Nu är jag på väg hem från ett världsmästerskap. Återigen har erfarenheter och minnen hoppat in i ryggsäcken. Det har blivit en del av den varan under min karriär. Som så många gånger förr känns det ganska tomt på hemvägen utan en medalj i bagaget. Den enda skillnaden är att leendet inte är allt för långt borta denna gång. Solen gick upp i Malmö dagen efter kvartsfinalsförlusten ändå. I Skåne ryktades det om att det bara var för att Malmö Redhawks tog klivet upp från HockeyAllsvenskan till SHL. Men enligt min teori gick solen upp igen för att ge oss hopp och tro om framtiden. Vi gjorde trots allt en bra turnering och utvecklingskurvan går bara uppåt inom svensk damhockey.

Det det ser ljust ut – solen skiner ju!

Vi åkte ut i kvartsfinalen mot Ryssland. Om man ser på själva matchen var den väldigt jämn. Den kunde ha slutat hur som helst. Men det är så det fungerar i ett VM. Varje match är viktig och det finns inget utrymme för misstag. Det är i princip ”vinna eller försvinna” som gäller varje match. En tjusning i sig, men också en enorm press, speciellt under ett hemma-VM. Det är en utmaning som jag tror att de flesta blir lite nervösa av. Men det är då det gäller att ta fram pokerfejset, sträcka på ryggen och tro på sig själv.

Det är lite som när man ska steka den andra sidan av pannkakan och plötsligt tror sig vara Per Morberg i köket. När man tar upp stekpannan och inte riktigt är säker på om det kommer att gå vägen. Kommer pannkakan att fastna i taket eller falla ned på golvet? Kanske blir det succé, kanske gör den en riktig läcker volt och landar perfekt med den ostekta sidan i stekpannan.

Föreställer man sig själv då att pannkakan kommer lyckas landa perfekt så har man mycket större chans än om man tror att den landar på golvet och det hela blir ett fiasko.

En annan sak som också är viktigt i det skedet, förutom att tro på sig själv, är att inte lyssna så mycket på de utanför laget. De som ger dålig energi. Jag (och många andra) läser inga tidningar eller använder sig av alltför mycket sociala medier under en turnering. Mest för att man inte ska råka läsa om hur dålig hockeyspelare (eller pannkansvändare) man är. Dålig energi ska man inte ta åt sig och det smartaste enligt mig är att inte läsa eller lyssna på för mycket av andras åsikter under den perioden. Det enda man som spelare ska fokusera på är att göra sitt bästa, mer kan man inte göra. Journalisterna får skriva vad de vill, för de måste ju också göra sitt jobb. Om de sedan hoppas att pannkakan ska falla på golvet alternativt landa perfekt är en annan femma.

Trots att jag inte spelade en enda sekund under turneringen tillhörde jag laget och betydde minst lika mycket som alla andra. I ett världsmästerskap är det inte bara dig själv som världen kretsar kring. Du spelar för laget och representerar ditt land. Det är en stor ära, även som tredjemålvakt. Den roll som man får i laget ska man göra det bästa av. I mitt fall var det viktigaste att peppa målvakten som spelade och att sprida positiv energi i laget.

Ett hemma-VM är alltid ett hemma-VM. Men ett VM i Kanada är alltid en fest. Nästa år spelas dam-VM i Kamloops, Kanada. Då blir det hockeyfest, folkfest och förhoppningsvis en medaljfest för Damkronorna.

Den som lever får se!

Foto: Fredrik Lindgren

Foto: Fredrik Lindgren

Foto: Fredrik Lindgren