Färjestad ville mer än gärna behålla Anton Grundel i laget även fortsättningsvis. Men vid 25 års ålder kände han att spel i en svensk storklubb inte nödvändigtvis är det bästa för honom.

Han ville utvecklas som spelare. Få en mer offensiv roll. Färjestad ville inte ge honom det och valde att nobba spel i moderklubben.
Idag blev han klar för nykomlingen Karlskrona och jag kan inte göra annat än att hylla sättet Grundel tänker på.

Att ha ett givet kontrakt hos en av de troligen stora guldfavoriterna och välja bort det för sin egen utvecklings skull. Det är inget beslut som är fattat på ekonomi (nåja, lyckas han visa att han även har en offensiv så innebär det ju mer pengar i lönekuverten på sikt), det är inget beslut som är fattat på att ‘få spela i så bra lag som möjligt’, det är inte ens ett beslut baserat på att han totalt sett fått speciellt dåligt förtroende – även om han ändå uppenbarligen är ute efter att få mer.

Jag vet inte om det finns jättemånga spelare som skulle göra det valet Grundel gjort.

Det finns mängder av spelare som mer än gärna skulle byta klubb från en sämre till en guldkandidat, bara för att få vara med och spela om guldet även om de skulle få dåligt med speltid.
Det finns mängder av spelare som väljer att flytta till den klubb som betalar mest pengar.

De där sakerna är inga konstigheter. Men att flytta från en grymt bra klubb där man har en så given plats i laget att man ändå hade fjärde mest istid av backarna i klubben – till att åka till ett ganska givet lag för undre fjärdedelen av samma liga kräver ganska mycket av individen.

Men Grundel vet med sig att han troligen får en stor roll i Karlskrona. Han vet att det är en bra chans för honom att utvecklas som spelare. Bli mer av en tvåvägsback än han haft möjligheten att bli i Färjestad.
Han ser det som en investering för framtiden.
Det är möjligt att han inte längre kan utveckla sin offensiv så bra som han själv hoppas och tror. Men han ger det åtminstone ett försök och han offrar i praktiken en möjlighet till att vinna guld för det.

Jag vill inte ens påstå att det är ett speciellt högt pris att betala för honom. Är man, som Grundel, inställd på att man har mer hockey i sig än han hittills fått visa i SHL, så är ett missat guld inte speciellt mycket att betala för att ta någon säsong för att testa och se.

Det är egentligen inget nytt med beteendet i sig. Det är tämligen klassiskt att man ibland behöver ta ett steg bakåt för att kunna ta två framåt. Det uttrycket finns där av en anledning, även om det är väldigt ovanligt att se spelare av Grundels kaliber – som är självskriven i ett bra lag – göra det valet.

Petter Carnbro, superanalytikern, kom i höstas fram till att Grundel var Färjestads bästa back under den inledande månaden, rent fancystatistiskt, och att han matchades fel baserat på hur bra siffror han egentligen hade.
Det skulle kunna tala för att flytten är till godo för Grundel. Han får en chans visa något han aldrig skulle få göra i Färjestad. Visa att det finns mer att hämta i den grundelska spelet än bara ett bra spel i numerärt underläge.

Ett färskt exempel på spelare som gått bakåt och därmed tagit ett kliv framåt är Jakub Nakládal, den tjeckiske landslagsbacken som gjorde tre säsonger i KHL för olika klubbar men den senaste säsongen valde spel i finska TPS som låg i botten säsongen innan han kom och var lika hjälplöst dåliga under senaste säsongen.

För Nakládal innebar flytten att han efter att ha ratats som VM-back ifjol, till att få tillbaka platsen och vara en av nyckelbackarna och han fick även ett NHL-kontrakt med Calgary på kuppen.

I hans fall må det väl vara så att det kanske inte fanns speciellt många KHL-möjligheter för honom och att spel i TPS (som var tippade att hamna betydligt högre upp än man gjorde med tanke på att man värvade ganska starka namn inför säsongen) inte var menat som att spela i botten av finska ligan.

Så jämförelsen med Grundel haltar en halv brödlimpa. Men den är ändå inte irrelevant.