En myt en del leksingar lever efter är att hela Sverige kretsar runt deras lag. Att folk helt enkelt inte bryr sig om andra lag än just Leksand och att det - ja... helt enkelt bara är Leksand som berör.
Är det så illa? Finns det andra lag därute som berör, eller är Leksand det lag som berör överlägset mest av alla?
Vi testar. Jag håller pollen öppen här under dagen och ger er en chans att visa vilka det egentligen är som berör mest.
En del tycks nästan vara lite förvånade över att Norge klarar av att ställa en superkedja på benen som levererar bra hockey.
Den med Vikingstad, Zuccarello och Thoresen.
Men vi snackar trots allt om tre toppspelare från ligor i Europa.
Zuccarello som är trea i poängligan i Elitserien, Thoresen som är sjua i poängligan i KHL (etta i plus/minus) och Vikingstad som är trea i DEL:s poängliga.
I min bok hade det varit mer överraskande om dom inte visade hög klass i en OS-turnering.
Och ja... trots att man kanske inte har en världsmålvakt eller har bredden varken anfallsmässigt eller försvarsmässigt så kan man en bra dag skaka Slovakien.
Nu vinner ju säkert Slovakien 9 av 10 matcher, kanske till och med 19 av 20, under rådande omständigheter.
Men en bra norsk start och ett tidigt mål kan förändra så mycket.
Men Norge har gjort en helt okej första period mot Kanada, en strålande andra period mot USA och en rakt igenom bra match mot Schweiz, så det vore fel att döma ut dom norska chanserna helt.
Är det någon nation som står för en knall i kvalmatcherna idag så kommer det vara Norge.
Som sagt... Kanada har vunnit på att få en "åttondelsfinal" på sitt konto.
Nu får man en god chans att testa nya grejer och väljer också att göra det. Crosby-kedjan ändras om ytterligare och Luongo får chansen mellan rören.
Nu kan man göra förändringarna utan att det är speciellt panikartat. Hade man gått direkt upp i en kvartsfinal och det skitit sig med ändringarna där hade det lätt infunnit sig panik.
Jag tror fortfarande att Kanada har stor guldchans i OS. Ser dom fortfarande som den största favoriten av alla baserat på faktumet att när det väl klickar för laget så blir man svårslagna.
Det är det som gör sannolikhetslära till vad det är och det är därför Kanada är spelbolagens favoriter också.
Hur man spelar i gruppspelet har ingen som helst betydelse för hur dina guldchanser blir.
Visst, lite grann har ju Kanadas chanser minskat genom att man dels inte kommer kunna matcha byten mot Ryssland i kvarten. Likaså att man kanske helst hade velat möta Ryssland när man redan hade hittat sitt spel och sina formationer fullt ut.
Men på det stora hela så är det nu man ska vinna tre raka matcher. Inte tidigare.
Sen vet jag inte om Kanada verkligen har varit så dåliga som en del vill göra gällande.
Visst, resultaten har varit minst sagt dassiga. Poängtapp mot Schweiz och förlust mot USA... men jag vet inte om jag vill påstå att Kanada varit spelmässigt dåliga, även om man nu tveklöst varit det målmässigt.
Problemet Kanada haft är väl knackigt målvaktsspel (senast) och dåligt backspel (överlag). Men med rätt matchning kan man nog komma ifrån det problemet.
Och tar man sig förbi Ryssland, bygger upp lite självförtroende (ja, det är ju kanadensarnas största problem, verkligen) så har jag svårt att se hur Sverige ska stå pall i en semifinal.
Om nu Sverige når dit. Slovakien (om dom nu når dit) är riktigt bra.
Och dom slog ju Sverige i senaste OS-turneringen. Sverige gjorde inte ens mål.
Jag ser tre lag som troliga olympiska mästare idag. USA, Kanada och Ryssland.
En sak jag funderat på under OS är varför Chris Härenstam väljer att uttala tjecksiska och slovakiska namn som tjeckiska och slovakiska namn ska uttalas, medan han inte väljer samma väg på ryssarna.
Härenstam, tillsammans med Jesper Hussfelt landets mest pålästa kommentator, har ju alltid varit extremt noggrann i det här med uttal. Hela vägen ända sedan Eurogoals-tiden på Eurosport då han närmast med nitisk noggrannhet såg till att ta reda på hur varenda namn uttalades.
Så gåtan för mig är varför han väljer Semin och Fedorov framför Siomin och Fjodorov.
Här hör ni tydligt vad Sergei och Fedor Fedorov egentligen heter:
Och här hör ni tydligt vad Alexander Semin egentligen heter:
Så frågan är: Varför är en språknazi som Härenstam inte inne på den linjen när han är lika mycket språknazi som jag kring alla andra namn?
För jag vägrar tro att det är så att han inte vet. Han vet mycket väl.
Kan det vara så att han inte finner samma obryddhet som jag i faktumet att det på allvar sitter ett gäng därute och inte fattar vem man menar om man säger Siomin och Fjodorov?
Försökte kolla på damhockey igår och kan nog direkt säga att sporten faktiskt är ojämnare än vad bandy är. Det är egentligen inget snack om det.
Sverige sköt knappt ens fler skott än USA gjorde mål. Man sköt tolv skott, USA skot nio mål. Finland sköt elva skott mot Kanada och var bara en överjävligt storspelande målvakt ifrån att inte förlora med 0-15.
Bandysemifinalerna på VM är inte i närheten av att vara så här ojämna och ensidiga och jag är faktiskt fullständigt övertygad om att bandy skulle göra sig bättre på OS än damhockeyn gör.
Nu är jag ju alltid för drömfinaler, men samtidigt är en stor del av tjusningen med hockeyn att ingenting ska vara säkert. Att det ska kunna bli skrällar.
Det blir liksom inte seriöst när man har semifinaler med 46-12 och 50-11 i skott på mål (i bortalagens fall troligen också till hälften "nedlägg/misslyckade icingpuckar på mål).
I damhockeyn existerar knappt den faktorn. Sverige vinner en av 100 på ordinarie tid mot USA och Kanada, bokstavligen.
I stora sammanhang har Sverige 0-0-14 mot Kanada och 0-1-10 (straffseger för Sverige på krysset) mot USA.
28-195 i målskillnad totalt på de 25 matcherna.
Ser man på totaltabellen mot laget, med vänskapsmatcher inräktat, ser det ut så här:
1-4-65 mot Kanada och 0-1-40 mot USA
Två av kryssmatcherna mot Kanada är från 1996 och den tredje från 1998 och den fjärde oavgjorda vann man i förlängning och jag kan egentligen inte påstå att jag vet hur Kanadas lag sett ut i dom två förlustmatcherna man haft mot Sverige.
Det skulle lika gärna kunna vara så att man skickat B-laget.
Totalt alltså 1-5-105 och 106-729 i målskillnad på 111 matcher.
Det hade varit helt okej om man ville ha sporten som en uppvisning i OS år efter år och låta Kanada-USA spela drömfinalen mot varandra.
Den övriga delen av damhockeyn kan man gått skippa i ett OS.
Elitserielagen måste hata det här OS-uppehållet som är. Dels kommer det tre veckor av icke-hockey och därmed inga intäkter till klubbarna.
Dels är allsköns aktiviteter för att underhålla spelarna under uppehållet på väg att ta knäcken på lagen.
Först Patrik Zackrisson som bröt foten efter skoterkörning och kanske kan ha kostat LHC det efterlängtade guldet. En skada som inte hade inträffat om OS-uppehållet inte varit.
Nu har tydligen FBK-spelare lyckats krascha med skoter, dom också.
Sen kan man ju fråga sig varför klubbarna är så oansvariga att dom tillåter den här typen av aktiviteter.
Jag vet att till och med italienska klubbar - i hockey - har haft förbud då och då mot att åka skidor utför under säsong just för att man inte vill se spelarna bli skadade.
Och då är italienska ligan knappast världens mest seriösa.
Sen vet jag inte med säkerhet, men vill åtminstone minnas att det är så att NHL-spelare här och var är förbjudna att åka skidor även dom.
Det finns fotbollsklubbar som har förbud mot att spelarna åker motorcykel för att det finns en viss skaderisk.
Men OS-uppehållet skördar sina offer. Det tycks vara farligare än att faktiskt spela matcher.
Sen kan jag ju förstå om typ Luleå och Skellefteå inte inför skoterförbud. Spelarna måste ju ta sig till och från träning.
Synd att Conny Strömberg inte kom till spel idag mot Sundsvall. Han hade kunnat passera Pelle Prestberg i poängtoppen. Hade varit förjävla kul om Conny hade visat sig vara en poängstarkare spelare än Prestberg och ja... hela Leksand.
En del kärnfysiker tycker att jag inte ska få se resten av OS för att det inte blir en drömfinal.
Är väl inte riktigt så jag uttryckt det. Att det är antingen drömfinal eller inget som gäller.
Jag har absolut inget emot att se USA-Ryssland eller USA-Kanada i en final. Det går det också, även om det inte har samma potential som ett högoktanigt möte mellan Kanada och Ryssland.
Att sen en OS-turnering är som den är, med små marginaler som avgör vilka som går var är ju en annan femma.
Jag har aldrig påstått att Ryssland och Kanada SKA spela final. Dom har bäst trupper och hade en OS-turnering spelats i 20+ omgångar med bäst av fem i slutspelet, så hade dom troligen spelat final mot varandra.
Det är det inget större snack om.
Men när det kommer till att vinna en match, så är allt möjligt. Till och med Sveriges damer kan slå USA eller Kanada i bäst av en match. Det kanske behöver 45-50 matcher för att göra det, men det går.
Hade Elitserien spelats i tre gruppspel med fyra lag i varje där man spelar tre matcher mot lagen i samma grupp och det därefter följer ett slutspel i bäst av en match, så är jag övertygad om att det hade funnits minst elva lag som hade kunnat vinna SM. Kanske till och med Rögle hade kunnat lyckas.
Men när det är i bäst av sju, efter 55 omgångar, så finns det inte mer än 3-4 rimliga mästare och det är ju inget som helst snack om att HV-LHC är en drömfinal.
Men hade det varit bäst av en match hade det utan problem kunnat bli blåst på den. Precis som i ett OS, hockeyns version av lotto.
Korta förberedelser, kort gruppspel och sen direkt in i viktiga matcher. I bäst av en.
Det är långt ifrån en självklarhet att bästa lag egentligen vinner. Istället handlar det om att ha marginalerna på sin sida och snabbt ha turen att få ihop laget bra.
Och att ha en målvakt som spelar bra i rätt lägen och ha en individuell prestation som genererar i ett mål framåt i rätt läge.
Därför finns det sju lag som kan bli OS-mästare på söndag.
Men det förändrar inte att Kanada och Ryssland, potentiellt, hade kunnat leverera den överlägset bästa finalmatchen.
Men det gör inte att man inte kan se andra matcher. Och det gör inte att slutspelet blir nödvändigtvis blir tråkigt.
Nu får man, utefter förutsättningarna, hitta en ny drömfinal. Den med USA mot segraren Kanada/Ryssland.
För det börjar väl luta åt att Kanada reser sig. Utskällda och utskrattade på hemmaplan kravlar man sig upp ur askan och slår Ryssland i en tät match och Sverige i semifinalen.
Sen står man där mot Ryan Miller igen.
Och så är det ju. När matcher avgörs i bäst av en så är det väldigt mycket slump som avgör. Inget lag är slaget på förhand. Alla kan slå alla och det finns inga givna segrar, även om det alltid är troligast att bäst lag når längst och utslaget på 100 år så har topp-7 lagen varit i överlägset flest semifinaler.
Men en sak som faktiskt känns som en fördel för Kanada just nu är att man ska ut där och spela en match till innan kvarten mot Ryssland.
Man får en bonusträningsmatch på sig att få ihop grejerna.
Det talar på något märkligt sätt för Kanada, som är det enda lag som känns få fördel av att behöva ut och lira en extramatch.
Varken Slovakien eller Tjeckien behöver den matchen. Båda har sett så vassa ut som man kan göra och har snarare en nackdel av den extra matchen.
Men jag fattar inte snacket om läggmatch från Finlands sida. Nog för att dom var kass, men att man skulle ha lagt sig finner jag helt orimligt. Absolut helt orimligt.
Nu står man med Tjeckien (troligen) i en kvartsfinal och får USA (troligen) i en semifinal.
Hade man vunnit mot Sverige hade man fått Schweiz (troligen) i kvarten och sedan Tjeckien/Sverige i en semifinal.
Skulle vara om man lagt sig för att verkligen få förtjäna sitt guld på riktigt då. Men rent sportsligt finns det ingen som helst anledning till att dom skulle ha lagt sig.
Det är absurt att tro att ett lag hellre spelar mot Tjeckien i kvarten än Schweiz.
Speciellt eftersom det hade varit möjligt att man fått tjeckerna i semifinalen sen istället.
Om man nu så gärna ville ha tjeckerna i kvarten, så hade det väl varit smidigare att vinna och få dom i semin efter att ha slagit Schweiz i kvarten?
Jag fattar inte ett dugg av läggsnacket. Det faller helt utom mitt förstånd. Det finns ingen som helst logik i det där.
Det här med nyanser och djup är inte allas gren. Det är tydligt.
En del greppar inte alls det här med att det finns olika grader i att vinna ett OS-guld i hockey.
Att det är skillnad på att göra det The Gräddfil Way, att låta andra lag slå ut dom starkaste lagen och slippa göra det själv... eller The Hard Way, att slå ut dom bästa lagen själv på vägen till guldet.
"Vinner man så vinner man!!!" tycker 1D-gänget, medan jag tänker lite mer 3D.
Ta ett annat exempel:
Vad vore störst? Om Robin Söderling vann Franska Öppna genom att slå Nadal, Federer och Andy Murray på vägen... eller om alla topp-8-spelarna åkte ut vind för våg innan dom mötte Söderling, som istället tog sig hela vägen genom att slå folk rankade mellan 20-50.
Vinsten är fortfarande en vinst, men knappast värd lika mycket i min bok.
Han förtjänar vinsten, men den hade likväl varit en "typisk svensk" seger. Det vill säga en sådan som man gör utan att slå några bra spelare alls. En flytseger som knappast har någon direkt status i boken om "stora segrar".
I 1D-världen betyder alla segrar förstås lika mycket. Men man måste kunna värdera saker lite mer tredimensionellt upp i det också. Annars blir det bara tråkigt och förutsägbart.
Ett tredje exempel, som är riktigt bra:
Om en person med ett ben klarar springa ett maraton, har han stått för samma 3D-bedrift som att en världsmästare på 10 000 meter klarar springa samma sträcka?
Båda har sprungit ett maraton, i 1D-världen är prestationen den samma. I 3D-världen är den enbente en hjälte och har gjort en betydligt större prestation.
I min bok skulle den enbente hamna över 10 000-metervärldsmästaren över prestationer.
Vi kan vända på det ett varv till: Vilket hockeyguld i OS-historien är det som är mest känt och har haft störst genomslagskraft?
USA:s 1980.
Det har slagit högre än alla andra OS-hockeyguld, trots att det borde anses vara lika mycket värt som alla andra. För det är ju ett guld i mängden, i 1D-världen.
I 3D-världen är det en av hockeyhistoriens största prestationer och slår definitivt ut Sveriges båda OS-guld i prestation. Så att säga att ett guld är ett guld, och vägra se nyanser i hur man tar dom, blir inte alltid rätt.
För den som undrar när Sveriges kvartsfinal spelas så är det antingen 04 eller 06 (USA spelar 21 och Kanada 01.30... dom två är redan spikade och jag är ganska säker på att även om Kanada bommar sin kvalmatch, så spelas Ryssland-Tyskland isåfall 01.30 istället).
Schemat för kvalmatcherna är klara och att döma av det så skulle jag bli kraftigt förvånad om Sveriges kvartsfinal INTE spelas 06.00.
Slovakien-Norge spelar nämligen 06.00 och det är ju segraren där som ska möta Sverige. Allt annat än att dom som spelar den matchen ska få maximal vila vore en jätteknall.
Tjeckien-Lettland spelar sin kvalmatch 04.00 och det är ju vinnaren där som ska möta Finland i den andra morgonmatchen i kvarten, som startar 04.
Så allt annat än att båda lagen där får samma vila inför sina kvartar låter totalt orimligt.
Så räkna med:
21.00 USAs kvart
01.30 Rysslands kvart
04.00 Finlands kvart
06.00 Sveriges kvart
Det betyder också att Sverige slipper byta arena.
04-matchen i både kvartskvalet och kvartsfinalen spelas nämligen i den mindre arenan.
Däremot är jag lite fundersam kring varför USA valt att kräva sina matcher 21 svensk tid. Det är liksom 15 östkusttid i USA och 12 västkusttid. Inte direkt vad man kan kalla bästa möjliga sändningstid en onsdag.
Loui Eriksson är bra i NHL numera och hängde två kassar mot Finland i natt.
Jag håller med min gamla kollega Henrik Leman... det är dags att svenska folket börjar lära sig att hans namn uttalas Louiii och inte likt Louis Armstrong (för er som nu uttalar hans namn korrekt, ni kanske bara är ett par).
Alltså, som man uttalar kvinnonamnet Louise (på svenska), fast utan S:et på slutet.
USA:s gruppspel har varit mäktigt, riktigt mäktigt. Att knäppa dit Kanada och se till att plocka hem förstaseeden var ruggigt stort.
Nog för att jag hela tiden känt att USA varit den stora utmanaren till Ryssland och Kanada, men jag trodde inte att man skulle se bäst ut av alla lag efter gruppspelet.
Uffe har redan varit inne på det. Ann Arbor-faktorn, som väckt hela nationen utvecklingsmässigt och som gett laget stora JVM-framgångar under 2000-talet och som nu ligger till grunden för var man står.
Egentligen ska det inte bära full frukt förrän OS 2014, rent tidsmässigt.
Då när Jack Johnson, Erik Johnson, Patrick Kane, Zach Parise och gänget är 26-30.
Men nu kan det bära långt redan i år.
Förstaseeden ger en kvartsfinal mot Schweiz/Vitryssland och en semifinal mot Finland/Tjeckien/Lettland, vilket gör att jag ser USA som en stark finalkandidat så här efter gruppspelet.
För svensk del?
Bra match mot Finland, men inte tillräckligt bra. Nu står man med en ganska lurig kvartsfinal mot Slovakien (om inte Norge skräller) och får Kanada eller Ryssland i semifinalen.
Så nu har Sverige fått en väg till guldet som inte alls är som när man vunnit OS tidigare.
Istället för enklast möjliga väg till guldet har man nu fått svårast möjliga och kan för första gången få vinna ett OS-guld genom att verkligen förtjäna det.
Men det är ju enkelt att konstatera att den där förstaseeden kan bli guld värd. Precis som jag trott hela tiden.
Hade Sverige klarat ösa på mer mot Tyskland och Vitryssland hade man stått där med en betydligt enklare väg till finalen. Men man insåg inte allvaret i förstaseeden. Det kan kosta en finalplats.
Men har man riktigt flyt så gör man som Finland ifjol och får möta ett helt utpumpat och utmattat segrarlag Kanada/Ryssland och vinner av bara farten.
Känslan just nu? USA spelar final mot Kanada... men det är mest för att jag har så stor respekt för Kanada att jag inte kan se dom åka i en kvart i två raka OS. Som Kanada spelat hittills borde Ryssland faktiskt slå ut dom.
Men det blir sköna kvartar.
USA-Schweiz, Kanada-Ryssland, Sverige-Slovakien och Tjeckien-Finland blir tre lovande kvartsfinaler.
Det som kan ställa till det är väl om Vitryssland slår Schweiz och tråkar sig till kvarten.
USA kommer spela den första kvarten, Kanada den tredje. Sen om Sverige spelar 04 eller 06 vet jag faktiskt inte just nu. Men morgonmatch blir det hur som helst.
Men Slovakien i en kvart. Ja, jag vet inte jag. Det kan bli rätt hårt där. Slovakerna har sett riktigt bra ut både offensivt och defensivt i OS.
Halak har varit grym i målet. Bland annat.
Foppa magsjuk. Man slutar liksom bli förvånad. Är det någon som blir skadad. Då är det Foppa. Är det någon som blir magsjuk, ja.. då är det Foppa.
För att vara så otursförföljd som han är så måste man ändå säga att det är ett under att han fått vinna OS, VM och Stanley Cup... vid upprepade tillfällen.
Gud har inte helt och hållet valt att dissa Foppa, trots allt. Man kan ju tro det med tanke på alla skador. Men riktigt så är det ju trots allt inte.
Jaja, Franzén upp med Zäta och Hörnqvist ikväll då, förhoppningsvis och sen kan Foppa få starta om i fjärdekedjan i slutspelet när Franzén gjort succé där?
Bengt-Åke kan nog komma att få räkna lite på hur det skulle kunna bli att lägga sig lite halvt igen i matchen mot Finland imorgon bitti.
Sverige har ju sista matchen och kommer ha alla andra resultat att gå på när man spelar.
Brukar ju passa Sverige bra och osportsligt spela in ett resultat som passar laget bäst, oavsett om det är vinst eller förlust.
Det KAN faktiskt komma att vara så att man får en enklare kvartsfinal om man kommer femma - och får kvartsfinalkvala mot Lettland - än man skulle få av att gå direkt till kvartsfinal.
Tabellsystemet skulle faktiskt kunna se ut så inför Sverige-Finland, att om Sverige torskar och blir femma, så får man typ Tjeckien i en kvartsfinal - efter att ha slagit Lettland i kvalmatchen, medan man kan få Kanada i kvarten om man blir typ trea.
Och i det läget måste det ju vara bättre att ta Lettland först och Tjeckien sen, snarare än att ta Kanada direkt i en kvart.
Så det kommer finnas en del att fundera på för Bengt-Åke.
Nu är det ju bara diverse exempel däruppe som jag inte räknat något vidare på egenligen. Men det kan mycket väl bli så att man får en enklare väg mot final genom att komma femma än man gör om man kommer trea och går direkt till kvarten.
Det enda vi vet just nu är att förstaseeden ger en kvartsfinal mot Schweiz/Vitryssland och att Sverige kommer att veta exakt hur många mål man behöver vinna med för att nå den platsen när matchen väl spelas.
Men det kan bli en risk i det där också. Vinner Tjeckien mot Ryssland och USA mot Kanada, så kan Sverige vid vinst med för lite mål få tredjeseeden - och då står man med Ryssland i en kvartsfinal, vilket gör att det blir en enklare kvartsfinal om man skulle ge bort segern till Finland och istället se till att bli gruppfyra eller liknande.
Det blir dramatiskt det där och tankespel på hög nivå.
Men jag vidhåller fortfarande vad jag alltid har sagt. Sverige åker i en kvartsfinal. Nu kan jag dessutom lägga in brasklappen att lyckas man plocka förstaseeden så lär man väl undvika respass där.
Men det känns lite som enda chansen just nu.
Sverige är definitivt inte, just nu, garanterade någon form av undvikande av varken Ryssland eller Kanada i kvart/semi om man plockar förstaseeden.
Om Kanada och Ryssland däremot vinner sina matcher mot USA och Tjeckien, så räcker det att Sverige slår Finland för att man ska få förstaseeden samtidigt som Ryssland och Kanada blir 2-3:a och (vid segrar i kvartarna) spelar semifinal mot varandra.
Men dit är det lång väg att vandra. Jag är varken säker på att Kanada eller Ryssland vinner sina matcher idag.
Ryan Miller och Tomas Vokoun har varit riktigt bra i mål så här långt och båda måste knäckas för att Sverige nödvändigtvis ska vinna något på förstaseeden.
1+3 av Marcus Hurtig borta mot Leksand idag. Mycket starkt jobbat. Han visar med eftertryck varför han fått chansen i Elitserien under säsongen och att gänget som gnölar om att han får chansen för att hans pappa är cool är väldigt fel ute.
Om nu inte Lasse satt i sekretariatet i Leksand då, förstås. Men det betvivlar jag.
Svensk skidåkning blomstrar som (nästan) aldrig förr.
Tänk om det var Finland, Ryssland eller någon annan öststat som gått från ingenting - till allt det här - på så kort tid.
Ojojoj, då hade det inte varit nådig kritik om hur dopad nation man var och hur systematisk dopingen var inom just skidåkningen i just det landet.
Mest anmärkningsvärt var ju när Jacob Hård (släkt med Pär Styf?) på något damlopp häromdagen förklarade att en av dom svenska tjejerna som var med "hade haft en imponerande utveckling och får inte ens platsade på JVM för ett år år sedan".
Når man säger sånt där om andra nationaliteter så är det inte helt utan att det... ja, knappt ens är misstankar om doping utan givna dopningsutpekningar.
Så visst känns det tryggt och bra när det är Sverige som får fram alla dom här superskidåkarna "från ingenstans", så att vi slipper fundera på om doping ligger bakom - som omväxling.
Men rent teoretiskt så borde ju chansen finnas att även en finne eller ryss kan bli så här bra utan doping också. Nån enstaka iallafall.
Men ta Marcus Hellner som exempel. Hård tyckte att det var så imponerande av honom att kunna ge så otroligt mycket även när kroppen egentligen sa att han inte kunde ge mer.
När en ryss har samma egenskap så tyder det ju inte på annat än att han är fullproppad av förbjudna preparat.
Och varför gång någon åker fast så är alla experter "inte direkt förvånade". Skulle vilja höra samma experter säga så om en svensk åker dit nångång.
För så fort en icke-svensk åker dit så är det väldigt mycket "jag är inte förvånad".
Det är skillnad på folk och folk.
Men kanske med viss rätt. Sverige (och även Norge) har ju inte direkt en svart historia av dopningsskandaler på stora stjärnor, utan har ju varit väldigt befriade från sånt jämfört med många andra nationer.
Man skulle väl kunna kalla det typiskt svenskt.
Och nu är det ju positivt, så då tycker vi väl att det är okej att kalla det typiskt svenskt? Brukar ju bli ett jäkla liv när något negativt är typiskt svenskt.
Jag tar gärna mindre rinkar i Elitserien. Det är inget snack om det.
Men jag tar det mest för att det vore fräckt att ha en enhetlig rinkstorlek världen över och för att det åtminstone skulle ge hopp om att få se bättre elitseriehockey.
Jag har svårt att se att det faktiskt skulle bli så jäkla mycket bättre som en del vill göra gällande.
Det finns - massor - av tråkiga matcher även på liten rink och även på en scen med många bra spelare.
Jag har sagt det förr och säger det igen: Vi låter oss nog luras en del av vad det är vi får se den lilla isens hockey på och jag är inte säker på att det blir så extremt mycket roligare i svensk hockey för att rinkarna blir mindre.
JVM har många kul matcher nu när det varit i Kanada. Men det kan ha många olika faktorer i sig.
10-20k på läktarna i varje match kan spela in en del på hur man som 17-19-åring får ett extra behov av att vilja bjuda till. Lägg sen till den ungdomliga entusiasmen och att man inte har hunnit på taktiskt förstörda ännu... samt faktumet att det är det bästa från en specifik kategori spelare som finns på plats.
JVM är ju på många sätt juniorhockeyns motsvarighet till OS, som ju är den andra punkten på listan över saker där vi eventuellt luras till att tro att saker är bättre än vad dom egentligen är på liten rink.
I OS spelar världens bästa lirare mot varandra. Klart som fan att det blir kul hockey. Men det hade det blivit även om rinkarna var större.
Att Norge och Schweiz bjöd på superhockey igår får man ju också se som ganska logiskt. Det var en match mellan två lag som är offensiva i grunden.
Schweizarna spelar ju i hela Europas största tuta-och-kör-liga och norrmännen är ju uppväxta med den där typen av lekfullhet i sin hockey.
Men vi ska också komma ihåg att det varit ett par rätt tråkiga OS-matcher också. Matcher där exempelvis Tyskland och Vitryssland ställt upp och försökt lira så defensivt och tråkigt som ja... elitserielag kan göra... och då har matcherna blivit därefter också.
Inte ens ett världslag som Sverige har kunnat göra överdrivet mycket åt saken.
Vad talar för att inte Niklas Czarnecki, för att ta ett exempel, skulle kunna lira sin typ av hockey även på en liten rink?
I stora drag handlar det ju inte om hur stor eller liten rink man har, utan om vad det är för typ av hockey man vill spela. Och att tro att det bara är att byta rinkstorlek så går vi från dödgrävarhockey till någon supervariant av sporten i Elitserien... nej, det tvivlar jag faktiskt på.
Men chanserna att vi åtminstone får se fler riktigt roliga matcher ökar förmodligen.
Däremot är ju svensk hockey i sak fel ute i varför man inte vill ha mindre rinkar.
Man är ju rädda att det bara ska vara stora klumpbackar som ska fira triumfer.
Man har helt missat att det i NHL har blivit mer och mer utdöende att kunna lyckas ENBART på sin storlek, vilket ju ofta kunde vara fallet tidigare.
Att tro att det tar ner fart, skridskoskicklighet och teknik hos våra stackars svenska spelare för att man får mindre rinkar är definitivt en myt.
Fart, teknik och skridskoåkning är saker du har stora fördelar av att ha så bra som möjligt även på liten rink.
Dessutom inbjuder mindre utrymme till ett större behov av kreativt tänkande och snabba hjärnor för att kunna lösa olika situationer tiodelen snabbare än man gör på stor rink.
Och jag är inte så säker på att det skulle ta oss tillbaka i utvecklingen. Jag skulle tro att det snarare tar oss framåt.
För det kan mycket väl vara en del av bristen när Sverige åker och spelar JVM och ständigt förlorar de viktiga matcherna mot USA och Kanada.
Att spelarna helt enkelt inte har tvingats lära sig att tänka tillräckligt snabbt. Man tappar en viktig konkurrensfaktor mot andra just för att man inte fått inpräntat att man måste agera snabbare i vissa trängda situationer.
Sånt som hamnar i ryggmärgen hos kanadicker och jänkare från barnsben och är en faktor som jag tror att vi underskattar rätt rejält här i Sverige.
Det är främst den biten som jag på sikt tror skulle utveckla svensk hockey rätt rejält med att ha mindre rinkar.
Men det skulle ta länge innan det ger någon effekt, och det skulle framförallt krävas att ALLA rinkar blir mindre. Inte bara elitserierinkarna.
Det är många saker som är kul med OS-turneringen och dess coacher.
Ta Zacharov i Vitryssland som tydligen även är Ukrainas förbundskapten... och Slava Bykov som utöver att coacha ryska landslaget coachar Salavat Julajev.
Men det allra mest lustiga är ju att Lettland till stora delar är Dynamo Riga... men att förbundskaptenen Olegs Znarkos också är tränare i KHL, men inte för Dynamo Riga utan är det för succélaget MVD.
Så i OS byter han helt enkelt lag och åker och tar över Dynamo Riga för en stund.
Det är ju inte minst notabelt med tanke på att Bengt-Åke Gustafsson så fort det blev klart att förbundet tyckte att han skulle ta över Tre Kronor i slutet av lockoutsäsongen och han tackade ja, varpå Färjestad sparkade honom för att det inte gick att sköta både FBK och ett landslag.
Tänk att Sverige kom att bli en stormakt i skidåkning igen. Två guld, ett silver och ett brons på "riktiga" distanser är helt otroligt.
Det var ett skede där med nån kilometer kvar av dagens skiathlon som jag var övertygad om att Johan Olsson och Marcus Hellner skulle vara dom två som missade medalj av den där femlingen som var loss.
Men Hellner flög fram och Olsson slet till sig ett brons.
Det trodde man inte. Starkt av Hellner att ta det här med tanke på genomklappningen han hade senast.
Han kör vidare istället för "jag vill bara hem, buhuhu".
Och tänk att det var gänget utan gevär på ryggen som skulle lösa det här OS:et och inte gevärgänget (även om nu Ferry fått ett guld, så var det ju där allt skulle plockas 4-5 medaljer till antalet).
Nu finns det fortfarande bra chanser för skidskyttegänget. Är ju en distans kvar och stafett.
Men jag är ju tveksam till om skidgänget tagit färdigt sina medaljer. Det kommer nog komma mer.
Annars kan jag ju avslöja att jag är mycket dålig på Xbox. Varje gång jag spelar NHL-spelen... nu senast NHL10, vilket är det första jag testar sedan NHL08 som jag var klart bättre än Jante på trots att jag var kass.
Helt värdelös och jag muttrar för mig själv lite likt Uffe påstod sig göra när han spelade det hos Mårthen under NHL-premiären.
Man frågar sig ju hela tiden vad som var fel med hur spelet funkade 1994. Jag vill hävda att där och ett par år framåt var spelet som allra bäst.
Jag var ju med och lirade NHL-spelen redan tidigare än NHL-eran. Så gammal är jag. Jag lirade det allra första EA-spelet som kom till Sega, där det bara var landslag som lirade och inga spelare hade namn. Bara nummer.
Men nu är det mycket ny skit som ska in. Spakar hit och dit och man får inte riktigt grepp om grejerna fullt ut.
Testade även NBA10, och det gick snäppet bättre om än långt ifrån felfritt det heller.
Men jag ska träna mig i form. Lära mig hantera dom där spakarna.
Många, för att inte säga nästan alla, hävdar att Johan Franzén måste uppåt i kedjorna.
Och där har Sverige ett problem i och med att man bara har tolv forwards.
Jag har skrivit det förr och gör det igen.
Johan Franzén kan i princip inte flyttas upp utan att ta ner en "klasslirare" eftersom laget är uttaget för att han helt enkelt ska spela där han spelar. Det finns ingen annan anfallare i laget som kan gå in och lira i en checkingline med Modin och Påhlsson lika bra som Franzén gör det.
Med Weinhandl där skulle det bli... ja, katastrof är fel ord, men om man ser till den hockeymässiga innebörden av ordet.
Patric Hörnqvist är inte heller aktuell i rollen.
Möjliga alternativ för att lyfta upp Johan Franzén är i princip Daniel Alfredsson, Peter Forsberg och Henrik Zetterberg. Folk som kan jobba på bra defensivt och ta den rollen som Franzén får ta i kedjan.
Men är det värt att lyfta bort nån av dom in i fjärdekedjan till förmån för att Franzén ska lyftas upp? Jag är inte så säker.
Foppa har för all del inte varit bra, så för min del hade jag gärna sett att man lyfte ner honom om man vill ha upp Franzén.
Det känns som den enda direkta lösningen i dagsläget.
Att dra ner Weinhandl eller flytta dit Hörnqvist eller Loui Eriksson är inte ett rimligt scenario. Vill man ha bort Franzén måste han ersättas med en spelare som kan leverera en bra checkande defensiv roll. Det kommer behövas när man ställs mot ryssar, kanadensare, tjecker, finnar eller amerikaner. Eller slovaker.
Förutsatt då att man inte kör vidare med Franzén i fjärde. Han är likväl den i laget som är bäst lämpad för den rollen (utöver Modin och Påhlsson)... men som det är nu kanske Sverige vinner mer på att köra Franzén med Zäta än man gör på att köra Foppa med Zäta och inte förlorar så mycket på att köra Foppa i en defensivkedja.
Det är dags att Foppa tar konsekvensen av att han chansade på att han skulle hålla bra OS-klass och helt enkelt visar vilken lagspelare han är och tar på sig rollen som gnuggare.
Troligen klarar han den rollen bättre än han klarar rollen som offensiv matchvinnare i dagsläget.
Hittills har bara Slovakien levererat bra spel i två matcher
OS-turneringen så här långt är ganska mycket vad man kan förvänta sig.
Lag plockas ihop och de stora nationerna fick in sina sista spelare ungefär lagom till premiärdags och många lag hann bara med någon enstaka träning med fullt manskap innan turneringen drog igång.
Sånt påverkar förstås spelet en hel del och än så länge har inget lag egentligen spelat bra hockey i två matcher (då har Tjeckien och Finland inte spelat sina andra matcher ännu, men gjorde bra ifrån sin i sina första).
Det enda laget som egentligen sett direkt bra ut i två matcher är Slovakien, som var riktigt bra mot Ryssland och helt okej mot Tjeckien.
Kanada har inte övertygad nämnvärt hittills. Ryssarna var bra i första matchen men ganska bleka i sin andra.
Sverige har inte direkt sett imponerande ut alls så här långt och USA har inte heller direkt sprakat hittills.
Och egentligen är det vad man kan förvänta sig av det här gruppspelet. Hade något lag fått ihop ett välfungerande lagbygge redan hade jag varit imponerad. Jag hade nog räknat med att lagen skulle börja trampa igång ordentligt först till slutspelet. I bästa fall.
Men det återstår att se hur Finland och Tjeckien levererar nu. Båda har ju enkla motståndare och frågan är ju huruvida man ens har motivation nog att spela stor hockey.
Båda har för all del förstaseeden att tänka på. Vad du den i själva verket är värd när Ryssland och Kanada, nitlotterna, egentligen kan hamna var som helst.
För även om Ryssland och Kanada är slagbara lag, så lovar jag att inget lag vill ställas mot dom i en kvartsfinal. Det är lag nummer ett och två på alla lags "så-fan-heller"-lista.
Måste säga att jag diggar den vitryska nonchalansen om Peter Forsbergs medverkan i OS.
Det är väldigt kul att man valt att helt skita i att scouta det svenska laget.
"Va, spelar Foppa?", sa Ruslan Salej till Expressen.
Sen vad det säger vet jag inte. Om det är nonchalans eller om man helt enkelt bara skiter i vilket eftersom Sverige är så överlägsna Vitryssland som lag i vilket fall.
Och ja, så är det ju. Det är ju lite som skillnaden på om Corey Perry spelar för Kanada eller inte.
Bra spelare, men på det stora hela rätt mycket skitsamma för en motståndare som vet att man förlorat 9 av 10.
En sak för svensk del som hade varit bra att se ikväll hade varit lite mindre sprattelgubbe i PP av Tobias Enström.
Lite mer fokus på att försöka göra något vettigt med pucken hellre än att stå där på blå och låtsas ha damp vore nog lämpligt.
Varenda PP som var senast stod han där och ja, jag vet inte riktigt vad det var han försökte sig på. Finta nån tysk eller liknande med "damp-finten".
Mitt tips inför matchen? Skulle tro på en betydligt mer bekväm seger för Sverige än senast.
6-1.
Någon påpekade hånfullt att OS-hockeyn måste vara lotto det också, och trodde att han var fräck och försökte få det till ett hån mot att jag kallar skidsprinten för lotto.
Men ja, OS-hockeyn är ju definitivt en hockeymässig variant av lotto om man nu väljer att se sprinten som skidornas motsvarighet till lotto.
Det är en kort turnering, matcherna i slutspelet avgörs i bäst av ett möte.
Klart det är betydligt mer lotteribetonat än en lång säsong där alla är samspelta lagom till ett slutspel och spelar i bäst av sju matcher.
Det går ju inte säga annat än att slumpen påverkar vem som vinner OS-hockeyn och att det är en hockeyns motsvarighet till lotto.
När det är korta turneringar och bäst av en match avgör, så är det lätt hänt att man får en final mellan exempelvis Sverige och Finland, medan jag är ganska övertygad om att vi fått se Kanada-Ryssland i säkert 9 av 10 finaler om man spelade OS-slutspelet i bäst av sju matcher och lagen var på var sin slutspelshalva.
Sen kan jag förstå om alla som inte håller på ryssar eller kanadicker tycker att "det är ju det som är tjusningen med OS" för det är ju också så att det är det som gör att det överhuvudtaget finns någon form av hopp för er.
Ta Schweiz som ett exempel. Jag skulle påstå att man har ungefär en chans på kanske sju-åtta att slå Kanada i bäst av en match med nuvarande förutsättningar.
En chans på åtta att slå ut ett lag som Kanada i en slutspelsmatch i ett OS, medan det om det vore i bäst av sju matcher skulle det innebära att man kanske vinner en matchserie på 27 istället... om jag räknat rätt. Det kan vara betydligt fler matcher än så (en teori säger att det är en på 64).
Då är ni kanske med på hur mycket lotto vi snackar om.
I ett OS har Schweiz en förhållandevis god chans att lyckas. Hade det varit i den "verkliga hockeyvärlden" hade man i princip varit helt dödsdömda.
En chans på 27 kan låta lite lite för all del. men då är det ändå bra högre än exempelvis när Vitryssland slog ut Sverige 2002. Det låg kanske på en chans på 12-13 över en enskild match.
