Nu får bröderna äntligen spela ihop: ”Känns som hemma vid middagsbordet efter träningarna”

Storebror lämnade moderklubben Björklöven innan lillebror hade hunnit bli en A-lagsspelare. Den här säsongen kommer Erik och Nils Andersson inte bara spela i samma lag – de bildar till och med backpar hos SHL-nykomlingen Malmö Redhawks.
– Det känns nästan som hemma vid middagsbordet efter träningarna. Vi analyserar situationer och det känns väldigt häftigt, säger Nils Andersson till hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Äntligen får bröderna Erik och Nils Andersson spela tillsammans. Nu blev det inte i deras moderklubb Björklöven, där pappa Torbjörn Andersson blev svensk mästare 1987, utan i Malmö. Hockeysverige.se sammanstrålade bröderna efter att Malmö besegrat Djurgården i Björkängshallen och frågade vad dom båda har haft för nytta av varandra under deras uppväxt, trots allt är det nio år mellan storebror och lillebror.
– Det kanske så fall är lillebror som har haft lite nytta, men även jag kanske har haft det lite i alla fall, säger Erik Andersson varpå Nils Andersson fyller i:
– Vi kommer från en hockeyfamilj så det har snackats hockey under hela uppväxten. Sedan har jag haft Erik som förebild. På så vis har det varit en utstakad väg för mig i alla fall.

Erik Andersson.

Bröderna kan också se likheter men även olikheter mellan varandra på isen.
Nils:
– Vi är båda explosiva, rappa och snabba i skären. Sedan har vi lite olika roller just nu…
Erik:
– Jag var lite mer honom när jag var yngre. Nu har jag gått lite mer åt det defensiva hållet.
Nils:
– Jag vet med andra ord vartåt min väg pekar, skrattar Nils Andersson innan vi kommer in på pappa Torbjörn Andersson som gjorde 16 säsonger i Björklöven, blev utsedd till årets junior i svensk hockey 1976 och drog på sig landslagströjan vid sju tillfällen.
– Han har såklart betytt jättemycket för oss. Som Nils sa har det alltid pratas hockey hemma, säger Erik Andersson.
– Precis som oss har han alltid varit ganska analytisk och tyckt om att diskutera olika situationer och så vidare. Det har inte handlat om hockey generellt utan mera fokuserat på vad vi har gjort under våra matcher. Sedan har han kommit med små tips och så vidare.

Hur många gånger har han vid matbordet berättat om SM-guldet 1987?
– Typ aldrig, haha… Han är inte den typen. Det har varit lite av sådana grejer och väldigt lite press skulle jag vilja säga, berättar Erik varpå Nils fyller i:
– Det har funnits och finns en guldhjälm högst upp på en hylla i vardagsrummet som man alltid har kunnat snegla på.

NILS: ”PRESSEN BLEV LITE MER PÅ MIG”

Pappa Torbjörn.

Torbjörn Andersson är lite av en ikon uppe i Umeå, men någon press har varken Erik eller Nils Andersson upplevt.
Erik:
– Det är samma sak där, han har egentligen aldrig pratat om sin karriär. När han slutade spela kändes det som att han lämnade den och fick ett annat fokus. Sedan har han såklart velat hjälpa oss i våra resor och gett oss små tips.
– Det har varit väldigt fritt skulle jag säga. Sedan har både han och mamma funnits där och gett oss förutsättningarna med utrustningar, skjutsning och hela den biten.
Nils:
– Pressen blev lite mer på mig i och med att jag hade en så pass duktig storebror (Erik skiner upp i ett stort leende). Mina lagkamrater hade Erik som idol som A-lagsspelare och alla ville komma upp på samma nivå som han spelade.
– Jag kände nog då att man inte förväntade sig något mindre av mig än att bli lika bra som pappa och Erik. Samtidigt har jag satt den pressen på mig själv, så den har inte kommit utifrån.

Har ni två spelat tillsammans tidigare?
Nils:
– Vi har inte ens varit på is tillsammans. Inte ens plojat på en is och jag hade tidigare heller aldrig slagit en passning till Erik.
Erik:
– Det enda vi gjort tidigare är att vi har sommartränat ihop…
Nils:
– Det har aldrig blivit så och nu spelar vi backpar ihop.

Nils Andersson.

Hur upplever ni det?
Erik:
– Det känns jättekul. Som jag sa så är vi båda analytiska av oss och kan diskutera lite samtidigt som vi försöker hjälpa varandra så mycket som möjligt.
Nils:
– Det känns nästan som hemma vid middagsbordet efter träningarna. Vi analyserar situationer och får nu göra det på den här nivån. Det känns väldigt häftigt.

Nils Andersson spelade i Malmö redan förra säsongen, men för Eriks del är det första säsongen i klubben. Givetvis har lillebror betytt en del för storebror när han gjorde valet av klubb.
– Jag försökte måla upp en så bra och rättvis bild som möjligt. Jag har väldigt mycket gott att säga om Malmö så jag försökte måla upp den bilden så tydligt som möjligt. Då visste jag att han skulle känna att Malmö skulle vara ett bra alternativ för honom. Efter att jag gjort det lämnade jag det beslutet åt honom och hans familj. Jag har inte försökt vara pressande utan uppmuntrande, säger Nils Andersson.

Erik, kände du dig pressad eller uppmuntrad av Nils?
– Jag kände inte något sådant. Däremot var han såklart ett jättebra bollplank. Jag fick en bra inblick i klubbens verksamhet och kunde ställa lite, kanske inte obekväma frågor men jag kunde ställa mer konkreta frågor om detaljer.
– Det är alltid ett stort beslut att flytta på sig. Inte bara med familjen utan även hockeymässigt med nya tränare och så vidare. Klart att samtalen med Nils var guld värda liksom samtalen med tränarna och (Patrik) Sylvegård när jag skulle ta mitt beslut.

Nu får ni spela tillsammans för första gången och dessutom som backpar, vilka förväntningar har ni på den kommande säsongen?
Erik:
– Jag hoppas att Malmö ska fortsätta på den resan man börjat och att vi kan fortsätta bygga på det vi gjort under försäsongen med ett stabilt grundspel och ett hårt och uppoffrande jobb. Då tror jag att vi kan bli en obehaglig överraskning för övriga lagen. Det är en härlig resa som vi börjar nu.
Nils:
– Jag kan bara instämma. Det känns som att vi behöll kärnan och dom som kommit har enkelt och snabbt kommit in i systemet. Killarna som kommit in, Erik inkluderat, är bra karaktärer och sugna på att bli bättre hockeyspelare.