Nu ska han slå igenom i SHL – efter åren på ‘bakgården’: ”Fått med mig många erfarenheter”

Han har hållit till på det som många skulle kalla för ishockeyns bakgård men Robin Press ser bara positivt på erfarenheten från ECHL. Nu är backen tillbaka i Sverige – med många nya erfarenheter som han inte hade under åren i Djurgården.
– Rent kompetensmässigt kände jag inte att det var något som saknades, säger han om tiden i Stockholmsklubben.

Han är bara 23 år men har redan hunnit vinna HockeyAllsvenskans skytteliga för backar, han har gjort en dryg säsong med Djurgården i SHL, och har testat på spel i både AHL och ECHL. Ändå finns det de som tvivlar på Robin Press. När han värvades till Färjestad sade sportchefen Peter Jakobsson att Press ”vill få fart på karriären igen”. Ett uttalande som backen förstår – men inte håller med om fullt ut.
– Jag känner inte att min utveckling har gått långsammare än väntat. Jag förstår vad han menar och det ligger något i det han säger. Det är inte helt osant. Jag menar, jag hade inte direkt planer på att jag skulle vara nere i ”East Coast” så mycket som jag var förra säsongen. Så på så sätt är det en liten nystart, säger Robin Press till hockeysverige.se.
– Men det har inte gått sakta, jag har inte stått still i min egen utveckling. Det har hela tiden gått åt rätt håll. Där borta är det mycket tillfälligheter som avgör när eller om du ska få chansen i rätt lägen. Men det har gått åt rätt håll.

Robin Press, senast det begav sig.

Det blev 62 matcher i Djurgården i SHL innan den Chicagodraftade backen flyttade till USA för AHL-spel med Rockford IceHogs (18 matcher) och ECHL-spel med Indy Fuel (82 matcher). Även om poängen inte rullade in i samma takt i Djurgården som under succén i Södertälje kände Press själv att han hade vad som krävdes för att spela i SHL även då.
– Rent kompetensmässigt kände jag inte att det var något som saknades. Men samtidigt har jag fått med mig mycket erfarenhet nu, både från Djurgården och från USA, som jag inte hade då. Jag har utsatts för många nya grejer och lärt mig mycket av det – och det försöker jag ta med som en fördel nu när jag kommer till Färjestad. Så jag tror och hoppas att jag fått med mig saker nu som jag inte hade i Djurgården.

”SÅ MAN SKA SPELA MIG”

Det är en Robin Press som kommer tillbaka till Sverige med högre självförtroende än han hade när han lämnade. Förra säsongen stod Uppsalakillen för 44 poäng på 52 matcher med Indy Fuel i ECHL.
– Det är klart jag kommer tillbaka med ett bra självförtroende efter en sådan säsong. Jag känner som sagt att min utveckling gått åt rätt håll och att jag blivit bättre för varje säsong. Förra året fick jag en roll där jag fick spela mycket offensivt, med mycket tid i powerplay och mycket förtroende med puck. Det är så jag vill spela och det är så jag tycker man ska spela mig för att få ut mest av mig. Och när det dessutom går bra är det klart att det bygger självförtroende. Det försöker jag ta med mig in i den här säsongen också.

Även om spel i ECHL inte låter som det mest glamorösa har Färjestads nye back inga skräckhistorier att bjuda på.
– De långa resorna i buss är tuffa, men som tur är är det ganska begränsat med långa resor. Vi spelar mycket inom konferensen och möter samma lag, och då är det inte så mycket värre än här hemma. Då kan det vara två, tre fyra timmar i buss kanske. Men de långa resorna, där vi åker i bussar med sängar, är tuffa. Det är inte kul att sitta 15, 20 timmar på en buss.
– Och hotellen…jag har egentligen inga skräckupplevelser där heller. Sen är det väl inte Scandic-klass direkt heller, där du vet att du får samma bra grejer hela tiden. Det var lite olika från gång till gång, men oftast var det helt okej.

GILLAR KLUBBEN

Hur proffsig var Indy Fuel som klubb?
– Jag tycker de höll ganska hög nivå. Sen tror jag att Indy är i toppen av ligan när det gäller saker som faciliteter och hur de tar han om spelare. Jag har hört med andra killar som varit runt i olika lag, och det finns många lag där de bitarna är väldigt dåliga. Men jag kände aldrig att jag behövde något som inte fanns.
– Sen hade jag nog en fördel i att jag var där på AHL-kontrakt också. Det blir ju som att vara i AHL på NHL-kontrakt. De ville att jag ska lyckas lite mer än en kille de trejdat dit, exempelvis.

Rent hockeymässigt var det stora skillnader mellan det Robin Press upplevde i USA och det han varit med om i Sverige.
– Den största skillnaden är disciplinen, det hårda jobbet. Du måste göra ditt för laget på ett helt annat sätt här än i ECHL. I AHL finns det också klara ramar, men i ECHL är det mycket individuellt. Det är mer ”tuta och kör”. Det blir också svårare där eftersom du inte får byta om lika många spelare, och eftersom det är mycket större rotation på folk. I Sverige har vi 20, 25 man som vi vet att vi kommer spela med större delen av säsongen. Kollar du i ECHL är det en ny kille i omklädningsrummet var och varannan vecka.

Upplevde du också att spelarna tänkte mer individuellt utifrån att lagkompisar i AHL och ECHL nästan kan upplevas som konkurrenter snarare än lagkamrater?
– Jag förstår varför du säger så, eftersom spelare vill upp i ett lag på en högre nivå. Men samtidigt så gäller klyschan ”laget före jaget” där också. Innerst inne kanske spelarna känner de andra som konkurrenter, men samtidigt är det svårt att bli uppkallad någonstans om man inte går bra som lag. Går laget bra går du själv, i alla fall för det mesta, bättre också. Så visst, man är konkurrenter. Men samtidigt gäller det att ta hjälp och samarbeta på isen. Så det är lite både och.

VILL TILL NHL

Nu är Robin Press tillbaka i SHL, hos guldfavoriten Färjestad. En sommar med egenträning har bytts ut mot en sommar i ett lag. Ett lag där konkurrens också är extremt stor.
– Det är svårt för tränarna att lova någon roll eller ge mig en roll redan nu, eftersom konkurrensen är så pass stor. Det är många bra backar som är kvar sedan förra året, så det enda fokuset nu är att ta en tröja, få behålla den, och sen växa in i en större roll.

Är det ditt mål med återkomsten?
– Till en början känns det som att det är så man får ställa in sig mentalt. Sen gäller det att spela bra och visa att man är tillräckligt bra för att få spela och för att få spela mer. Det är trots allt det viktigaste.

Men det finns ett större mål också. Drömmen om NHL-spel hägrar för 23-åringen.
– Ja, det är klart. Nu har man varit där borta och sett hur det går till, och hur en organisation är. Jag har varit där och fått se och lära. Så målet är såklart att få komma tillbaka dit igen.