Den typiska svensken blev chockad när Alexander Urbom riktade kritik mot Pär Mårts. Inte för att han inte kom med i JVM, utan för motiveringen till varför han inte kom med.
Han gillade inte att Mårts - utan att ha sett honom spela riktig hockey under säsongen - stod i TV och förklarade att Urbom inte är samma spelare som han var tidigare.
Det kan jag förstå. Urbom alltså, inte att folk satt och idiotförklarade människan för att han valde att ha en åsikt om Mårts åsikt.
Det var både oproffsigt och omoget, enligt den typiske svensken.
Men ändå inte i närheten av Mikael Samuelssons salva inatt. Och den bara för att han inte kom med i truppen. Inte för att Bengan stått och sagt saker som inte stämde.
Själv tycker jag att det är uppfriskande med folk som faktiskt väljer att säga vad dom tycker och tänker.
Att bara säga "det är som det är" när man egentligen tänker "Haha, Fredrik Modin... jo, han är ju het" är ju löjligt på sitt sätt.
Men jag antar att kritiken som riktades mot Urbom av den typiske svensken inte kommer appliceras på samma sätt mot Samuelssons ännu hårdare utspel.
Och det bara för att folk redan tycker att Bengan är kass, medan man fått för sig att Mårts är Guds gåva till hockeyn.
* * *
Indianapolis Colts var på väg mot en perfect season. Men stannade vid 14-0.
Man torskade hemma mot NY Jets igår. Eller gav snarare bort segern.
Man valde att ladda inför slutspelet och vilade Peyton Manning nästan hela andra halvlek.
Manning var inte helt nöjd med beslutet och ville inte förlora. Han ville in och lira och vinna den där matchen. Men han fick inte.
Men samtidigt är det en smart plan av coachen. Det måste sägas.
Colts kommer vara topprankade i slutspelet oavsett hur de två sista matcherna hade gått och det finns ingen anledning att riskera skador på sina nyckelspelare för att gå 16-0.
Dessutom är det där med att vara obesegrad en onödig extrapress att sätta på sig också, även om det låter konstigt.
Men nu slipper man att genom hela slutspelet ha hetsen runt sig om att bli första lag att gå igenom en hel säsong med 19-0.
Patriots lyckades ju inte med det för två år sedan när man gick 16-0 i grundserien och sedan till final mot Giants. Då sket man ner sig när lillebror Manning mirakulöst klarade sig ur en trängd situation på slutet.
Idag har ju Asplöven ganska många svenskar i sitt lag. Men för ett par år sedan hade man knappt några alls. Det var bara finnar och slovaker som härjade där uppe.
Jag satt och försökte lista ut hur Bengan tänkt med PP-formationerna när han påstod att Fredrik Modin är bra att ha framför mål i PP.
Jag tyckte ett tag att det var orimligt att ha honom i en av två PP-formationer, eftersom det helt enkelt inte kändes som att det fanns plats för det.
Så jag gav upp och insåg att Bengan givetvis inte tänkt toppa PP-spelet alls, utan lär rulla runt ganska bra på PP:et sett till vilka spelare man har att tillgå.
Möjligen att han drar ihop en förstauppställning med Alfredsson som point, Lidas, Holmström, Zäta och Bäckström.
Men att Modin utanpå det skulle få någon särskild plats i en andra PP-uppställning finner jag högst osannolikt. För jag ser ju hellre ett andra PP med Weinis och Sedinarna än en med Foppa, Modin och vem som helst.
Jag vet inte riktigt hur han kom fram till att Fredrik Modin hör hemma i en OS-trupp, men att inte Mikael Samuelsson gör det.
För Fredrik Modin har ju inte på länge, länge, länge visat sig vara speciellt bra.
Så det där var en riktig knall.
Knall var det också att Bengan valde att gå på åtta backar, precis som Bykov.
Men "Sverige har väl så usla backar att man vill ha lite att laborera med", eller hur var det ni trodde det var som var orsaken när ryssarna körde den varianten?
Bildbyrån bemödade sig inte med att vara på plats när en av Sveriges största hyllades i Karlstad.
Men All Over Press var på plats och levererade bland annat dessa bilder från hyllningarna.
På måndag spelar Frölunda mot Färjestad på Ullevi. Om vädret tillåter.
Det är ju en sådär smidig plan överlag att placera en hockeymatch utomhus i Göteborg av alla ställen. En stad som inte direkt är känd för sin bitande kyla.
Men det blir nog bra. Blir en skön upplevelse för alla inblandade och bra PR för svensk hockey som får många blickar riktade mot sig.
Det är mycket snack om att man slår Europarekord. Och ja, det är en bra grej att använda sig av när man inte slår världsrekord. Då kan man alltid vara bäst på nåt annat. Är det inte i världen, så är det i Europa och är det inte i Europa så kör vi på Norden och i värsta fall drar vi till med Sverige.
Världsrekordet är på 74 544 just nu. Läste i någon AB-text att det "förstås är NHL" som har det. Men det är det ju inte,
Det är en collegematch mellan Spartans och Wolverines, eller Michigan State mot Michigan, från 2002 i East Lansing.
Det rekordet kommer ryka i Gelsenkirschen i maj när Tyskland tänkt spela mot USA inför 75 976 på Schalke 04:s hemmaarena i VM.
Men rekordet kommer inte bli långvarigt. Tyskarnas rekordförsök må bli lyckat. Men dött redan innan 2010 är över,
Cold War II (Spartans-Wolverines re-match) kommer spelas 11 december och man lämnar East Lansing och lägger matchen i Ann Arbor... på Michigan Stadium, som inte kallas för The Big House utan anledning.
110 000 pers lär kunna följa matchen, och jag tvivlar inte en sekund på att man kommer sälja ut tillställningen.
Det Frölunda däremot ska ha all heder för vid sin match man lägger upp nu är att man hade kunnat dra in säkert 50 000 pers för att se måndagsmatchen mot Färjestad.
Men man valde att ge alla som betalar åtminstone någon form av chans att faktiskt kunna se vad som händer på isen också.
Jag är förvånad över att Slava Bykov valde att köra 8+12 i sin OS-trupp. Att välja åtta backar, tolv forwards framför sju backar och tretton forwards.
I det senare alternativet ser man till att ha en extraback och en extraforward, vilket tveklöst är att föredra framför att ha fyra fulla femmor.
Ingen back vill spela på fyra backpar. Där ska man spela på tre, eller möjligen rulla runt på sju.
Inte minst förvånad över valet av upplägg är jag med de skadeproblem som Bykov haft just i VM senast när man fick gå rrunt på väldigt lite folk ett tag när Zaripov blev skadad och även den sent inkomne Zjerdev gick sönder.
Men kanske är det faktumet att man inte hade några problem att gå runt på kort om anfallsspelare som gör att han vet vad han sysslar med.
Men både Fjodorov och Kozlov i truppen på tolv forwards var lite förvånande.
Att Fjodorov är med kanske inte är lika förvånande som Kozlov. Fjodorov eller Teresjtjenko gick ju lite på ett ut. När jag spekulerade i laget så slängde jag mest in Teresjtjenko för att han lirar med Morozov och Zaripov och att det vore logiskt att ha ihop alla tre. Men på det stora hela går det ändå ett ut.
Men att Kozlov tar plats framför Aleksandr Frolov förvånar lite mer.
Antar att Bykov tänkt sätta ihop Fjodorov med Ovetjkin och Siomin igen. Kedjan gjorde ju succé i VM 2008.
Det betyder troligen att Morozov/Zaripov kommer få Datsiuk eller Malkin som center mellan sig.
Gott folk. Kära läsare. Ja, ni är ju trots allt ett par som faktiskt läser bloggen av andra anledningar än för att ni "är trötta på att läsa all skit" jag skriver.
Oftast så är det ju så i Sverige. Folk läser det dom helst inte vill läsa.
Det är bara att se på Aftonbladet så fort man skriver om Linda Rosing, Anna Anka eller nån annan karaktär så fylls kommentarfälten märkligt nog av hundratals kommentarer från folk som tycker "vem fan bryr sig om den här människan?" och "jag fattar inte hur media kan sitta och skriva om henne!!", helt utan att förstå att det är faktumet att folk som "inte bryr sig" väljer att dels klicka på nyheten om personen dom inte bryr sig om, och dels väljer att posta en kommentar om personen dom inte bryr sig om.
Det i sin tur leder ju dessutom till extra sidvisningar för tidningarna eftersom det förstås finns en hel del folk som går in bara för att få läsa hur den där typen av människor gör bort sig så totalt att man inte vill läsa om något, men bevisligen ändå gör det.
Hur som helst. Något borde man ju skriva om så här även efter jul.
Hade en ganska bra jul igår, det måste sägas. Först en sväng hos farfar, som är en flitig bloggläsare och världens yngsta 80-åring. Han undrade om jag ville låna datorn en sväng för att gå ut och se om någon skickat in några kommentarer. Sen garvade han. Väl medveten om all den skit som kommer in.
Sen körde vi på resten av dagen och kvällen hos morsan och farsan med min och syrrans familj... och mormor.
Jag har ju hela gänget vid liv ännu. Trots att jag är över 30. Det är jag imponerad över. Att jag vid den höga ålder jag har inte ha varit med om dödsfall i den närmaste släkten.
Hur som helst... hoppas ni får en fortsatt trevlig jul, kära läsare.
Ni som inte har roligare saker för er kan ju roa er med att skriva om era bästigaste julklappar.
Själv fick jag en iPod Touch, bland annat, för den som undrar.
Fick så mycket grejer att det inte råder några som helst tvivel om att jag varit snäll under året.
Jaja, nåt kan jag väl bjuda på även på julafton, antar jag. Givmild är jag ju onekligen.
Niklas "Pajskij" Persson, eller Pajen som vi kallar honom i Sverige, har haft en strålande säsong i Nizjnekamsk.
Inte nog med att hans ganska gråa gäng ligger på en överraskande fjärde plats i den östra konferensen - före regerande mästarna Kazan.
Han har ju också gått bra poängmässigt efter den där trista starten på säsongen han hade.
För de sju första matcherna var han ju poänglös. Killen som fick göra sitt första VM efter sin troligen främsta säsong någonsin ifjol.
Aldrig hade han varit bättre än han var, när han flyttade till Ryssland.
Sen såg det ett tag ut som att det blev för mycket. Flytten till ett nytt land, en stad långt bort och med fru och barn kvar hemma i Linköping.
Men sen vände det. Eleganten från Ösmo har de 28 matcherna efter den poänglösa starten gjort 28 poäng, vilket är ett ruggigt imponerande facit. Inte minst i ett lag där man bara är fyra spelare över 20 poäng och Pajskij själv är poängbäst av dom alla.
Men vad som imponerar minst lika mycket som hans poängskörd senaste tiden är hans plus/minus.
Han har +13, vilket väl kanske inte säger så speciellt mycket (Patrick Thoresen är bäst i ligan med +26), men om man ser till vad övriga laget har i plus/minus så sticker hans +13 ut ganska rejält.
Näst bästa spelaren i laget har nämligen +6 och större delen av laget har minus.
Satt just och väntade på lite NHL-hockey för att se om Backe för göra NHL-debut för Flyers.
Då passerade jag en film på C+, någon form av komedi som hette Life's a Trip och i en scen fladdrade en snubbe som såg ut som Chris Chelios förbi. Bara sådär.
"Det var Chelios" tänkte jag för mig själv.
"Det måste ha varit Chelios"
In på IMDB för att kolla läget. Men där fanns han inte uppsatt i rollistan för filmen.
"Men det var han" tyckte jag vidare.
Wikipediade in och kollade läget. Där stod det att han var med i filmen i fråga, vilket var fullt logiskt eftersom han är gudfader till skådisen D.B. Sweeney som är med i filmen. Likaså är Scrubs-stjärnan John C. McGinley med och är tydligen god vän med Chelios.
Med i filmen också: Tristan Gretzky, då sju år.
Hans pappa heter Wayne och anses av en del svenskar vara världens näst bästa hockeyspelare genom tiderna efter Peter Forsberg.
Ryssland har inte sedan Vladislav Tretiaks storhetstid ständigt kritiserats för sina målvakter på landslagsnivå och att man inte kunnat få fram någon ny stormålvakt.
Målvaktssidan har varit deras svaga punkt i många, många år.
Till Vancouver-OS däremot ser man ut att komma ruggigt preparerade på målvaktssidan.
Just nu har man tre målvakter bland de sju bästa i NHL:s målvaktsliga.
Jevgenij Nabokov (storspel i natt), Ilja Bryzgalov (storspel hela säsongen) och Semjon Varlamov har alla 92,4 i räddningsprocent under säsongen och är bättre än samtliga svenska målvakter i målvaktssligan.
Till och med före Johan Hedberg.
I Sverige vill vi gärna lyfta fram Henrik Lundqvist som världens kanske bästa målvakt och att det nog bara är försvaret som skiljer honom från att faktiskt vinna Vezina varje år.
Själv är jag inte speciellt säker att Sverige ens är topp-4 av OS-lagen när det kommer till målvaktssidan. Om man ser till "normal" nivå, alltså.
Ser man, som många gärna vill göra, på Lundqvists högstanivå och jämföra med alla andra målvakters normala nivå så blir ju Lundqvist förstås bäst.
USA, Kanada, Ryssland och Finland kan mycket väl stå där med ett bättre målvaktsspel än Sverige i OS.
Ja, gott folk. I natt seglade det fram att Sverige har ett hot redan i första matchen mot Tjeckien.
Tjeckerna har ju allt annat än rosat marknaden på juniornivå de senaste säsongerna.
Man har varit rent ut sagt pinsamt usla i flera år.
Men nu står man där med en egen miniversion av Jacob Markström i mål. Jakub Sedlacek. Killen som fört Zlin till serieledning i tjeckiska ligan och som toppar målvaktsligan.
Han har 93,2%, släpper 2,12 mål per match, har vunnit 21 av 29 starter.
Det är imponerande siffror.
Sedlacek måste Sverige få hål på för att undvika ett bakslag redan i första matchen.
Fast samtidigt kan ett bakslag vara bra på sitt sätt. Sverige är nog troligare att slå Kanada i en semifinal än man är i en final. Se bara på Ryssland ifjol som floppade i gruppspelet och sedan bara var sekunder från att slå ut Kanada i semifinalen. Samma Kanada som Sverige dessvärre var chanslöst mot i finalen.
Här jävlar i mån låda ska ni dagen före julafton få se NOSTALGI på allvar.
Matchen där AIK behövde vinna med tre mål för att ta sig till Elitserien och där Boden bara är ett litet mål från att faktiskt bli elitserielag.
Ett Boden med Niklas Wikegård som tränare, Igor Matusjkin, Tomas Holmström, Mikael Lindholm, Fredrik Öberg och Jonas Rönnqvist bland andra.
Notabelt så här nu snart 16 år i efterhand. Matchens båda målvakter. Pappa Modig och pappa Ridderwall.
Notera gärna också att AIK på den här tiden kunde locka publik till matcherna.
Annars blir det nog inte så mkt mer vi hörs innan jul, gott folk. Lite mer liv blir det väl under dagen. Det är ju säsongens fullaste runda i KHL med elva matcher i rullning och - troligen - Fetisov i farten igen.
Schweiz må väl kanske inte ha speciellt bra U20-landslag. Ifjol fick man kvala sig upp i A-gruppen igen exempelvis.
Men man har två ruggiga backar i sin trupp i turneringen. Det är en ganska rejäl mismatch överlag där dessa två spelare är lagets överlägset bästa spelare.
Luca Sbisa - har redan 47 NHL-matcher och sju poäng på sitt samvete.
Roman Josi - har gjort mäktiga 20 poäng på 24 matcher i schweiziska ligan den här säsongen och rankas allmänt som en av ligans bästa backar.
Det lär bli backduon som ska styra allt defensivt men kommer även vara det som får leda laget offensivt.
Minst en av dom lär komma med i den schweiziska OS-truppen.
Ni har väl inte missat bilderna på Patrice Cormiers armbåge på Anton Rödin?
Vad less Gabriel Landeskog hade varit på Cormier efter den armbågen. Vad arg han hade blivit.
Synd att han saknas nu i fiendeland, när vi ska stå upp för varandra.
För det är han bra på, Landeskog. Bland annat.
Dessvärre lirar han i fel liga. Han valde en liga där man får stå upp för varandra, spela den hockeyn han är bäst på. Han valde att inte stanna i den liga där man stängs av 3-4 matcher varje gång man står upp för en kamrat.
Den vändningen Sacramento Kings gjorde mot Chicago Bulls i NBA i natt är helt galen.
35 poängs underläge tre minuter in på andra halvlek vändes till seger med fyra poäng.
Det visar ju lite att min teori om stora underlägen halvvägs in på matcher fungerar.
Har man sett till att kunna ligga under med ett visst antal mål eller poäng - så måste du rent logiskt ha möjligheten att kunna vinna andra halvan med ungefär lika mycket.
För tre år sedan lyckades Mattias Ritola inte ta sig in i JVM-truppen - trots att han var given året innan.
För mindre än tre år sedan, senare samma säsong, tog han inte plats i ett allsvenskt dalalag och skickades till Borlänge i division 1 för resten av säsongen.
Nu är han NHL-spelare i Detroit.
För tre år sedan spelade Fabian Brunnström division 1-hockey med Borås och hade aldrig ens varit nära att spela en elitseriematch.
Nu är han NHL-spelare i Dallas.
För tre år sedan stängdes Erik Karlsson av från gymnasiet i Södertälje och blev ja.. vi kan nästan kalla det halvårsfall när SSK vägrade släppa honom till en annan klubb. Han flyttade hem till Småland och fick bara träna resten av säsongen.
Nu är han NHL-spelare i Ottawa.
För tre år sedan vägde Thomas Greilinger 130 kilo (på 180 cm) och hade precis gjort comeback i den lägsta tyska proffsligan (fjärdeligan) efter ett års uppehåll på grund av knäproblem.
Nu väger han 90 kilo och toppar poängligan i den tyska högstaligan och är given i det tyska OS-laget.
Och tänk att magsjukan slår till i JVM-gänget den här vändan också. Ni minns väl hur det var ifjol när både Lill-Krysset och Jacob Josefson insjuknade och därefter blev sjundeback och trettondeforward för resten av turneringen?
Då slog det till i början av turneringen. Nu har det slagit till redan i ett tidigare skede än så. Bra - om det skulle visa sig försvinna. Dåligt om det har tänkt att vandra runt i laget ett tag.
Pär Mårts har varit sjuk och det sägs att även Pääjärvi varit drabbad.
Bara fem dagar kvar nu. Tills Uffe börjar att förse oss med skön rapportering från Regina och därefter Saskatoon.
Det är knappt ens kallt där nu längre. Han kommer kanske till och med överleva.
Mjörnberg fortsätter att imponera som minor league-bloggare. Senaste alstret handlar om Leif Rohlins sjukskrivning och han är på rätt spår i sitt tyckande om att klubbarna verkar vara dåliga på att rekrytera rätt män för rätt jobb.
Det är trots allt tveksamt om du är rätt man för jobbet som sportchef om du inte pallar med psykiskt att det går dåligt för laget.
Kan tyckas lite konstigt att Tre Kronor nog inte sågats så här mycket på tre år som man sågades efter Channel One Cup.
Och då tycker jag att man gjorde den spelmässigt bästa turneringen på väldigt, väldigt länge.
Sen att resultatet inte blev det förväntade tycker jag inte är så mycket att lägga vikt på.
Spelmässigt gick det bra, trots att man ställde upp med ett lag med två landslagsdebutanter på backsidan och egentligen bara två riktiga klassbackar (om man väljer att räkna in Daniel Tjärnqvist i den skaran).
Sen var ju turneringen som sådan sån att det var ytterst små marginaler som avgjorde att Sverige blev sist istället för etta.
Bara två matcher i turneringen slutade med segrar efter full tid. Resterande fyra blev oavgjorda efter full tid.
Och då vann Finland sin match mot Ryssland med bara ett par sekunder kvar att spela på det.
Men en massa om hit och hur dit så hade det lika gärna kunnat vara svensk turneringsseger och då hade fiaskot varit en succé.
Hade tjeckerna inte kvitterat sent mot Sverige, sedan vunnit straffläggningen mot Ryssland samtidigt som Sverige vunnit straffläggningen mot Finland (rätt små om och men i sammanhanget) så hade Tjeckerna haft fyra poäng, Ryssland fyra och Sverige fem och Finland fem.
Då hade Sverige vunnit turneringen.
Skillnaden mellan succé och fiasko är således ganska minimal om man väljer att bara se till tabellplacering, vilket jag inte vill påstå är helt nödvändigt i den här typen av turneringar.
Klart man vill nå resultat. Men samtidigt måste man se till annat. Så som Sverige sett ut i turneringarna tidigare i år, spelmässigt, så var ju detta ett ganska stort kliv framåt.
Med rådande förutsättningar vill jag påstå att Sverige gjorde sin bästa match mot ryssarna på hela fyra-fem år i torsdags. Mot tjeckerna var man riktigt bra i 50 minuter och mot Finland gjorde man absolut sin sämsta match för turneringen.
Men som helhet var turneringen klart godkänd och säsongens bästa landslagsinsats.
Tydligen får man byta ut vilka spelare man vill i OS-truppen fram till 15/2. Reglerna har, för en simpel hjärna som min, varit lite oklara och jag fick för mig att man bara fick byta ut skadade spelare.
Men så är det inte.
Då finns det ingen anledning för Bengan att inte ta ut både Foppa och Franzén i en OS-trupp således. Är inte Franzén frisk när OS startar så är det bara att plocka in någon annan spelare fram till dagen före OS.
Nu må det ha varit mindre som spelmässigt skilde Sverige och Kanada än de fyra mål som blev i natt. Lägg därtill att Sverige nyss åkt över till Kanada och inte alls är invanda vid de små rinkarna ännu och bla bla bla.
Men nattens match har förstås ändå varit ett brutalt wake up call för de som på allvar tror att "Sverige borde slå Kanada".
Ja, ni är ju ett gäng som faktiskt tycker så, har jag noterat.
Kanada. Små rinkar. JVM. Sverige borde vinna.
Finn ett fel.
Sverige kan vinna. Inget snack.
Men borde? Nej, knappast.
Det är en match som kommer avgöra när Sverige väl står där mot Kanada. En match. Det går att vinna. Däremot är oddsen knappast på Sveriges sida. Man vinner inte fem matcher av tio. Man vinner troligen inte ens fyra matcher av tio.
Trots att en del kör enligt logiken att "Vi har ju massa elitseriespelare medan Kanada bara har spelare från juniorligorna".
Jag förstår att folk som tänker med Mårtslogik tycker att det är en given svensk seger som gäller.
Mårts är allt annat än imponerad av den kanadensiska juniorhockeyn. Han sade det själv när han var över och kollade ett par matcher sitt första år som förbundskapten.
Han sade det då. Och han visar det nu genom att nobba allt som finns i ligorna. Och det är uteslutande dom där ligorna som Kanada hämtar sitt lag från.
Jag ska erkänna att jag inte alls är speciellt övertygad om att Sverige spelar final i JVM i år.
Jag ser framförallt USA och kanske även Ryssland som ett stort, stort hot mot en svensk finalplats och har Sverige riktigt oflyt i gruppspelet och inte gör rätt resultat där, så kan man tyvärr stå med USA som motstånd i en kvartsfinal.
Det är nämligen vad som skulle hända om Sverige skulle hamna trea i gruppen.
Ska jag avlägga ett tips här och nu så blir det att Sverige inte spelar JVM-final i januari.
Och jag vill nog till och med påstå att det kanske till och med kan vara för mycket att ens kräva en svensk finalplats.
Når Sverige dit så har man gjort det riktigt bra. Och då kan allt hända. Speciellt med ett bra målvaktsspel (det hade man inte i natt, men har all potential att ha turneringens bästa i JVM).
Annars får jag säga att det är ganska uselt jobbat av oss att vara enda sajten i Sverige som inte har spelarbloggare från JVM.
Det får Jante ta på sig. Ett rejält underbetyg.
Han påstår att "han inte har betalt för att skriva på sajten" och gör inte heller det.
Uppenbarligen ingår det inte heller i hans jobb att fixa in bloggare till sajten.
Efter att han fixade det där succéforumet som hela Sverige pratar borde ju en JVM-blogg ha legat högst på agendan.
Tänk vad det kan svänga i football ändå. Tennessee Titans var grymma förra säsongen, bommade rejält i slutspelet och inledde årets säsong miserabelt med sex raka förluster där 0-59-torsket mot Patriots blev den förnedrande avslutningen för gamle Kerry Collins.
Sedan dess har Titans vänt om säsongen helt. Idag ser man ut att gå upp mot att vara 7-7 efter att således ha haft 7-1 på de åtta senaste matcherna.
En helt makalös vändning sedan man satte in Vince Young som QB. För den som inte minns det var ju Young och spelade med Texas Longhorns i National Championchip Game 2006.
Match mot USC Trojans. 4th and 5 i slutsekunderna. Pallade trycket totalt och ja... ni kan ju se klippet själva.
Därefter blev det proffsspel för Young. Första två åren i Titans var han starter. Tredje året (ifjol) tappade han platsen till Collins, som radade upp segrar under säsongen och Young blev förpassad till bänken medan Titans samlade på sig grundseriens bästa record.
Men nu är han tillbaka igen. Efter ett och ett halvt års mer eller mindre helvete bakom Collins.
Nu kommer det inte bli slutspel ändå för Titans, trots den mäktiga uppryckningen. Men vändningen man fått ut den här säsongen ändå hur fräck som helst.
Undrar vad det är som gör att det varje år inför JVM kommer ett störande moment från media kring att Pär Mårts ska bli elitserietränare efter säsongen.
I år är det Sportbladet som förklarar att Mårts ska ta över Linköping nästa säsong.
Vid ganska exakt samma tidpunkt ifjol fick han hoppa över JVM-förberedelserna lite smått för att diskutera faktumet att han skulle ersätta Lill-Kenta som ny tränare i HV71 till den här säsongen.
Hängde ni med på förutsättningarna inför Channel One Cup imorgon söndag?
Vinner Ryssland mot Tjeckien så kan Sverige inte vinna turneringen. Då vinner ryssarna om Finland inte vinner på ordinarie tid, medan Finland vinner om man tar tre poäng.
Om Ryssland misslyckas med att vinna (gäller även efter sudden/straffar) vinner Sverige turneringen vid seger mot Finland (vinner Tjeckien efter full tid räcker det med seger i sudden/straffar för att Sverige ska vinna).
Skulle Sverige vinna turneringen är det första gången man vinner en turnering i Ryssland sedan 1998.
Ryssarna har vunnit turneringen de fem senaste åren, för övrigt.
Men det här med Weinis och hans succé i landslaget den här veckan. Jag vill ändå inte påstå att han nödvändigtvis måste vara given i en OS-trupp. Så är det absolut inte.
Ponerar man att Bengan vill chansa på att Johan Franzén ska vinna kampen mot klockan, så är det inte helt glasklart att vi ser Weinis i en OS-trupp.
Peter Forsberg
Henrik Sedin
Daniel Sedin
Henrik Zetterberg
Daniel Alfredsson
Nicklas Bäckström
Där har ni sex anfallare som är helt stengivna i OS-truppen.
Johan Franzén
Tomas Holmström
Mikael Samuelsson
Samuel Påhlsson
Där har ni fyra till som troligen kommer bli uttagna.
Då är det tre anfallsplatser kvar att ta ut inklusive platsen som trettonde forward.
Där hänger det mesta på hur Bengan resonerar med rollerna. Vill han ens ha en ren checking line? Vill han isåfall sätta Mikael Samuelsson i den eller inte? Vill han köra Tomas Holmström i den, eller vill han ha in en kille som Sjöström/Pebben där istället?
Kör han Holma och Samuelsson i den kedjan, så finns det utrymme för tre offensiva kort i övrigt och det är i det skedet som Weinis blir aktuell.
Loui Eriksson, Kristian Huselius, Mattias Weinhandl och möjligen Patric Hörnqvist slåss isåfall om den platsen, om vi utgår från att min favorit Tony Mårtensson inte är aktuell.
Skulle han välja att ha Samuelsson och/eller Holmström i andra kedjor och ta in Sjöström och/eller Pebben i en checking line, finns det två eller kanske till och med bara en plats över till de fyra offensiva killarna jag nämnde däruppe.
Och om det bara finns en plats över så är det inte helt överdrivet säkert att Weinis tar den framför Loui Eriksson.
Till Weinis fördel ligger att han är glödhet och att Bengan vet att han levererar i Tre Kronor och att han gör det just nu.
Med tanke på hur han spelade i VM i Quebec så ligger inte ens något "han är inte bra på liten rink" honom i fatet heller.
Till Kung Louis fördel ligger att han är mer anpassbar i truppen än Weinis är.
En del ögonbryn höjdes när Bengt-Åke Gustafsson i en intervju med en rysk tidning sade att Mattias Weinhandl låg bra till för att ta en plats i den svenska OS-truppen.
Fyra mål och en assist senare lär det väl inte vara något större snack att om någon spelare från Europa kommer med i det svenska laget så kommer det vara Mattias Weinhandl som är den första att komma med.
Så bra som Sverige spelat i de två inledande matcherna av Channel One Cup har nog inte Sverige spelat i en EHT-turnering på många år.
Nu återstår bara att se om man kan undvika en tredje förnedring i rad mot Finland.
Största utmaningen för Weinis i OS är att han ska ställa tillbaka klockan hela 11 timmar för att komma in i Vancouver-tid.
Eller ställa fram den 13 timmar, om det blir enklare åt det hållet.
