En svensk Memorial Cup-mästare: ”Det var helt galet faktiskt”

Nu är han hemma i Stockholm, redo för att slå sig in i Djurgården. Men Daniel Bernhardt kommer från en omtumlande säsong, som inleddes med bristande speltid och utlåning – och slutade med en Memorial Cup-titel.
– Det var helt galet, faktiskt, säger han till hockeysverige.se.

När hockeysverige.se når Djurgårdens 20-årige forward Daniel Bernhardt har han precis avslutat ett fyspass. Han är hemma i Sverige igen efter sitt äventyr i Kanada, och förbereder sig för att gå på is med laget om knappt två veckor.

Foto: Bildbyrån

Förra säsongen var på många sätt rörig och omtumlande, även om den slutade lyckligt för forwardstalangen. På sommaren draftades han av New York Rangers redan i fjärderundan, men i Djurgården lossnade det inte riktigt.
– Det började med att jag tränade med A-laget på försäsongen, och där gick det faktiskt bra. Men jag fick inte chansen, och lånades ut till Almtuna. Där fick jag en hyfsat bra start, men så gick det lite tyngre efter ett tag. Så det blev en flytt tillbaka till Djurgården, men där fick jag ingen istid, berättar Daniel Bernhardt för hockeysverige.se och fortsätter:
– Sen åkte jag över till Kanada och var där i fem månader, och där trivdes jag bra

När chansen att åka över till Kanada kom, gick det väldigt fort för forwardstalangen.
– Det blev ganska snabba puckar. Jag bestämde mig på två dagar egentligen. Jag hann inte tänka så mycket, utan det var bara att åka över. När jag väl kom dit fick jag ett väldigt bra mottagande av lagkamraterna och ledningen, så det var bara att komma in i laget så snabbt som möjligt.
– Det var en annan miljö, men jag kom in i det snabbt. Jag försökte vänja mig så snabbt som möjligt.

Daniel Bernhardt spelade för London Knights. Laget som sedermera skulle komma att vinna OHL-titeln enkelt, och den tunga titeln Memorial Cup nästan lika problemfritt. Det märktes snabbt att laget var starkt, menar han.
– När jag kom dit förlorade vi ett par matcher faktiskt, men man märkte kvalitén direkt. Till slut lossnade det, och sen gick det bara bättre och bättre. Vi vann i princip varje match på slutet av säsongen.

En magisk förstakedja.

Det var framför allt förstakedjan med Mitchell Marner, Matt Tkachuk och Christian Dvorak som bar fram laget till titeln. Bernhardt är övertygad om att trion kommer spela i NHL.
– Hela laget var bra, måste jag säga. Men det är klart, förstakedjan var ju fruktansvärt bra. Dom kommer spela i NHL i framtiden, alla tre. Det är jag säker på. De stod oftast kvar efter träningarna och nötte. Det är väldigt målmedvetna killar.
– Jag spelade med Dvorak i början när jag var där, och det gick hur bra som helst. Han är en ruggigt bra spelare.

Memorial Cup, turneringen där mästarna från CHL:s tre juniorligor möts, är det största man kan vinna som junior. Daniel Bernhardt berättar om det enorma intresset för turneringen i Kanada.
– Det var fullsatt varenda match. Det var inga problem att sälja biljetter, om jag säger så. Det var helt galet faktiskt. Man blir igenkänd i sin egen stad och det är en väldigt stor skillnad jämfört med i Sverige, såklart.
– Journalister, TV…det var hur stort som helst måste jag säga.

New York Rangers har haft bra koll på sin svenske adept under hans månader i Kanada. Parterna har haft en ständig kontakt, och Rangers hade också en del i Bernhardts klubbval förra säsongen.
– Dom ville ju att jag skulle gå till London. Sen när jag var där borta så kollade de på matcherna, och så pratade jag med dem efter matcherna. Så var haft ständig kontakt.

De ville inte skriva kontrakt med dig, och se dig i AHL nästa säsong?
– Hade det gått bättre för mig så kanske det hade kunnat bli så. Men jag kom in i ett svårt lag där det var svårt att få någon stor roll. Annars är det nog inte omöjligt att det hade blivit så.

Under sommaren valdes också lillebror David i NHL-draften. Han gick som 199:e spelare, i sjunderundan, till Philadelphia Flyers. En skön prestigeseger för storebror, som ju valdes 80 platser tidigare.
– Man blir ju glad för brorsans skull såklart. Men det var rätt skönt att slå honom, haha. Det hade kunnat bli jobbigt annars.

Du fick ju lite uppmärksamhet, när Philadelphia råkade ropa upp ditt namn i stället…
– Haha, ja jag hörde det. Det blev en ganska stor grej, och jag såg att han som ropade upp mitt namn fick förklara sig sen. Det var ganska kul faktiskt.

Nu ligger Daniels fokus på att försöka ta en ordinarie tröja i ett starkt Djurgården. Hittills har han inte hört något om en ny utlåning, som det blev förra säsongen.
– Dom har bara sagt att vi får se hur det blir. Det hänger på om jag gör det bra också.
– Man vill ju ha en plats såklart, men vi är 17 forwards i truppen och alla vill spela. Jag hoppas på att få spela, men vi får se vad som händer, avslutar 20-åringen.