Jublet i Örnsköldsvik visste inga gränser i går. När värvningen av Noah Welch slutligen presenterades hördes det över hela Sverige. Backgeneralens ankomst till Modo får onekligen ses som en rejäl uppgradering i ett lag som troligtvis hade SHL:s svagaste försvarsuppsättning förra säsongen. Det är bara att gratulera till en bra värvning, men samtidigt tänker jag vara tråkig och höja ett varningens finger.

Jag tror nämligen inte att Noah Welch kommer att klara av att möta förväntningarna som ställs på honom i Ö-vik.

Missförstå mig inte. Welch är en riktigt bra back, kanske till och med en av SHL:s tio bästa om han spelar som han gjorde i fjol. Men i min värld finns det goda skäl att tro att han inte kommer att lyckas i närheten av lika bra i Modo som han gjorde i Växjö.

För det första ligger förväntningarna på en nivå som är direkt ohållbar. Welch-hajpen har vuxit sig så stor efter vårens SM-guld och MVP-utmärkelsen att man lätt kan få för sig att det är Victor Hedman som har bestämt sig för att skippa NHL-karriären och hänge sig åt Modo. Jag är ledsen, men SÅ bra är inte Noah Welch.

Vi pratar om en stabil tvåvägsback som sticker ut i det fysiska spelet – inte en spelskicklig härförare á la Hedman, Duncan Keith eller Oliver Ekman Larsson.

Personligen tyckte jag inte att Welch förtjänade att bli MVP i slutspelet. Han gjorde ett bra jobb på Växjös blålinje, men den främsta anledningen till att han hade ett ”career year” var att han fick äran att spela tillsammans med ligans – i mitt tycke – bästa back och tillika den jag lade min egen MVP-röst på, Cory Murphy.

När jag följde Växjö på nära håll under slutspelet blev det allt tydligare vilket enormt inflytande Murphy hade på Welch. Hur kanadensarens puckskicklighet, smartness och förmåga att pressa ned spelet i anfallszonen fick den amerikanske kollegan att framstå i bättre dager. Det var något som till och med Welch bekräftade när jag gjorde ett reportage om det strävsamma backparet under finalserien mot Skellefteå.
– Framgångarna jag har haft år hade jag inte haft om det inte vore för honom (Murphy). Det är jag medveten om och det tror jag att alla andra också är, sade Welch till mig.

Det är lätt att förstå varför Welch har fått så mycket mer massmedialt utrymme än Murphy. Han är nästan två decimeter längre, spelar givetvis mer fysiskt och är betydligt mer pratglad och bullrig än sin tillbakadragne före detta backkollega. Han syns och hörs mer, helt enkelt. Det kan lätt ge en illusion av att han är den stora stjärnan.

Men vad är Noah Welch egentligen utan Cory Murphy vid sin sida?

Den frågan lär vi få svar på i Modo till hösten. På förhand kan jag inte se någon som har spelskickligheten eller pondusen nog att lyfta Welch till samma höjder som spelgeniet Murphy gjorde. Shaun Heshka är backen som några av Modos supportrar har lanserat som Welchs perfekta nya backpartner. Okej, han har en fin meritlista som bådar gott, men att han skulle hålla samma höga klass som Murphy… Glöm det.

Nej, jag tror inte att Noah Welch blir den fullträff som Modo och deras fans hoppas att han ska bli. Inte för att han är en dålig spelare, utan för att förväntningarna är orealistiska.

Och för att han inte längre kommer att kunna ta stöd mot SHL:s bästa back, Cory Murphy.