Leksingen som föll på mållinjen: ”Självförtroendet sviker när man känner sig så nära”

Snubblande nära en VM-plats – igen. Leksands forward Hanna Lindqvist fick för andra säsongen i rad finna sig i att bli reserv när Leif Boork tog ut det VM-lag som slutade femma i Kamloops tidigare i veckan.
– Självförtroendet sviker när man känner är så nära flera gånger. Nu känner jag att jag inte är nöjd utan vill satsa för att nå dom mål som jag har, säger Lindqvist till hockeysverige.se.

Leksand hade en svajig säsong i Riksserien som tog slut efter kvartsfinalspel mot Djurgården. En av spelarna som Leksand ställde ett stort hopp till då Lina Wester och Cecilia Östberg slutade var landslagsforwarden Hanna Lindqvist. Nu blev inte höstsäsongen speciellt lyckad för Lindqvist, men däremot visade hon under vårsäsongen vilken hög nivå hon kan spela på. Men hennes fina spel räckte inte hela vägen till VM-spel utan togs ”bara” ut som reserv på hemmaplan, vilket hon är besviken över idag.
– Det är jättetråkigt att jag inte fick åka med till Kanada och det är andra året i rad som jag är reserv. Det känns som jag snubblar på mållinjen lite grann. Samtidigt vet jag att det är väldigt många bra tjejer som jag har att tävla emot, men det är surt och jag blir lite frustrerad, säger Hanna Lindqvist till hockeysverige.se.

Känner du i det läget att du vill bita ihop och kriga för en landslagsplats framöver eller går tankarna mer kring att hoppa av det här med landslagsspel?
– Ska jag vara ärlig så kände jag på slutet att jag började tappa lusten lite grann. Självförtroendet sviker när man känner är så nära flera gånger. Nu känner jag att jag inte är nöjd utan vill satsa för att nå dom mål som jag har.

En stor anledning till att Hanna Lindqvist tappade landslagsplatsen är antagligen hennes höstsäsong. Trots den så svarade hon för elva mål och totalt 21 poäng på 34 matcher. På det slutade Lindqvist trea i Leksands interna poängliga efter Iveta Koka (40 poäng) och Hanna Sköld (32 poäng).
– Början av säsongen, innan jul kan man väl säga, gick det väldigt tungt för min egna del. Det kändes som att det var min sämsta stund hittills som hockeyspelare. Efter jul lossnade det ganska rejält och då kändes det jättebra i stället.

En stor anledning till att höstsäsongen inte blev speciellt lyckad för 24-åringen var ett lite för splittrat liv vid sidan av hockeyn.
– Jag har funderat lite varför det blev så där i början. Just då hade jag lite för mycket. Jag jobbade heltid samtidigt som jag pluggade och tränade. Det kändes som allt var en stress och inget av det kändes riktigt kul.
– Sedan har jag väldigt mycket press på mig själv. Om det inte går bra så tänker jag nog lite för mycket.

Hanna Sköld och Kajsa Armborg. Foto: Ronnie Rönnkvist

”MAN FÅR EN EXTRA PRESS PÅ SIG”

När dessutom OS-spelarna Cecilia Östberg och Lina Wester slutade så föll också ett mycket större ansvar över på att spelare som bland andra Hanna Lindqvist skulle leda laget samtidigt som Leksand nu hade sin femte tränare på fyra säsonger i Christer Sjöberg.
– Eftersom Lina och Cissi var väldigt ledande spelare så tog jag ännu mer ansvar eftersom jag är en av spelarna som varit i Leksand längst av alla. Samtidigt tappade vi två bra spelare som jag hade spelat tillsammans med.

Märktes det mycket på laget att Östberg och Wester slutade?
– Dom gjorde ju mycket poäng så jag tror nog att det påverkade oss lite i alla fall. Samtidigt tycker jag också att det var flera i laget som tog ett kliv framåt. Jag tycker framförallt flera av våra yngre spelare tog det steget som bland andra Kajsa Armborg men även Hanna Sköld som haft en väldigt bra säsong.

Hur har alla dessa tränarbyten i Leksand påverkat dig som spelare?
– Det blir inför varje säsong att man måste bevisa på nytt, att man får en extra press på sig själv och måste prestera ännu bättre. Jag tror ändå inte att jag har påverkats så jättemycket av det och jag har också ganska lätt att anpassa mig till varje person som jag har som ledare.

Blev det stor skillnad när ni bytte från Jens Nielsen till Christer Sjöberg?
– Dom är olika personer, men spelmässigt tycker jag att det var ganska lika faktiskt.

Leksand tog ett steg tillbaka den här säsongen. Förra säsongen gick laget till semifinal, men nu blev det bara kvartsfinal där Djurgården blev för starka för kullorna.
– Vi tappade, som sagt var, både Cissi och Lina som var bland dom bästa. Vi saknade lite spets och hade kanske ett lite för orutinerat lag. Det blev mycket nytt för dom flesta när vi väl kom till en kvartsfinal.
– Sedan tycker jag att vi absolut inte gjorde våra bästa matcher i slutspelet. Djurgårdens förstakedja (Tina Enström, Andrea Dalen och Hanna Olsson) gör alla deras poäng medan vi är ett mer jämnt lag. Men vi har kanske inte så många spelare som kan gå in och avgöra en slutspelspelsmatch.
– Vi var inte mycket sämre, men dom hade ett lite mer rutinerat lag med spelare som vet vad som krävs, avslutar Hanna Lindqvist som nu satsar på att ta tillbaka sin landslagsplats och ser fram mot att vinna ett SM-guld med Leksand under en ny tränares ledning.