, säger SSK-målvakten med ett leende och fortsätter:
– Annars brukar det alltid finnas någon anspänning, men då kände jag bara att det var härligt att vara tillbaka och jag njöt bara.

Njuter du på samma sätt då du är ute på isen i Hockeyallsvenskan?
– Både ja och nej. Då var det 100 procent njutning, men nu är det mer att jag verkligen vill prestera, spela bra och hela den biten. Där och då var det mer att det får gå som det går. Jag tyckte bara att det var underbart att vara tillbaka.

Alexander Sahlin har spelat tre matcher för SSK den här säsongen. FOTO: Dennis Ylikangas/Bildbyrån

DRÖMMER OM SHL MED SÖDERTÄLJE

Så här långt har Alexander Sahlin vaktat SSK-målet tre matcher den här säsongen och har fått relativt bra kritik för sina insatser.
– Det har gått okej, men jag har mer att ge. Samtidigt får jag inte glömma att jag har missat en säsong.

Har du långt kvar till samma kapacitet som du hade innan skadan?
– Långt skulle jag inte säga. Samtidigt har jag ett litet steg kvar. Det som fattas är mest är att komma in i olika positioner och lägen flera gånger så jag känner mig trygg och bekväm i det jag gör. Jag känner ändå att det börjar komma mer och mer.

Du är 27 år nu, börjar det inte locka att snart få visa upp sig i SHL?
– Såklart att det är så. Självklart vill jag spela så högt upp jag kan. Samtidigt trivs jag fantastiskt bra i Södertälje som är en stor och fin förening. Nu har jag varit i Södertälje under några säsonger och gått igenom en del tillsammans med dom.
– Men visst, SHL lockar. Drömmen är att få spela i där med Södertälje.