VM är ett ganska bra skyltfönster för framförallt målvakter, har det visat sig de senaste åren.
För Adam Vay räckte det att komma till VM som tredjemålvakt för Ungern och få storspela mot Finland och USA för att en vecka senare hade han fått ett NHL-kontrakt med Minnesota.

I två säsonger innan den här säsongen lirade han i WSHL i USA utan att göra tillräckligt mycket väsen för sig för att gå vidare med sin nordamerikanska karriär. Istället vände han hem till Ungern och spelade.

Så kan det gå. Ibland går det undan.

För det finns ju fler liknande exempel över de senaste åren som lett till betydligt större äventyr än man antar att det hade gett om de inte spelat i just den VM-turneringen och ”fått” den chansen de inte hade fått om inte andra målvakter misslyckats eller blivit skadade på vägen.

Ifjol var det Gašper Krošelj som gick ett liknande öde till mötes. Han hade förlängt sitt kontrakt med Oskarshamn strax före VM-turneringen.
Krošelj kom även han till VM som tredjemålvakt, med ganska knapp landslagserfarenhet han också inför turneringen.
I fjärde matchen fick han VM-debutera. Han gjorde en ganska bra match mot Finland (torsk 0-4) och spelade sedan även matchen mot Danmark där han höll nollan i vad som var Sloveniens första seger som inte var i ett nedflyttningsgruppspel i A-VM.
Strax efter VM bröt han sitt kontrakt med Oskarshamn och hänvisade till en KHL-klausul och hamnade till slut i kroatiska Medveščak där han, efter att ha startat säsongen som tredjemålvakt, kom upp i att nästan spela i hälften av matcherna till slut.
Och även om han nu inte blir kvar i klubben är ju 28 matcher i KHL som målvakt ett rätt bra steg för en kille som lirat i Danmark, Norge och HockeyAllsvenskan under säsongerna tidigare.

2011 kom Lars Haugen till VM på ett bananskal. Han hade precis som Vay knappt spelat i landslaget när det var dags för VM-spel, han var absolut inte tilltänkt som förstamålvakt i VM. Ja, han var helt enkelt inte speciellt känd överhuvudtaget. Enda anledningen att jag själv visste vem han var antar jag berodde på att han hade spelat som junior i Leksand.

Han lånades ut från sin norska klubb Lørenskog till bottengänget Manglerud under säsongen. Fick en chans i VM-truppen där han skulle vara en av målvakterna bakom då givne ettan Pål Grotnes, som skadade sig lagom till VM-premiären och ledde till att Haugen fick spela i premiären. Ni vet, den där matchen där Sverige spelade ut Norge, men där Norge till slut vann på straffar med 5-4 efter att Haugen stoppat över 40 skott och därefter fått se både Loui Eriksson och Patrik Berglund bränna straffar på honom.

Efter den segern fanns det så klart ingen återvändo. Haugen blev kvar i mål turneringen ut. En turnering som slutade med en kvartsfinalplats för Norge och strax efter VM fick Haugen ett KHL-kontrakt med Dinamo Minsk där han blev kvar i fyra säsonger innan han hamnade i Färjestad.