Svensk damhockeys stora profiltapp: ”Som att ha två heltidsjobb”

I dag håller Riksserien sin upptaktsträff inför säsongen 2015/16. Det är en liga med identitetsproblem efter att ha tappat en handfull av sina största profiler under sommaren. En av de som kliver bort från sporten, om än temporärt, är AIK:s lagkapten Helene Martinsen. Hon tror att ansträngningen att hålla i gång både sportslig och civil karriär kan bli för stor för många spelare.
– Jag har jobbat i sju år och samtidigt spelat hockey på heltid också. Man kan säga att det är två heltidsjobb som jag har. Det tar fyra, fem timmar på kvällarna när man ska köra fys och is. Så ser varje dag ut, säger hon till hockeysverige.se. 

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Hur mår svensk damhockey och kanske lite mer specifikt Riksserien? I dag har Riksserien sin upptaktsträff på Sjöfartshotellet i Stockholm. En av de viktigaste frågorna inför säsongen är varför svensk damhockey har tappat så många profilstarka namn just nu. Exempelvis slutar Danijela Rundqvist, Kim Martin Hasson, Cecilia Östberg, Gizela Ahlgren Bloom, Lisa Edman, Lina Wester och Valentina Lizana Wallner. Även Helene Martinsen kommer att saknas samtidigt som målvakten Ida Winkler väljer att spela med herrar. Lägg därtill att ett antal spelare flyttar över för collegestudier i USA.

Helene Martinsen.

Hur påverkar det här Riksseriens status? Vi skickade den frågan vidare till tidigare AIK-kaptenen Helene Martinsen, som har tagit ett sabbatsår från ishockeyn för barnafödande.
– Klart att det är tråkigt att det är många som nu väljer att lägga av. Dessutom är dom här som lägger av ganska unga. Nu är det en väldigt stor skillnad på damhockeyn jämfört med herrhockeyn eftersom man oftast måste jobba vid sidan av för att klara sig. Det här tär mycket på dig i vardagen och det blir ganska tufft. Jag tror också att det är därför som många också lägger av, säger Helen Martinsen till hockeysverige.se och fortsätter:
– Absolut betyder det ett tapp för Riksserien, men samtidigt tycker jag att Riksserien har fått in många utländska spelare som höjer nivån. Det här tycker jag är superbra. Det är lite spelare från Slovakien, Tjeckien, Finland men även kanadensiskor och amerikanskor.
– Visst är det tråkigt med tappet av svenska spelare, men det kommer nya spelsugna spelare som vill komma hit och det tycker jag är bra.

Det är många starka profiler som slutar samtidigt som inte slovakiskorna, tjeckiskorna och så vidare inte ännu är några profilstarka namn, ser du inga risker i det då det gäller intresset för Riksserien?
– Så kan det vara. Kim, ”Cissi”, ”Valle”, ”Dani”, Lina Wester och dom här är profiler i svensk damhockey och har varit det under många säsonger. Slovakiska och tjeckiska spelarna som kommer in är kanske klasspelare där nere.
– Jag tycker, även om det inte ser ut så på pappret för där är det ganska jämnt, att Sverige har ett bättre landslag än exempelvis Tjeckien. Det är en viss skillnad på nivån och med det finns det en risk att det kan bli sämre här, men jag tror inte det faktiskt.

Ser du någon risk i, nu när damhockeyn i Sverige växer då det gäller intresset, att tunga avhopp av starka profiler kan skapa ett publiktapp?
– Jag tycker fortfarande att det är för lite publik som tittar på oss, men frågan är svår…

Finns det tillräckligt med profiler för att hålla intresset för Riksserien uppe?
– Ja, det tycker jag absolut. Jag tycker att Riksserien har ryckt upp sig rejält med bland annat Luleå som har gjort en enormt stor satsning. I det laget finns det många profiler. (Michelle) Karvinen har bland annat kommit dit. Dessutom har Luleå (Johanna) Fällman som kommit hem från college.
– Djurgården gör också en spännande satsning. Samma sak med Linköping även om dom har gjort det under några år nu. Att det inte skulle vara tillräckligt med profiler i Riksserien ser jag inte någon fara för.
– Ni som inte vet vad damhockey är ta er till en rink i vinter och se hur bra den är. Alla, killar speciellt, blir ofta överraskade att se hur mycket tid och hjärta vi lägger ner på vår sport.

Foto: Bildbyrån/Andreas Fröberg

”KLUBBARNA ÄR PÅ RÄTT VÄG”

Utan att måla upp damhockeyspelare som några offerlamm så är fakta att många spelare väljer att sluta på grund av att man inte orkar att kombinera jobb och hockey. Med anledning av det kan man ställa sig frågan om klubbarna i tillräckligt stor omfattning jobbar med jämställdhet.
– Jämställdhet är en jätteviktig fråga i det här. Som jag sa tidigare så gör Luleå en jättesatsning och som jag har förstått det börja ersätta en del spelare. Även Linköping har gjort det och hjälpt till på olika sätt. Klubbarna är på rätt väg.
– Jag har jobbat i sju år och samtidigt spelat hockey på heltid också. Man kan säga att det är två heltidsjobb som jag har. Det tar fyra, fem timmar på kvällarna när man ska köra fys och is. Så ser varje dag ut.
– Klart att det här tär på ens kropp. Jag tror att det är väldigt viktigt att man inom en snar framtid börjar avlöna spelarna så man till att börja med kan exempelvis jobba 75 procent eller halvtid. Det tror jag är viktigt för utvecklingen av damhockeyn i Sverige.

Helene Martinsen kom från Norge till Sverige för tio år sedan och kan se en klar skillnad på damhockeyns utveckling jämfört med då.
– Det är en jättestor skillnad. När jag kom till Sverige fanns det ingen riksserie. Det är en sak som är väldigt mycket bättre. I dag vet folk vad Riksserien är. Det har blivit ett ganska starkt varumärke vilket är mycket bra. Ni på hockeysverige.se skriver mycket damhockey vilket är fantastiskt bra.
– Så här var det inte för tio år sedan. När jag sa att jag vunnit ett SM-guld tittade folk på mig och frågade ”jaha, i vad då?” Om jag i dag går på gatan och säger att jag spelar hockey så säger folk ”jaha, det var ni som spelade i SM-finalen”.
– Sedan tycker jag att det är en bit kvar, men det händer hela tiden saker och det är bra.

Du ska bli mamma, hur tufft kommer det bli mentalt att ta ett uppehåll från hockeyn under en säsong?
– Jag har tänkt att ta ett uppehåll, men vi får se vad som händer sedan. Det här med barn är något som jag har längtat efter. Tidigare har jag inte varit riktigt redo. Nu är jag 29 år och kände att nu börjar det bli dags. Jag har spelat i Sverige under många år och trivs superbra med det, men barn blir ett nytt kapitel i livet. Nu var tajmingen bra för min del så det känns fantastiskt.

Ylva Lindberg.

Nu är tanken att du ska göra comeback nästa säsong…
– Ja, kanske. Vi får se, säger Martinsen med ett leende.

Hur tänker du kring kombinationen att vara mamma och hockeyspelare?
– Man kanske kan säga att det blir tre heltidsjobb. Mitt vanliga jobb, hockey och sedan att ta hand om vårt barn.
– Skämt åsido. Vi får se om det går och det är en utmaning. Jag gillar utmaningar och har alltid gjort det. Min största utmaning är om jag kan komma tillbaka. Jag har en dröm om att ha en liten son och en liten dotter på läktaren medan jag spelar. Det skulle vara häftigt.

Ni är en hockeyfamilj med dig och U18-förbundskaptenen Ylva Lindberg, hur ska ni lösa det här med mammaledighet från hockeyn?
– Hur man gör det som hockeymorsor haha… Nu har Ylva hand om U18-landslaget, vilket hon tycker är väldigt roligt. Barnet ska komma i mars och då kommer jag vara hemma till nästa januari åtminstone eftersom då har Ylva sitt nästa U18-VM. Efter det kommer hon att vara hemma. Så ser planen ut.

Är du förvånad över att man aldrig eller sällan hör om någon herrspelare som är pappaledig?
– Är det så? Jag har nog faktiskt aldrig någonsin hört talas om det. Jag kan förstå att det kan vara svårt att vara hockeykille, speciellt i SHL, och ledig för att vara hemma med sitt barn.
– Å andra sidan, spelar du i SHL har du en ganska bra lön och dessutom är du hemma ganska mycket i alla fall. Nu är det min personliga tolkning vilket kan vara helt fel, men trots att man är i väg och spelar mycket bortamatcher så tror jag att man är mycket mer hemma än vad man kanske är om man har ett vanligt jobb.

En sista fråga Helene, vad är det viktigaste för svensk damhockey kommande säsong?
– Jag tycker att det är viktigt att man fortsätter på det sätt man gör. Leif Boork gör ett enormt bra jobb med Damkronorna. Han har lyckats få damhockeyn lite på kartan. Trots allt är han en liten kändis i hockeyvärlden. Alla vet vem Leif Boork är, vilket jag tror är viktigt. Dessutom ställer han hårda och bra krav på spelarna. Det gjorde Peter Elander och Niclas Högberg också, men man tränar mycket hårdare idag och, som sagt var, ställer högre krav, vilket är bra för svensk damhockey.