Räkna med Ric Jackman under säsongsavslutningen. Klarar han bara läkartesterna så kommer han hamna i Leksand.
Trots att han är en slutspelsjoker för Salzburg, precis som Frank Banham, lär man ändå släppa honom.
Med det utlännings/landslagsspelar-system som österrikarna har i ligan den här säsongen har Salzburg haft stora problem på slutet.
- Vi får ställa över 3-4 spelare varje match när alla är friska, sa Greger Artursson till mig när vi snackade Banham och Österrike i allmänhet förra veckan.
Varje österrikisk landslagsman och varje utlänning är värda samma "poäng" i punkte-systemet dom har därnere. Eftersom Salzburg har många utlänningar och flera av de vassare landslagsmännen, så sitter man med problem.
När Spengler Cup spelades lät man exempelvis just Jackman åka och lira med Team Canada där, för att få matchning samtidigt som han slapp belasta Salzburg med en extra utlänning under tiden.
Jackman har haft skadeproblem med en fot under större delen av säsongen.
I början av december fick han beskedet att foten var bruten. Ett par dagar senare kom det fram att det bara var en gammal skada som inte var läkt ordentligt.
Efter att ha försökt spela ett tag igen därefter beslutade man att operera foten efter Spengler Cup. Sedan dess har han varit borta från spel.
- Han borde vara tillbaka i spel ungefär två veckor från idag, sa Artursson förra veckan.
Jackman har varit en faktor på Salzburgs blålinje och var så länge han var skadefri faktiskt lagets poängbästa spelare trots att han spelar i samma lag som Dieter Kalt, Tommy Koch och Frank Banham.
30 poäng på 31 matcher är ett bra facit, även för att vara i Österrike.
Däremot är hans defensiv under all kritik, vilket är den stora anledningen till att man är villiga att släppa honom till Leksand.
Man har kommit fram till att man har ett bättre försvarsspel totalt sett med övriga backar än man har när Jackman är med.
Det sägs att Södertälje är "bättre än folk tror", men två gånger på tolv matcher man spelat hittills har man visat att man faktiskt är så dåliga som folk tror.
Det lyser igenom lite för lätt när spelarna inte riktigt är på hugget.
Och det är det som krävs för att SSK ska vara med i rejset. Det är att alla spelarna kör stenhårt och inte viker en tum. För annars blir det som mot Halleluleå och Hlinköping.
Och frågan är om man i långa loppet kommer orka att vara så begränsade som man är och ha vetskapen att om inte alla är felfria och kör stenhårt, så kommer man bli straffade till pinsamhet.
För det LHC mötte idag hade inte ens haft i Allsvenskan att göra.
Som SSK spelade idag hade man inte kunnat slå Leksand i den Hedemora-matchen Leksand ställde in för att man bara hade juniorerna lediga.
Så illa var det.
Det är inte utan att det varit skillnad på de båda tränarna som tog Västerås till Kvalserien ifjol.
Lars Ivarsson och Peter Popovic gick skilda vägar efter säsongen. Koalan stannade kvar, Poppe drog till Södertälje.
Ivarsson har inte fått någon som helst ordning på VIK och samtidigt har Poppe gjort underverk med ett på pappret dassigt SSK och redan tagit tre segrar mer än vad de flesta hade trott man skulle ta innan jul.
En kul sak med Andrej Liulin, som Uffe bloggar om idag, är att han felaktigt fick en märkig svensk stavning som inte var korrekt. Till och med amerikanerna fick hans stavning mer korrekt med sitt Lyulin.
I Sverige fick han av VIK och SIF heta Lulin, av någon anledning.
Men han var inte ensam VIK:are att få heta annorlunda än han borde hetat. Misjat Fachrutdinov fick ju stavas Mishat Fahrutdinov, vilket mer blir den finska stavningen av namnet som på korrekt svenska var Fachrutinov och på engelska Fakhrutdinov.
Det roligaste jag minns med Misjat var när man i Tele2:s(?) linda där på 90-talet försökte spela med nummer 007, som var deras signum på den tiden.
Men SIF sade blankt nej till den reklamkuppen och istället lallade den gode ryssen runt med 007 på sin värmningströja istället.
Däremot fick Västerås av outgrundlig anledning helt rätt stavning på floppen Andrej Koroljov som värvades i samma veva som Liulin och som i den engelska världen heter Korolev.
Här har ni en av de troligen bästa bilderna som någonsin tagits på Christian Berglund.
Den är nästan i klass med sköningen på Robin Jonsson med visiret över näsan.
Det måste vara den äldsta backbesättningen ett Tre Kronor-lag någonsin haft. Den som Bengt-Åke Gustafsson levererade idag.
Mattias Timander, 35
Johan Åkerman, 37 om en månad
Magnus Johansson, 36
Marcus Ragnarsson, 38
Dick Tärnström, 34
Daniel Tjärnqvist, 33
Christian Bäckman, 29
Det är en jäkla tur att ålder inte har något som helst med saken att göra, utan att det är kvalité som avgör. Men det är ändå anmärkningsvärt.
Mest intressant med hela laget är ju förstås att se vad Harju, Omark och Zackrisson kan uträtta i Finland.
Trion har ju storspelat både i träningslandskamperna i våras och i Tjeckien.
Hoppas att ni inte missade Miami-New Orleans. En helt fantastisk match.
Saints kom ingenstans. Absolut ingenstans första quartern och tolv minuter in på andra.
Från sista tre minuterna av andra och framåt var man däremot löjligt heta.
Det stod 24-3 till Dolphis där i slutet av andra quartern när Saints blev 4th and 1 med fem sekunder kvar.
Coachen ville köra FG för säkerhets skull. Drew Brees övertalade coachen att satsa på en TD istället och fick sin vilja igenom - och hoppade sen själv in sin första TD för säsongen.
Sedan rann det på och man vann till slut med 46-34 efter att ha vunnit sista 30 minuterna och 5 sekunderna med 43-10.
Och Saints är med segern fortfarande obesegrade, precis som Colts och Broncos.
Första gången i NFL:s historia som tre lag är obesegrade efter sju första veckorna.
Och nu drar snart Giants-Cardinals igång parallellt med Yankees-Angels.
Så vi är inte klara med denna sköna söndag ännu. Inte på långa vägar.
Nej, det var inte Favres dag. Han visade att gammal är jävligt äldst.
Hade chansen att kasta upp Vikings i ledning två gånger sista sex minuterna men kastade bort INT-pass till motståndar-TD båda gångerna.
Helt sanslöst.
Var nere på 1-yard med sex kvar och kastade bort tredje försöket till en TD. Med minuten kvar och 17-20 hände det igen i Red Zone efter att Vikings fått en drömchans att vinna trots den första missen Favre gjorde. Strax efter bommen där kick off-returnade Vikings för en TD och man var inne i matchen igen.
Äntligen är det dags för Hlavac och Hlinka att ansluta till LHC. Nu ska allt lösa sig för Cluben och man ska börja att bli ett lag att räkna med på allvar efter en ganska saggig höst.
Och det klart det kommer spela roll när man får in det som till stora delar kommer utgöra lagets andra PP-uppställning och något som ger ett lag med just nu alldeles för dålig andrakedja en stark andrakedja och en tredjekedja som är i nivå med vad en tredjekedja ska vara.
Som läget varit hittills har ju Zackrisson mer eller mindre tvingats spela center för att man ska få någon form av bredd på grejerna. Nu kommer man kunna laborera mer med Zackrisson i ytterväg för att ha Mårtensson, Hlinka och Jocke Eriksson som centrarna i de tre producerande kedjorna.
För mig är Linköping fortfarande ett lag som i allra högsta grad blir att räkna med den här säsongen. Och veckan som kommer blir veckan då man börjar klättringen.
Det är nu Elitserien börjar lite mer på allvar. Nu när de sista artistskattslirarna dyker upp.
Vi får ju inte glömma Lee Goren och Petr Caslava i allt det här också.
Första riktiga testet för Brett Favre som Viking ikväll. Bortafight mot mästarna Pittsburgh Steelers.
Ska bli intressant att se vad gubben går för när det blir på allvar.
Innan säsongen drog igång var det två saker man kunde läsa här och var som var sönderlästa.
Det var Cam och Chris Abbott. Det andra var HV71:s powerplay.
17 mål på 13 omgångar har HV:s förstakedja mäktat med i PP så här långt.
Ni förstår säkert själva hur äckligt bra det är.
David Petrasek är i sitt livs form just nu. Bara sådär. 33 år, utgående kontrakt. Fortsätter han så här lär han ha mer att välja på än sammanlagt under hela sin tidigare karriär.
Åtta mål redan. Hoppas att du känner trycket, Pettan. Vi kommer tids nog att börja hetsa om målrekord för backar om du fortsätter så här.
42 matcher kvar att spela och bara 14 mål kvar för att passera Huokkos 21 kassar.
Det är märkligt det där hur saker plötsligt bara kan vända. Inte att Petrasek varit en usel back tidigare. Han är ju inne på sin åtminstone fjärde raka starka säsong, men har ändå lyft sig en dimension till i år.
Och det syns i hela hans uppenbarelse på isen. Med självförtroendet har han en förmåga att nästan konstant hamna i rätt lägen, ha den där extra kylan att ofta få ett bra skottläge, eller alltid hitta den där passen till rätt spelare.
Vi får se hur länge det håller i sig. För inte kan det väl hålla hela säsongen? Inte SÅ HÄR bra... väl?
Då skulle det ju bli hur många mål och poäng som helst.
Men jag håller tummarna.
Man skulle kunna få för sig att skylla hela deras framgång på deras PP, men femman är ju så mycket mer än så.
Det finns ju en orsak till att man är etta, tvåa, trea, fyra och sexa i plus/minus-ligan.
Det är för att man är både överlägset bäst i PP, och bäst även i fem mot fem. Sen drar väl grabbarna in ett par kassar i SH också. Voutilainen har väl rullat in åtminstone två kassar där.
Jaja, det var ju ingen match som var speciellt underhållande. Men dramatik som fan blev det på slutet iallafall.
Tennessee var bara ett simpelt FG från att mirakelvända i slutminuterna och hämta upp nio poäng.
Men Alabama blockade FG-försöket och Tennessee hade verkligen ingen lycka med sina FG:s i matchen.
Men jag ser inte hur Alabama ska kunna rubba Gators vad det lider. Defensiven må vara grym, men McElroy måste upp ett par nivåer för att det ska räcka hela vägen.
De senaste matcherna har han varit rent ut sagt urusel. Men det sägs att han aldrig har förlorat en match i hela sitt liv, vilket är rätt coolt.
Nu har jag inte varit en football-fanatiker hela mitt liv. Men likväl. Idag var första gången jag faktiskt såg ett lag stå på egen en-yardslinje och snappa bollen över QB:n till en safety. Det var ganska kul att se.
Det var Mike Helbers gamla Wolverines som lyckades med bedriften mot Penn State.
Helber är ju en tvättäkta Wolverine för övrigt, för den som undrar. Han har ju inte bara spelat hockey för Wolverines på University of Michigan, utan han är ju även född i Ann Arbor och uppväxt bara ett par blocks från The Big House och har förmodligen sett åtskilliga NCAAF-matcher under sin uppväxt.
Sitter och följer den matchen parallellt med Alabama-Tennessee, där den senare är en seg match som präglas av starkt försvarsspel, vilket inte riktigt är en match av min smak.
Jag hoppas den kommer igång lite mer vad det lider.
Inatt hoppas jag på desto mer när det blir dubbelmatch med dels Texas och dels Florida.
Södertälje är på väg mot att ta de där tio segrarna till slut. Jag är ganska nöjd med att jag inte påstod att laget inte kunde ta tio segrar, utan att jag bara hade en stilla undran om laget verkligen skulle ta tio segrar.
Inte för att någon av de få supportar succélaget har lär bry sig så hårt i att jag aldrig påstått någonting.
Tycker mig notera att det verkar som att jag påstått att SSK omöjligt kan ta tio segrar. Men så är det förstås inte.
Har ni tänkt på hur många succélag Elitserien har i år? SSK, Luleå, Skellefteå och Djurgården.
Det blir nog ett öga på Yankees-Angels i natt också. Det är ju 3-2 i matcher i den semifinalen där och vi får väl se om Yankees kan säkra World Series-platsen mot Phillies redan i natt.
Annars får jag nog säga att Sperrle och Molot-gänget får någon form av ihärdighetspris den här helgen. Att gå på ryskdubbad bio, utan text, visar ändå på stor beslutsamhet att faktiskt försöka lära sig ett språk på allvar.
Själv har jag nästan aldrig behövt brottas med dubbad film överhuvudtaget.
Det enda jag sett dubbat är Baywatch till tjeckiska.
Jodå, Jean-Luc Grand-Pierre fortsätter att leverera minus.
Karln lyckas gå minus konstant.
Även i segermatcher där man bara släpper ett mål.
3-1 mot Malmö... -1
4-1 mot Troja... -1
Fyra matcher och -4 efter att ha spelat 0-1 med sig själv i alla fyra matcherna.
I Stjernen var han -4 på sju matcher och ifjol var han sämst i hela DEL med -40.
För att vara en defensivt skicklig back känns det sådär.
Men 0-4 på fyra matcher där man som lag har 7-6 i mål (borträknat PP-målen) är inte ett dugg imponerande.
Han har alltså, för er som är dåliga på matte, varit inne på fyra av de sex mål Leksand släppt in de fyra matcher han spelat. Och inte varit inne på ett enda av de målen man gjort.
Någon bortförklarade hans uselhet i Stjernen med att han inte trivdes i Fredrikstad.
Vet inte om det är positivt att han vantrivs i en sådan stad, om han ska tillbringa resten av säsongen i Leksand.
Försök gärna inse ironin i att han spelar på något som heter artistskatt.
Någon lär väl kommentera det hela, som alltid, med att jag "tydligen inte har sett Jean-Luc" spela. Men hey... det har inga av motståndarspelarna heller gjort, så klandra mig inte.
Måste bara nämna det. Att Martin Johansson pratar väldigt, väldigt konstigt.
Han är ju skåning från början, men flyttade ju till Värmland för hockeygymnasiet och pratar därför världens märkligaste blandning av värmländska och skånska som låter som en ganska svårtolkad version av norska.
Jonas Rönnqvist och hans Almtuna fick ett mål bortdömt mot Mora efter att domarna valt att kolla igenom sekvensen på jumbotronen i arenan.
Målet gjordes, målet dömdes. Sen valde Niclas Andersson och hans linjemän att kolla på repriserna via jumbotronen och döma bort det för en tämligen solklar offside.
Rönnqvist var inte helt nöjd.
- Jag visste inte att man fick använda jumbotronen för att kolla något alls. Speciellt inte om det är offside eller inte, sade han till Viasat Hockey - som tydligen bara ett fåtal tusen personer ser på.
Han förklarade vidare att han förstod om man kollade om huruvida det var spark eller inte och sådana saker en normal målkamera kan avgöra. Men inte offside.
- Ska det vara så kan man ju lika gärna kolla alla mål och be dom spola tillbaka videon 30 sekunder för att se att det var en hakning långt innan eller liknande också.
Och ja, där håller jag med Rönnqvist. Jumbotronmaterial ska inte användas för att avgöra huruvida ett mål föregåtts av en offside eller inte.
Det finns linjemän vars enda uppgifter i matchen är att dels se om det är offside eller inte, och dels se om spelare är över mittlinjen när dom slänger iväg en puck över förlängda mållinjen.
Missar linjedomaren en offside så får det vara det som gäller. Man ska inte in och böka för mycket i just den typen av sekvenser och döma i efterhand.
Igår påstod jag att Johan Harju var poänglös mot Chabarovsk. Det var han inte.
När matchprotokollen var färdiga och klara hade han fått ett av Vitalij Jatjmenevs två kassar, det fram till 4-2.
Så nu är han på gång, den gode Harju.
Säsongens andra mål var ett faktum. Och nästa vecka börjar Friday Night Lights igen.
Hur mkt har vi inte längtat efter det?
Ni som väljer att sällan se HV71 spela hockey borde behöva veta att ni går miste om ett av tidernas kanske skönaste elitserielag.
Det är en fröjd att se laget spela hockey just nu och jag vet inte om jag någonsin upplevt något liknande.
Skulle möjligen vara Färjestad 97/98 som också var en skön lagmaskin.
Offensivt är laget så genialt komponerat att det är svårt att inte hylla laget.
En förstafemma som kan gå in och avgöra vilken match som helst. När som helst och hur som helst.
Jukka Voutilainen och Johan Davidsson har varit ruggiga i höst. Backarna Puistola och Petrasek likaså och spelar med så stort självförtroende just nu att inget kan stoppa dom.
Jag tror till och med att hela den där kedjan hade levererat bra i NHL om man placerade dom där utan att dom fick veta om det själva och kanske tvingades tänka på var det var dom höll hus någonstans.
Men med samma spel man har nu, med samma stjälvförtroende, så hade man varit bra som en NHL-femma.
Utöver Elitseriens bästa förstafemma har man kompletterat det med två sköna grinders som Per Ledin och Teemu Laine, samtidigt som man har extrema tekniker som André Petersson och inte minst Mattias Tedenby.
På det en Björn Melin som är ett ständigt hot offensivt och en Andreas Falk som av någon oförklarlig anledning lyckas fortsätta vara ganska underskattad i sin roll som tvävägscenter.
Ofta brukar man få för sig att hylla Johan Andersson som en strålande tvåvägscenter, av någon anledning. Men han är ju en envägscenter.
Och då har jag inte ens nämnt Kris Beech ännu. Som ju kommer att bli en stor tillgång när han kommit igång.
Det man skulle kunna anmärka lite på är att backsidan inte är helt komplett på samma sätt som anfallssidan.
Men summan av allt är att om man har chansen så borde man försöka se HV71 varje omgång. Även om man håller på något annat lag.
För just nu är det inget annat lag som är värt att se på - inte ens om man har det som favoritlag.
Finska ligan må vara ett par steg efter Elitserien i kvalité. Men man vet hur man hyllar de som hyllas bör.
När vi i Sverige knappt ens kan skilja på seriespel och slutspel utan blandar och ger utan att folk ens "tycker det är så noga", så vet finnarna hur man gör.
I Pelicans match mot HPK idag var det förre Timråliraren Toni Koivunen som hedrades med den här för att han gjorde sin 800:e ligamatch.
Annat än Hockeyligan, mig veterligen, lyckas ordna åt elitseriespelarna vid sköna milstolpar.
Och då är Koivunen långt ifrån den första spelaren att nå 800 matcher i ligan.
Erik Hämäläinen, Perri Lehtonen, Janne Ojanen, Jan Latvala och Pasi Peltonen har lyckats med bedriften sedan tidigare.
Koivunen debuterade i finska ligan redan 1991 för det som då hette Hockey Reipas. Han har därefter spelat för både Lukko, JYP och Blues.
Har varit lite på deken i HockeyCoachen senaste tiden. Men igår bytte jag klockrent nog in Jean-Luc Grand-Pierre, denna ganska odugliga Leksandsback som knappast lär leverera annat än utvisningspoäng till laget. Men det duger.
Tur att man inte får minuspoäng för plus/minus-uselhet bara.
Bytte in honom när jag fick Lance Ward skadad och det blev succé direkt och nu är jag åtminstone på pappret med i kampen om det första månadspriset.
På HockeyCoachen.com kan ni fortfarande anmäla lag för att vara med och slåss om månadspriser framöver där ni kan vinna NHL10 och försöka slå Hockeysveriges expert, jag själv.
Mikko Luoma riskerar att få kicken av Atlant. Det skriver AllHockey.ru efter att Luoma fått ett matchstraff efter en livlig debatt med domaren i Atlants möte mot Spartak Moskva i måndags.
I matchen var Luoma inget vidare och gick bort sig rejält vid Stefan Ruzickas 1-0-mål och inte långt därefter blev han vansinnig när han blev utvisad.
"Jag är inte speciellt glad över Luomas gärningar", sade coachen Fjodor Kanarejkin enligt fh.plus.ru.
Luoma har gjort 0+6 på 16 matcher för klubben och är lagets poängbästa back och är dessutom näst bäst i laget i plus/minus med sina +9.
Fjodor Kanarejkin har tidigare uttryckt sitt missnöje över att klubben saknat en stadig och stabil back i båda ändar av rinken efter att Magnus Johansson gjort ett strålande jobb i klubben ifjol.
Wååhåhååå, såg ni Amnérs tackling på Markus Persson? Vilken förnedring det blev av hela matchen. En fruktansvärt förödmjukande avslutning på en match där Leksand spelat pinsamt dåligt matchen igenom och där Amner - med en klockren tackling - får avsluta med att sänka en leksing på bortaplan.
Derby mellan Leksand och Mora om en timme. Och Pelle Prestberg finns med i laguppställningen trots de tidigare hjärtproblemen.
Peter Nordström däremot bommar matchen. Han ska bli pappa.
Med 17 500 kronor i lön per match så offrar han alltså den summan för att vara med när barnet föds. Det är stort.
Är faktiskt inte ens säker på att alla spelare hade gjort det valet om det faktiskt stod pengar på spel.
De flesta som stannar hemma lite extra för att "det kan komma ett barn när som helst" får ju full lön oavsett.
Tyvärr tror jag att en del säkert hade valt att faktiskt göra en chansning och åka med och spela om det vore så att det kostade dom närmare 20 000 kronor.
Vad hette Joakim Wahlstrom på den tiden han spelade två JVM för Sverige och gjorde tio säsonger i Elitserien?
Tänkte mest på han lillkillen som gjorde snurrstraffen förra veckan, vars pappa tycks ha sagt i amerikansk media att han spelat två JVM och en jäkla massa elitseriesäsonger.
Men han lär inte ha gjort det som Joakim Wahlstrom, Wåhlström eller Wahlström.
Den enda Joakim Wahlström jag hittar spelade i Hanhals 91/92 (gamla div 1) och Kungsbacka 94/95 (gamla div 2) och det är inte så mycket elitseriehockey.
Och det existerar överhuvudtaget ingen Joakim W som varit i närheten av elitseriehockey.
Enligt hans egen presentation på Portlands Jr. Pirates hemsida ska han ha spelat elitseriehockey 1976-1986, gjort två JVM, och sen spelat collegehockey i Maine 1988-1989, vilket måste varit närmare 15 år efter han spelade JVM.
Så min fråga är bara vad han hette innan han bytte namn.
Någon som vet?
På Portland Jr. Pirates hemsida finns en presentation som säger att han spelat två JVM, i Elitserien mellan 1976-1986 och sen spelat collegehockey, collegefootball och collegesoccer 1988-1991. Detta alltså när han måste varit en bit över 30.
"Joakim’s 22 year hockey career has been uniquely impressive", skriver man också. Och ja, där är jag villig att hålla med.
I natt fick Perttu Lindgren till slut debutera i NHL för Dallas.
Ni som inte hängt med kanske inte minns när finnarna runt JVM 2007 fick för sig att uttrycka sig i termer som att "Lindgren är bättre än Nicklas Bäckström".
Ett uttalande som då ända fram till idag har varit väldigt komiskt.
Men nu jäklar. Nu är de två äntligen på samma nivå för första gången sedan JVM och nu kan Lindgren påbörja bevisningen av att han är i nivå med Backes.
Nu är Ziggy Palffy återigen nära KHL och Dynamo Minsk. Efter att ha ledsnat ganska rejält på nivån i slovakiska ligan (som ni kunnat läsa om tidigare) tycks han nu ha kommit fram till att han ska lämna Skalica.
Enligt slovakiska sajten Sport är det bara en tidsfråga innan han skriver på för Minsk och den största anledningen till att han väljer att flytta till KHL är att han har bestämt sig för att göra landslagscomeback och spela i OS.
Därför vill han öka konkurrensnivån och spela i så bra liga som möjligt för att komma i så bra form som möjligt till OS.
Palffy toppar den slovakiska ligans poängliga överlägset med 25 poäng på 13 matcher.
